Hjorthagen. Och i morgon Dagnyfika i Stockholm.

Bara en bild så ni vet vart vi är på väg.

Den långa rulltrappan (som är ett rullband) har ni redan sett så den visar jag inte igen.

Men så här ser det ut  när man kommer ut i friska luften.

En vy som mött mig många gånger, jag bodde här ett antal år. Lite av nostalgitripp alltså.

En del av  husen klättrar på bergknallarna.

Andra ligger lite lägre. Här ser ni början på gatan där jag bodde  (I andra änden).

Tidig svensk funkis, ett bostadsrättsområde för (skötsamma) gasverksarbetare.Några levde fortfarande när jag bodde där, men en stor föryngring skedde under den tiden. En av mina grannar  berättad om när han vid stockholmsolympiaden stod utanför Stadion och  såg maratonlöparna komma in.

Jag tog mig en runda i området.

Hjorthagen har inte bara gasverk, här produceras även fjärrvärme som kräver skorstenar.

Husen högst uppe på berget.

Själv bodde jag i "Abessinien". Ja området kallades så av de som bodde på höjden. När området därnere byggdes "var det rörigt  och stökigt , precis som  där nere  i Abessinien där det var krig. Och lite lokalt krig var det ibland när grabbarna uppifrån slogs med grabbarna därnere.

Vägen upp.

In i berget för att komma ner till tunnelbanan, upp för trappan för att komma upp. Det var inte så ofta jag gick upp dit, mest när den lilla konsumbutiken i Abessinien hade stängt och det fanns öppetbutiker där uppe.

Men åtminstone en gasklocka måste jag få visa, eftersom Hjorthagen länge var nästan synonymt med gasverket.

När jag gick därifrån, gick jag samma väg som jag brukade ta en gång i tiden, ner genom skogen på gusvägen, till fots eller på cykel.

I dag ser skogen ut så här

Och så  är det Dagnyfika i Stockholm i morgon

10.30 på fotografiska.

De öppnar 9 så den morgontidige kan titta på utställningar först.

Fotografiska

På väg till Pompeji?

På väg?

Kan det här vara Pompeji?

Nej, kanske inte.

Men här då?

Och här?

Lite inlånat Pompeji.

Utanför. 

Kanske en betraktelse över människans åstundan att bygga på höjden.

Vi är förstås på Millesgården.

Men, har vi hamnat fel nu, hör inte den här snubben hemma i Linköping.

Hoppas det inte är vanvördigt att fotografera honom  ur den här vinkeln.

.

Klockor, men inte ur, ute i ur och skur, nu på tur

Kanske inte särskilt logisk och informativ rubrik, men när rimorden bara kastar sig på mig, kan jag inte motstå dem. Lika kryptisk som rubriken är kanske också första bilden, där föremålet för mitt intresse gömmer sig bakom vegetationen.

Dags att låta täckelset falla?

En vy över området det handlar om, Hjorthagen, där Stockholms gasverk och gasklockorna fanns. Bland uppstickarna märker vi i  bilden (från vänster) Värmeverkets skorsten, Hjorthagens kyrka och stora gasklockan.

Nu byggs det här, storstaden växer och förvandlas och gasen är omodern.

Bobergs gasklocka i tegel och en idrottsplats som gömmer sig.

Gasklockorna är ju en nagel i ögat på byggherrarna nu när staden växer, "de står i vägen". Jag har inte följt med i debatten och vet inte hur det har gått  med byggnadsminnesmärkesskydd och återanvändning av klockorna.

Bara skelettet kvar.

Innan jag hann därifrån  började aftonsolens låga strålar lysa upp klockan och nybygget.

.

Men än  står de kvar...

På vägen dit kan man ju också ta bilder

Avstickare är inte så dumt ibland, kanske är det de som förgyller livet.

Eller också är det så att jag och min kamera är nyfikna  och vill se hur det ser ut.

Är det inte en mammut därborta?

Och vad är det här?

Och här, vad skådar jag mellan grenarna

En bro?

Det måste undersökas.

Visst verkar det vara en bro.

Och här känner jag inte alls igen mig.

Men när jag tänker efter är det nog ett kvartssekel seden jag var här, så det kan ju ha förändrats.

Lite trött är jag, så det blir inte mer idag. Ta det som ett preludium.

En variant i färg, en bild till Claes, ett hus som inte rymdes och två till. Blandad kompott alltså.

Lite blandad kompott till frukost kanske (men ni får titta senare också), rester från igår

En annan bild av huset finns i förra blogginlägget,  med en snarlik komposition. När jag tog bilden var det självklart för mig att det antingen skulle bli en färgstark färgbild som här, eller en kontrastrik svartvit som i förra inlägget. Nu har ni fått se båda.

Ett tåg med fin himmel.

En bild för Claes?

Rött ljus på Östermalm och förklätt torn.

Huset som inte riktigt fick plats, trots vidvinkel och att jag försökte backa in rumpan i fönstret bakom mig. Nästan i alla fall.

Fartstudie på Vasagatan. Så här långt hinner man på 1/15 s.