En kluven och konstig värld

Det är i alla fall vad jag upplever i den här bilden.  En  uppe och en nere.

På språng.

Det var nog inte meningen att hunden skulle bada.

I vårsolens glans.

Nu var detta fjärde inlägget från denna promenad. Det får räcka.

Måste nog ut och gå igen för att kunna mätta bloggen.

Under broarna, det besvärliga ljuset, en tabbe och en trött fotograf.

Får se om jag kan leva upp till den ambitiösa rubriken! Ibland skriver jag rubriken först så att jag inte ska glömma bort vad jag tänkt skriva, men lika ofta, snarast oftare gör jag  tvärtom, sätter igång och skriver, ser vad det blir och så ger rubriken sig själv så småningom. Allt beror på vilket flyt jag har. just nu är jag trött, bilderna har jag fixat tidigare, men inte så mycket tidigare för de är tagna igår. Idag har det inte blivit några bilder. Trött som sagt. Vårtrött? Brukar jag vara det? Kommer inte ihåg. Lite småsnorig kan vara en ledtråd. Men orden rinner ur mig utan att jag tänker.

Gårdagens eftermiddagsbroar  i den lågt stående solens motljus.

En rörig bild? Eller "en typisk Jan-Olof-bild "Den innehåller så mycket", som jag fick som (positiv) bildkritik en gång i tiden.

Tabben.

Jag lyckades pricka fel i bilden när jag skulle sätta vitbalansen och så här blev det.

Lite roligt, så bilden får vara med.

Lite bättre så här?

Kanske bättre att hålla sig till detaljer bara.

Eller strunta i färgen helt och hållet.

Möjligen vända sig åt ett annat håll.

Utan färg kunde jag vända kameran mot motljuset.

Vända ryggen till kanske  var bäst.

Gå därifrån i blandljuset.

Varmt och kallt i samma bild, verkligen i gränslandet.

Fortsatta njutningar, olika uttryck, en del tankar och fotoglädje på köpet.

.

Ett ljust hus en ljus vårdag.

mm

En massa hus samma vårdag

Ett annat ljust hus.

Ska jag kanske kalla dem för lusthus eftersom jag har sådan lust att fotografera dem. Jag faller för dem, även om det inte handlar om lusta. Hus kan vara så vackra, på olika sätt och ha sin charm på olika sätt.

Man kan ju också välja hur man presenterar sina fynd. Kanske i ett mer diffust skimmer.

Det handlar ju  om olika uttryck, och själv känner jag ett behov av att variera mig då och då, men allt handlar om ögonblickets inspiration och känsla, när jag inte faller in i monotonins trista enfaldiga upprepande.

Årstiden bestämmer och styr också. Så här års finns det ännu kala träd som med sina grenverk kan försköna bilden eller sätta liv den.

Trädfilter kanske.

Det kan bli lite spännande vad som gömmer sig där bakom.

Men det kan ju också bli på gränsen till igengrott, eller uppfattas så. En svart trasselsudd...

Eller en i färg.

Sedan är det förstås  det där med skuggsidor och motljus. Inte någon höjdare många gånger.

Eller så får man se det som ännu ett sorts uttryck. Variation och förnyelse i det personliga fotograferandet. Kanske vara som en kameleont och anpassa sig efter förutsättningarna. En gång i tiden fick jag lära mig; "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Finns det något motsvarande "Det finns inget dåligt ljus, bara fantasilösa fotografer"? ville inte skriva dåliga, det lät bättre med fantasilösa. Dessutom tycker jag personligen att fantasin är en viktig del av mitt fotograferande. Utan den, var finns det roliga? Kvar är bara ett mekaniskt upprepande.

Kanske är fotograferandet som bäst när det är som en lek.

(En reprisbild)

Och där sätter jag punkt.

Njutningar i vårsolen

Någonstans här  i solskenet började jag idag, när jag först fuskat lite  genom att göra anmarschen med pendeltåg.

Och här brukar jag inte gå, så lite nyfiken var jag ju på om det skulle finnas några bilder här.

.

Försiktig entré.

Cyklisten.

Vilken tur att solen lyste på tornen.

Och vilken tur att samma sol gav motljus när jag vände  mig åt andra hållet

.

Satt där och njöt.

Stod där och njöt, Länge, länge...

Vet ine om han njöt, men han råkade cykla förbi.

.

Och jag njöt av att strosa med kameran.

Men nu är jag trött.

Färggrannt

Måndagens färggranna

Först lite bleksiktig färggrannhet vid solnedgångstid

Svenska (nästan) färger fanns där också när solen gömde sig bakom  miljonprogrammets betongmur.

Andra färger blev det när jag vände ryggen  mot solen.

Det ska visst bli studentbostäder här, som närmaste granne till häktet och tingsrätten.

Mer måttlig färggrannhet.

Men reklamen hade bytt färg sen sist.

Ja, vad säger man?

Blandade ytor...

 och en blekblå biblioteksvy.

Men lite senare...

Ett gyllene hotell i fjärran.

Och ett kvällslugnt köpcentrum blev det också.

Söndagens färggranna

.

Den långa söndagspromenaden lämnar fortfarande rester efter sig...

... i form av bilder.

Jag tog en genväg (?) genom ett skogsparti och plötsligt dök färger upp.

Färgglad betong.

Kvarglömt (?) paraply.

Akta, acta?

.

Som en avslutande kontrast lite naturliga färger.