Hamnade på vernissage idag.

HÄR HAMNADE JAG...EDSVIKS KONSTHALL

Hamnade och hamnade, jag gick dit för att jag visste att det var.

.

Några interiörbilder blev det. Visar ett litet urval.

.

Herrarna diskuterade konstverket på golvet.

.

.

Studerar sina egna verk.

Väl värt ett besök.

Tittade även in i grannhuset.

Missar man öppettiderna får man nöja sig med vad som finns utomhus.

Dagens konstiga vägar som jag hamnade på

Jag kände mig trött idag efter de senaste dagarnas promenerande så jag tänkte stanna hemma och ta det lugnt, men blev så trött av det så jag bestämde mig för att gå ut och ta en promenad i stället. Alltså travade jag iväg lite på måfå utan mål och gick dit näsan pekade, tills jag fann en spännande avstickare från den  asfalterade gångbanan.

Spännande som gångväg eller spännande som fotomotiv? Kanske bara en liten godbit att mata den hungriga bloggen med?

När spängerna tog slut var en väg röjd  och upptrampad

Sedan hamnade jag på is som var halare än den såg ut

.

Passerade risiga staket...

...och flagnande färg

Trampade vidare på nedtrampad snö.

Men till slut kunde jag ana att det fanns en väg därborta.

Om det fanns  några bilder längs vägen återstå att se.

Var verkligen vägen till vattnet vacker vardagsvandring?

Vägarna växlar  och tiden gör språng i min blogg, även bakåt  i tiden. Oftast blir inte sprången i rummet så långa eftersom jag rör mig mest till fots, när jag inte fuskar och tar en transportsträcka med SL

Och nu tar jag ett kort hopp i tiden, till början av veckan, till då när  promenaden växte när  jag plötsligt drogs till silhuetten uppe på berget

Silhuetten växte när jag gick upp för backen.

Ibland bara anade man en koloss  mellan träden.

Berget hade sina demoner.

Vakande lurade de här och där.

Det var visst en rejäl vattentunna däruppe.

Utsikten var fin och vidsträckt.

 Jag hade endast vidvinkel med mig, den här avstickaren var helt oplanerad, så utsiktsbilder blev det inga, bara en bild på nyponen. Men i fjärran  kan Edsviken anas.

Mulet var det mest, men på vägen ner tittade solen fram.

När solen gick ner på Söder snålade den inte på färgen

Med solen i ryggen på Hornsgatspuckeln.

Om jag tittade åt andra hållet såg det ut så här.

På  Brännkyrkagatan upplevde jag och kameran det här skådespelet.

Jag sökte mig ut på Mariabergets kant och tittade ut över Mälarens vatten.

Undrar  om de blev bländade  på Kungsholmen

Ett bra slut på en bra tur med kameran.

...så det  var bra att jag åkte in till staden för att fika.

Tack för det Bengan!

Kunde det bli annat än silhuetter i gårdagens hemska motljus?

Att fotografera Högalidskyrkan från Tegelbacken, kan det vara vettigt det?

Jag struntade i vad som var vettigt, är kameran med ska man väl fotografera, om det är vad man tänkt sig. Och det hade jag. Tänkt fotografera alltså. Hade försett mig med rejält  med tid på väg till fiket (eller var det på väg till fikat) för fotografiska excesser.

Ett sätt att hantera motljuset är ju att fega ur och rikta kameran åt ett annat håll.

Man kan förstås också undvika motljuset genom att gå med solen i ryggen, men jag avstod från det, för då hade jag behövt gå baklänges för att komma rätt. Eller gå ett varv runt jorden, men då hade nog kaffet kallnat innan jag kom fram.

Jag beslöt att ge motljuset en chans och gav mig på en förenklad bild  av Söder.

Men jag försökte också med andra varianter. Trots molnen var ljuset besvärligt ibland för både fotograf och kamera och båda ville helst blunda och putsa glasögonen, men hade glömt putsduken hemma.

Men då kan man ju vrida på huvud och kamera en gång till så hittar  man bilder.

Vågade mig  på att ta en bild, trots att det är ett av Stockholms mest sönderfotograferade områden.

Man kan ju också välja hörn ditt ljuset bara når indirekt och ta sina bilder där.

Eftersom objektivet som satt på kameran var ett Hexanon, roade det mig att roa mig med att ta en bild med hexagonalt mönster.

.

Vid Mälarens blå vatten.

Här kan vi pusta en stund  och snegla upp mot Ivar Lo:s trakter.

Föga anade jag att jag skulle stå där uppe ett par timmar senare, nyfikad och nöjd, och titta på solens sista strålar för dagen

Hexanon 52 mm/1.8 +slitvargen Olympus OM-D.