I väntan på regnet

m

Jag stod utanför  köpcentrats glasdörrar, i den lilla nischen under tak som skyddar mot regnet, där rökarna brrukar stå och mannen  i rullstol brukar sitta och lösa dagens sudoku när det är vackert väder. Nu satt han och sög på resterna av en fimp och kunde inte förstå vad  jag  skulle ha min kamera till i det här vädret. Om han hade haft sin kamera med skulle han fotografera nakna kvinnor med den.

Själv studerade jag speglingarna i vattenpölen och fötter som passerade.

mm

Till slut fastnade ett par i en bild.

Vädret lockade mig lite till ett diffust uttryck. Kanske var det dropparna och imman på glasögonen som inspirerade.

mm

mm

Kvällens annalkande ljus och stämning lockade också till en bild.

Det regnade så våldsamt så jag och kameran sökte skydd inomhus

Det kom ett kort men lite otäckt blåsigt regn, tillräckligt för att spegla skyltarnas upplysthet.

Det var skönt att fly in i köpenskapens varma och upplysta tempel. Det finns ju faktiskt motiv här också, även om jag inte ägnat dem så  stort intresse tidigare. Undrar om landskapsfotografens öga kan anpassas till  den här miljön? Det ar ju redan vant  sig vid gatumiljön, så kanske det här  kan gå också.

Men  det känns fortfarande lite obekvämt.

Kommersialismens motiv och locktoner dominerar här och hur roligt är det i längden?

Man får väl vänta in de mänskliga inslagen.

v

Eller koncentrera sig lite mer på de arkitektoniska formerna, och ta människobefriadee bilder.

Runt rulltrapporna kan det uppstå små titthål till andra plan. Och är bilderna svartvita försvinner ju färgernas locktoner, så att motivet blir synligt.

Kanske är det öppenheten mellan våningsplanen som alls gör det lockande att fotografera här?

Miljöbild eller ren och skär reklambild?

När mörkret sänker sig så här års gäller det att hänga med, så man får något med av ljuset innan det blir nattmörkt

Det var precis vad jag gjorde idag, väntade till det började mörkna. Inte med flit,  det bara blev så, satt inne lite småfrusen och gjorde onödigheter, medan vinden ven utanför och förde oväsen.

b

Men jag kunde  ju inte sitta inne hela dagen, lite luft måste jag få,  men då hade redan sammelsuriet av färger  tänts och man fick vara aktsam  vart man riktade kameran, för  att inte få något  alldeles vederstyggligt.

Eller så tar man helt sonika bort färgernas pockande lyster och träder in  det svartvita lugnet.

Idag var det dessutom det sköna blöta ljuset !

mm

Men även då kräver somligt färg.

Vem bestämmer det? Motivet i samråd  med fotografen förstås.

Tomhet, ensamhet, gemenskap.

Tre bilder från gårdagens promenad.

En tom väg.

En ensam vandrare.

Promenad i grupp

Samling kl. 11 vid pulkabacken. Jag borde hinna... Jag hann.

Jag såg en liten notis i lokaltidnigen. Samling klockan elva och den var kvart i. Jag borde hinna. På med kläder och ner med kamera i fickan.

Jodå, jag hann.

Folk hade samlats kring kullen.

Det står någon däruppe på kullen.

En agitator, predikant, en försäljare?

Nej, det var en omvisning, dags för en promenad i dåtiden, som vi redan stod på. Pulkabacken ligger vid ett vikingatida gravfält och huset intill är byggt på gamla gravar. Ett hus jag fotograferat många gånger för jag tyckt det vara speciellt.

Det skulle handla om Bagare by som låg här en gång i tiden. Namnet lever kvar i  dagens  namn Bagarby och Bagarbyvägen, båda nära min boning, så jag var lagom nyfiken för att gå dit.

På väg mot gamla bygatan, kring vilken den medeltida byn låg.

mm

mm

En medeltida plats med nutiden i bakgrunden. Några  av de äldre Sollentunaborna kom i håg den gamla mangårdsbyggnaden som låg här. Den revs för ungefär ett halvt sekel sedan, för att vägen intill skulle rätas ut. Det har fortfarande inte skett.

Man kan fortfarande ana  att det  legat en gård här.

mm

Här gick den gamla bygatan. Dagens gatstump heter, ja vad tror ni? Jo, Bygatan. En slump, eller är det någon som tänkt?