Det var eld bort´i skogen... kanske en sorts preludium

.Alltlt var under kontroll.  Den årliga höstbrasan med röjning av ris och kvistar, och tilltugg därtill. Och en fotograf som  sökte nya motiv, när han inte slet i skogen eller njöt av sällskapet.

Glöden skrev sina oläsliga  tecken  i  den mörka oktoberkvällen.

Ansikten svävade i mörkret.

Elddansen framfördes  med frenesi.

Eld-andarna blev fler och fler.

Fotografen plågade sin kamera i mörkret.

.

.

Hoppas ni också har haft en trevlig helg och får en fin oktobervecka.

Triss före frukost -- bilder från en brevlåda

Jag hämtade morgontidningen och då skådade jag ljuset och vände snabbt in igen.

Hämtade kameran.

Uppfattade något i skyn.

Det finns fåglar även  hos mig.

Påpassligt passade grannflickan på att gå, så  jag passade på.

En minut eller två.  Är det inte av en serie sådana här obetydliga små händelser vårt liv byggs upp? I lager på lager samlas de i vårt inre.

Vardagens poesi?

Mörkret föll men jag stod pall

Det mörknade  plötsligt fort där jag gick

Men jag  kryssade fram  bland  träden tills jag kom till upplysta  trakter.

Varje bild  kanske har en historia  att berätta...

Jag tog en extra  sväng när jag såg  motiv.

I gatlyktans sken.

Svartvitt sken

På samma plats men  med lampan  utanför bilden. Plötsligt blev allt så färggrant...

Men kanske spädde  fotografen på effekten, tills han var nöjd.

Svårt att se vad som   gömmer sig i mörkret. Kanske en annan berättelse.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, eller...

Speglingarna förvillar.

Skymningsljus kanske inte är så dumt

mm

Därnere hamnade jag i går och där hamnade några motiv i kameran...

Gårdagsvandringen fortsatte neråt och jag hamnade nere vid vattnet. Det anade jag inte när jag gick hemifrån, jag  trodde det skulle bli en kortare promenad. Därnere var det svalare om händerna, men det fanns ju höstfärger som värmde.

Strax var det inte så mycket mellan mig och vattnet. Pensionärer, motionärer och hurtbullar rörde sig här, ganska raskt, men inga förälskade par.  Bara jag hade  kamera.

Plötsligt blev jag fågelfotograf, det brukar jag inte vara. Bildjakt  på fågel roar mig inte, och resultatet, även när det  är  bra bilder, intresserar  mig inte heller. Men såhär, som stillsamma, nästan statiska objekt i miljön kan de ge mina bilder ett innehåll. Bilder som passar mitt flanerande  tempo.

Vattnet kan vara  motivet lika väl som fågeln. Kylslaget oktobervatten.

Mera fågel, stillsam höst...

Linjer och ytor...

Jag hade tur att fåglarna placerade sig så bra att de fyllde ut bildformatet.

Men det fanns annat än fåglar här neree

...och ljuset sinade snabbt.

Jag tänkte ta en liten kort trip med kameran idag på eftermiddan, men det gick inte, det blev betydligt längre

Jag tog ju några morgonbilder hemifrån  i morse och jag tog en kameralös promenad  lite senare  och ostört bara  njöt av hösten, men framåt eftermiddagen  växte  sig behoven starkare, så med en hand i  ena jackfickan,  kameran  i den andra och jag mittemellan travade vi iväg mot okänt mål, längs kända  vägar.

Höstfärger börjar  kanske bli lite uttjatat, tänkte jag och undrade om jag skulle hitta något annat, men ändå dras blicken till allt det gula. Lyckligtvis såg jag annat också.

Två små, en boll, lite höstfärger och ett Christo-hus?

Silhuett-barn?

Ett sätt att tackla motljuset och andra störningar. Ner med dem i det svarta hålet.

Broar övervinner hinder.

Men jag är lite undrande över de där till vänster som kör utanför  bron. det skulle inte jag våga.

Byggs  gör det visst hela tiden.

Inbjudande varmt ljus innanför plasten . Ute   kylde kameran händerna.

Kranen och fåglarna

Jag tyckte det lyste så fint i fönstren.

Även kommunens höjdare får fågelbesök.

Överlevare från Hitchcock-filmen?

Jag anade  ännu inte hur långt jag skulle gå.