På jakt efter midsommaren

Dom säger att det är midsommarafton idag, så jag tänkte jag skulle gå ut på jakt efter den, se om jag kunde hitta den någonstans.

Först behövde jag en väg att gå, så då fick jag leta rätt på det.

Så ska man ju ha blommor att lägga under huvudkudden (gäller det båda könen?).

Tror ni de här duger. Och hur ska jag få dem under huvudkudden, ska jag lägga dit kameran, eller räcker det med minneskortet. Kanske måste det vara tredimensionella utskrifter.

Går det lika bra med träd, kanske?

Här var det gott om dem. Vadå? Ska det vara olika sorter? Vad orationellt!

.

Ganska snart övergick jakten på blommor till en jakt på ljus, skuggor, kontrast och ett och annat motiv, för ännu hade jag inte sett någon skymt av midsommaraftonen..

.

Gatorna lyste i och för sig ganska tomma, så kanske hade midsommaren rest sin väg.

Det verkar vara längesedan någon var här.

.

Kanske letar jag på fel ställe?

Det här verkar ju helt hopplöst!

Kanske är det bäst att jag slutar leta.

.

Mer eller mindre blöta kvadrater från dagen när England förlorade. Hoppas det blir bättre idag .

Blött var det. Jag hade ett ärende och tog kameran med mig.Vi tyckte nog båda att det var lite blött och gömde oss i min regnjacka, men tittade ut då och då.

Det var  sådant där blött ljus som förstärker färger, men också tillräckligt blött för att ge speglingar. Och tillräckligt kallt för att ge kyliga fingrar, men ändå inte så kallt som den midsommar som dottern kom in och villa ha en overall för att det var så kallt. "Nej, inte den. Den tjocka, vinteroverallen"

Det var en dag med fotboll också, inte ofta jag tittar på det numera, ja inte på TV överhuvudtaget. Förra sommaren slängde jag ut min gamla tjock-TV från förra seklet eftersom den gett upp, men igår prövade jag att se   fotboll  på SVT-play. Lite hackigt, men det gick. Uruguay-England, alltså. Vem jag hejade på? Båda lagen, jag fördelade mina gracer jämt.

.

Inne i tunnelns sedvanliga skumrask regnade det inte.

Ljuset var nästan bättre när jag gick hem och vände det ryggen, så det blev några svartvita blöta kvadrater också

Hon kom så precis, så det var bara att tacka och ta emot.

.

.

Tro´t om ni vill, men det var faktiskt dropparna som hängde där som gjorde att jag tog bilden.

Stämningen var ganska blöt och fuktig där jag gick och lite fuktiga var både jag och kameran.

Skatan brydde sig nog inte om fotboll.

Nu får  vi bara hoppas på lite bättre väder idag, för mycket sämre lär det väl inte bli.

TREVLIG MIDSOMMAR!

tårtan

Klockan tre skulle  det börja, fikat. Marias klocka slog tiden precis när jag rundade hörnet

Där var de vanliga farbröderna, gamla uvar i min egen ålder, eller kanske pigga pensionärer.

Farbröderna fick bli svartvita, för de var från den tiden.

.

Inte en gubbe, men den var också där.

Samtal

Sedan gick jag därifrån...

... Och tittade på bilder.

.

Brännkyrkagatan, en väg att vandra, längs min väg mot målet.

Vägen mot målet blev längre än den hade behövt vara, eftersom jag tog ut svängarna lite, den kortaste vägen är inte alltid den bästa

Jag har lekt lite med färgmättnaden, för att få uttryck mellan full färg och helt svartvitt

Här borde Bengan känna igen sig.

Det kom en bil som sakta smög sig förbi därnere, mycket marginal var det inte.

Åt andra hållet. Några vimsiga turister som tyckte kullersten var roligt.

.

Och här gör perspektivet att det är svårt att se hur det  verkligen ser ut. En av stadens mäktigaste backar är som borttrollad.

.

Var är den lilla bilverkstaden i hörnet? Den fanns ju kvar här, när vi flyttade härifrån 1957

Men nu var jag nära målet.

.

Vägen dit, men inte hela... eller, men var är Tårtan?

Här gick jag förbi på hemväg från skolan ibland, när jag och klassens andra Jan slog följe.

Om jag har gått här någon gång på väg hem från skolan minns jag inte, men idag gick jag där.

Undrar om det här trädet fanns då, det är ju 57 år sedan.

Kanske lekte barnen med bollar redan då.

Jag undrar om det är här Bengt brukar fotografera?

De som siktar högt.

...och de som håller sig därnere.

Ett fint hörn, tyckte jag.

Och ett tyvärr inte lika fint hörn.

Inte så vanligt idag.

Men titta min gamla skola, i alla fall höstterminen i första klass.

Titta, barnsjukhuset Samariten (men nu är det visst dagis).

Jag tror det var där jag blev smittkoppsvaccinerad. Dagen efter var ena ögat igensvullet och jag hade feber, en bra bit över 40 grader. Mamma ringde till doktorn, och fick i princip svaret "Rör honom inte, jag skickar en ambulans. Sedan fick jag åka epidemisjukhusets grå ambulans och låg isolerad i eget rum ett tag. Jag har fortfarande ett minne på ett ögonlock.

Ojdå, jag var ju på väg till Tårtan för att fika, men ännu har jag inte kommit ett steg närmare, snarare längre ifrån, än när promenaden började. Det behövs nog ett blogginlägg till, för att komma fram. Ibland är vägen viktigare än målet.