Söder är ju inte bara Slussens sunk,så jag tog mig upp på höjderna och tog några triviala bilder

Inget speciellt med det, jag hade gjort det jag skulle göra, så jag var fri att ta en omväg till pendeltåget i sällskap med  min kamera. Inspirationen infann sig inte, kanske var det fel ljus, kanske var jag trött, men några rutor blev det i alla fall. Man kan ju inte ha flyt hela tiden.

En vägg fastnade jag för i alla fall.

Och en av Söders gamla trätrappor, som kan minna om barndomen.

Och en  Folkskola. De trodde jag försvann på 60-talet.

Men när jag kom till Björn, eller i alla fall hans trädgård, blev det några bilder på söndagsfriden.

.

.

Det mörka Slussen

En gång i tiden sjöd det av liv här, folklivet flödade, neonljusen vid Åhlen & Holms varuhus lyste upp i mörkret,och allt var fint. Här har säkert Harry  Friberg passerat, när jag var liten pojk passerade jag ofta när jag var ute och lekte , här gick jag och pappa när vi skulle ner til Kornhamnstorg och handla dagsfärsk strömming.

Nu är allt bara mörker, förfallets demoner ruvar i de mörka hörnen, folk skyndar raskt förbi.

.

.

.

.

Här strömmar i alla fall lite ljus in, men finns det något hopp?

.

Från Prästgatans vimmel till vittrande betong

Prästgatan

I bloggen slutade min vandring här igår, men i verkligheten gick jag ju vidare mot gamla trakter och nya (nygamla?) motiv.

Alltså kan bloggvandringen fortsätta mot mina förskoledomäner, där jag knatade runt mycket innan folkskolan kallade på mig.

Men idag är en del av de gamla vägarna spärrade.

Förfallet syns även i detaljerna.

Doften av urin sprider sig från alla mörka hörn.

Men ovan allt tronar ännu Katarinahissen.

Något är uppenbarligen på gång...

Fortsättning följer...

En vårdag bland alla andra

Jag tog en sväng på stan, en söndagsförmiddag då det mest var lugnt och molnen filtrerade ljuset så skönt.Det kändes som att jag skulle ta ljusa bilder...

Enstaka människor var ute, precis som jag var.

Ibland gillar jag att befolka bilden med staffagefigurer, utplacerade strategiskt som pjäserna på ett schackbräde.

Sedan var det annat som drog till sig min blick, det färggranna.

.

Sedan undvek jag folkmassorna längs turiststråket, genom att gå parallellgatan genom den Gamla staden.

I prästgatans vimmel?

.

Jag skulle gissa att det kommer mera...

.

Konstiga bilder, eller bara annorlunda, men det redde upp sig på slutet.

Jag gick ut igår, för jag behövde röra på mig, men inte så fort att jag inte kunde ha kameran med mig. Asfalten jag gick på, fick bli det första mitt fotoöga uppfattade.

Vyn ändrades när vi (jag och kameran) kom till en vattenpöl.

Och sedan fascinerades jag över vattnets och naturens förmåga  att skapa sköna former.

.

Men sedan ryckte jag upp mig, rätade på ryggen och såg även omvärldens skönhet.

Kulle i gråväder (som det var).

Och här har vi nr 36 och då vet alla småbildsfotografer attfilmen är slut.

Men eftersom jag är digital numera, kunde jag fortsätta.

.

Flickan i gult får bli slutbild.

Det blev  fler bilder, promenaden blev lite slingrig och halvlång, men de bilderna har en annan kraktär, så de kanske kommer en annan dag.