Bilderna som blev över, eller bloggandets våndor?

Då och då tar jag för många bilder, det vill  säga fler än jag använder  i tillhörande blogginlägg. Ibland blir det då flera inlägg från samma promenad, ibland en liten miniföljetong, men ibland blir det helt enkelt några udda bilder över.

Det är nog några sådana udda bilder som hamnat i dagens inlägg.

Dåtid och nutid, runsten och kraftledningar.

Varför måste jag då publicera dessa överblivna bilder? Nej, det måste jag inte alls, men skrivandet av dessa egentligen onödiga ord är ett nöje och tidsfördriv, precis som fotograferandet, men också ett sätt att hålla hjärnan igång, när man inte längre jobbar, för lite intellektuellt är det nog, även att producera dessa enkla texter.

Skogsfynd, eller att gå till roten med sitt fotograferande?

Ibland räcker inte inspirationen eller idén till att fullfölja det inlägg som jag börjat. Som nu till exempel. Vad ska jag fortsätta med, när det inte finns något att säga. Jo, det gör det säkert, men det gäller att komma på vad, just nu, i skrivandets  ögonblick.

Ibland framhävs skogens skuggor bättre i svartvitt.

I dag verkar våndan över vad jag ska skriva, ha vänts till en lust att skriva om våndan att skriva. Alltid något, men det är nog mer intressant för mig att skriva det, än det är för läsaren att läsa det, men hade jag inga läsare, som jag vet att jag har, skulle jag inte kunna skriva det. Jag kan inte prata ut i tomma intet, däremot tala ut i det mörker där  jag vet att det finns någon som lyssnar.

Där ljuset möter tunnelns  mörker.

När jag väl börjat skriva fortsätter jag av bara farten, har väl tankarna börjat rinna, fortsätter flödet tills jag når utmattningens gräns,  inspirationens och ordflödets gräns, inte kroppens.

Plötsligt kom en cyklist.

Men allting har ju ett slut, så även detta blogginlägg, efter en stunds fajtande med ord, formuleringar och radbrytningar är jag i mål.

Fimpen.

.

Undersökning av sakernas tillstånd, just idag, längs just den väg jag gick , med just mitt urval, är just vad det blev.

Egentligen skulle jag ju kunna skriva dagens rubrik på många av mina blogginlägg, för det är ju just det många av dem är, de blev vad de blev, för det var just  det jag såg, och mer sällan följer de någon i förväg tänkt tanke.

.

Gult är fult, åtminstone så här års

Ja, nu tycker ju inte jag så, men när det kommer till maskrosor finns det många som inte ser hur vackert det är, utan bara tänker ogräs att de inte kan rensa, fy vad fult och andra negativa tankar.

.

Himmelska fenomen

Ibland riktade jag blicken uppåt och då uppenbarades saker för mig.

Himlen är blå.

Himmelsk kommunikation.

Reklamflyg och telefontråd.

Mer himmelsk kommunikation.

.

.

Handelsplatsen

Streckkod i köpcentrat?

Nej, bara en vanlig skuggbild.

.

Den moderna handelsplatsens  lockande och inbjudande miljö.

Öh, va sa du?

.

.

Gångtunneln.

Gångtunnlar har jag ju ett speciellt förhållande till. Det är nästan så att jag tror att de är enkom byggda för att jag ska fotografera dem.

192?

.

192??

.

.

Sportextra.

Talar väl för sig själv.

Fri idrott.

.

Fotboll.

.

Stationen.

Ja, jag hade inte tänkt gå hem...

När jag blev instängd i ett klöverblad

Det var ju inte rädslan för att jag inte skulle komma igenom tunneln, som gjorde att jag vek av från vägen, det var min nyfikenhet. Och tycker ni att det är bleka färger på skylten, så stämmer det. Den var blek i verkligheten också.

Jag kom raskt underfund med  att jag var instängd i en liten begränsad värd.

Framför mig reste sig en mur av vass, där det inte var vatten.

Jag hade hamnat mitt i ett av klöverbladen i en motorvägskorsning.

Som ni ser kör det bara vita bilar i den här slingan.

Bara vita bilar var det...

Instängd av träd, kraftledningar och en 6-filig motorväg var jag där jag var.

Men det var i alla fall fint väder.

Till slut kunde jag ta mig ut ur min instängdhet.

Kan man kanske tänka sig att det aldrig var frågan om instängdhet, att det bara var ett påhitt, för att få ihop en historia och en bra rubrik. I själva verket kanske det  bara är andra delen av gårdagens promenad.

.

Då kanske de här bilderna inte heller är konstiga...

Jo, det blev en promenad i dag med. Med kamera förstås. Promenader utan kamera får ni inte veta så mycket om, för då blir det ju inga bilder.

Det här trädet har jag fotograferat förut, det vet jg, det måste vara något i dess form som lockar mig.

Det duger i färg också.

Klotter...

En baksida där knappt någon går.

.

.

Nej, skrivlusten flödade inte i kväll, så bilderna får klara sig själva.

Trevlig  helg!

Någon ska ta de konstiga bilderna också, eller vad jag såg idag.

När verkligheten ser konstig ut, då blir bilderna också därefter.

Skuggor kan ställa till en hel del.

.

Stadslandskapet växer fram.

.

Vårsolen.

Någon fågelfotograf har jag aldrig varit.

"ska du inte ta en bild av oss"

Det kunde jag väl göra...

.

Stenarna var snyggast i svartvitt.

Men träden var nog snyggast i färg.

.

Från andra hållet.

Roligare än så var inte dagens promenad.

.