Kommer ni ihåg hur det var för en vecka sedan?

Det var då som solen sken så skönt och det var vår, och såväl fotografer och fågelmatare som änder njöt av läget.

En spontan bild? Det kan se så ut, men den var välregiserad, han styrde allt, beordrade var och ur hon skulle sitta, när och var hon skulle kasta fågelmaten, etc.

Men min bild var förstås en ögonblicksbild.

Här var det en man som inte behövde regi, han gjorde som han ville och njöt av den lilla elektroniska apparaten han hade i handen.

För en vecka sedan kunde det också bli ett möte  i solskenet, mitt i gatan.

Ett möte med tre generationer?

Trevlig helg på er. Må solen skina på er och vinden bedarra!

.

Efter kaffet var det bara att trotsa snöväder och blåst för att ta sig hem, men jag hade ju en liten ryss till hjälp

Inne var det varmt och fika och trevligt fotosnack, men det såg helt annorlunda ut när jag och min lille ryss, Industar-objektivet, kom ut på gatan och såg all snö. Vi hukade oss och stretade strävsamt tillsammans  i snödrevet.

Hornsgatspuckeln, där som barn jag lekt.

Vi drog oss ner mot Slussens vind-, bygg- och snökaos.

Det gäller att utnyttja bilarnas lyktor  för att se snön...

.

Slussenkaos.

.

Kanske bäst att kolla på mobilen var vi är...

Götgatsbacken...

... alltid strävsam.

.

Jag tyckte den lilla  ryssen gjorde sig bra i det här vädret.

.

Ett rejält återfall. Snö alltså. Bilder från nyss.

Jag gick ut och hämtade tidningen. Sedan hämtade jag kompakten och tog några snabba jpegar.

I all hast , kan man säga, men här fastnade faktiskt lite färg också.

Äppelträdet.

Lite mera färg.

Grannskapet.

Nu får det räcka. Både med bilder och snö...

.

Snö, Ellens och Industar i en skön blandning?

När jag  gick hemifrån fick jag skapa mina egna fotspår

Men jag upptäckte att någon annan varit där också.

???

När jag kom till Slussen, snöade det.

Gick uppför trappan.

Hamnade på Ellens och satte på mitt lilla Industar-objektiv på kameran och övergick till gammaldags manuell fokusering. Jag menar att om man kan  göra så på fotofika i Uppsala, ska det väl duga även på Hornsgatspuckeln

Men det gäller att sitta still när exponeringstiden är 1/8  s.

Sedan gick jag och Industaren ut i vädret.

Häggvik -- ett konstigt ställe?

Jag har passerat där ibland på mina promenader, och kan konstatera att som hur utvecklingen varit har det blivit som en avkrok, fast det nästan ligger mitt i smeten. Motorvägar och andra trafikleder har på ett okänsligt sätt avskärmat Häggvik från omvärlden. Den där soliga dagen häromdagen, utan snö och med strålande sol, passerade jag där.

Här är det mest cyklar och fotgängare som färdas idag.

Häggviks centrum tillhör också raden av små centra som utarmats när stora köpcentra sugit åt sig kunderna. De finns överallt runt storstaden och även här i Sollentuna.

Häggvik.  En öde vårdag. Varken  Konsum eller ICA finns kvar.

Men lite mat kan man få.

Och  kaffe likaså.

Det bor en hel  del människor här.

Men jag fortsatte...