Träd fram, träd, till ett framträdande

Efter gårdagens halvt misslyckade försök att fånga  ljuset över sjön, ett ljus som inte fanns där, vände jag mig om mot skogen och träden. Kanske skulle ljuset passa bättre där.

Om någon undrar, så är det med flit som skärpan inte ligger på trädet i förgrunden.

En tall står där lite lutande, precis som i verkligheten.

 Kanske blir det irriterande  snett när man ser bilden. Men jag som varit där ser att linjerna stämmer i bakgrunden.

Jag tog också en bild där jag lutade lite på kameran, för att räta upp trädet.

Men det intressanta var nog inte trädets lutning, utan hur väl ljuset passade för motivet.

Ljuset kunde också användas  som motljus, om jag åter vände blicken mot sjön, men inte lät den bli motivet, utan möjligen något som kan anas där bakom träden.

Lagom exponerat för att kunna se stammens struktur i barken, samtidigt som motljuskänslan anas i bakgrunden.

Jag gick fram till smågranarna också.

.

- Konstfoto? undrade han.

Hon mindes ungdomens garderob, där hon blaskade med vätskor i mörkret, så därför får bilden bli svartvit.

Idag

Kan det ha sett ut så här idag när jag återvände med minneskort i kameran? Det jag glömde igår.

Eller skall man betrakta det hela på det här sättet? Totalt färglöst.

Om det var så här det såg ut igår när jag ville fotografera, det minns jag inte riktigt.

Kanske ska jag istället ägna mig åt skogen, där jag känner mig hemma.

När jag satt där vid fönstret

Jag satt hemma vid fönstret och läste tidningen. Tidigare hade jag varit ute och luftat bilen för första gången sedan jag blev utslagen och helhängig enochenhalv vecka sedan. Jag stannade till vid en lugn och skön plats och steg ur bilen. Ljuset var fint och möjliga motiv syntes, så jag lutade stag in huvudet i bilen efter kameran. Men, ska det inte finnas ett minneskort också. Nähä.

Bildlös åkte jag och handlade i stället.

När jag kommit hem satt jag vid fönstret och läste tidningen, bl.a. en understreckare om Bondetåget för 100 år sedan. Dagens lilla repetition av den svenska nutidshistorien, eller har det gått så lång tid att "nutid" inte är riktigt relevant prefix längre?

Bäst som jag satt där sneglade jag över tidningskanten och såg att det kanske skulle kunna bli en bild även idag.

Ja, det blev faktiskt två bilder. Slöseri när det skulle kunna räcka med en.

.

Brist

Brist på motiv alltså, när man sitter hemma och häckar och återhämtar sig.

Alltså lyfte jag kameran för att se om jag kunde  fånga en  flik av omvärlden., därutanför.

Vände mig sedan mot köket, för att se om där fanns någon köksbänksrealism.

Eller var det surrealism

Tre exponeringar från idag, rakt upp och ner, inget joxande  i datorn efteråt.

mm

Februarimorgon

Nyss

God morgon, jag är nog på benen igen, om än kanske darriga.