Vad är det här? Dan före dan, +5 och gröna gräsmattor. Rapport från en vilsen jul...

Ingen snö när jag tittar ut på julafton och fotbollarna ligger framme. Ska det likna julväder, det här, vem har förskingrat snön, varför gör inte regeringen något...

Jag tänker tillbaka på jular när det inte var så här, minnen som är snöiga och insnöade, men också minnen som är fragmentariska, för de är så tidiga i mitt liv, som när vi bytte till ånglok i Gävle och min farbror mötte med häst och släde vid stationen, med bjällror och vargskinnsfäll och hela baletten.

Kyrkan hör ju ihop med julen och påpassligt föll solen på kyrktornet i fjärran.

Gruskrosset ligger som strössel på asfaltkakan och ingen släde anas ens i fjärran.

Min väg ut i världen såg närmast ut som en vårbild idag...

... en sådan där vårdag när man försöker fånga in den första vårsolen.

Men i teorin har det redan vänt,  men vi kommer nog inte märka att solen är uppe längre i morgon.

Vill vi hitta något som liknar snöbollar får vi titta in i buskarna.

En gångtunnel måste ju vara md, så jag kan upprätthålla mitt rykte som gångtunnelsfotograf.

Dagen före julafton, knappast något hopp om snö, men om inte annat så kan det vara bra för jultrafiken. Jag minns en annan jul, något senare än den med släden, och vi hade skaffat vår första bil, så jag bör ha varit fem år. Vi var även då på väg norrut, och vid Hamrångefjärden hade vattnet blåst in på riksvägen och bilarna kom ingen vart på iskanan, knappast heller människorna som höll sig i bilarna för att inte halka och trilla. Bil för bil skjöts för hand förbi det hala stället.

.

Men visst har det varit så här snölöst  förr i Stockholmstrakten, vid jul. Det år jag åkte Vasaloppet kom den första riktiga snön en vecka före Vasaloppet. Aldrig har så många anmälda avstått från att komma till start, och aldrig har så många startande brutit.

Men god jul på er alla, med eller utan snö!

Jag tyckte de tittade förebrående på mig

.

God jul på er!

Tjosan, igår gick det! Inga signalfel, så jag kunde åka trick till Sumpan.

Åka trick, ja. Det var väl ingen vettig människa som sa spårvagn, bara de vuxna. De åkte spårvagn. Vi andra tog tricken. Så då gjorde jag det igår. Hade kollat på SL:s störningsinformation, så att debaclet från förra försöket inte skulle upprepas. Dessutom hade jag ju ett mål den här gången. Tårtan! Så vägen via Sumpan  var bara en omväg för skojs skull.

Lilla Sumpan har växt på höjden. Det är ju några decennier sedan jag brukade röra mig i de här trakterna och sedan dess har lite av småstadscharmen  försvunnit, åtminstone i Centrum. Sundbyberg är ju en av fyra kommuner som  börjar på S, gränsar till varandra och tilhör Svensktoppen när det gäller befolkningstäthet: Stockholm (som är mest skyldigt för att det väller över alla gränser), Solna, Sundbyberg och Sollentuna.

Gult i Sumpan. Har just klivit av tricken.

Järnvägen klyver ju Sumpan i två delar så, jag siktade in mig på undergången...

Lila i Sumpan.

... ch tog mig upp på andra sidan.

Samtal i Sumpan.

Välkommen till Sumpan.

Ett hörn av Sumpan.

Det gamla Sumpan blir till nya Sumpan.

Sedan gick jag förbi ABF, och där fanns ett anslag om en fotoutställning från silvergruvan i Sala, så där var jag ju tvungen att gå in (har ju bott nästan ett kvartssekel i Sala och har fotat en hel del vid gruvan). Om jag inte fastnade och är kvar därinne, kanske det kommer en fortsättning...

... men en fortsättning har redan kommit, i förra inlägget, där jag hade lyckats ta mig till stan. Den stora  alltså, huvudstaden.

Ha det så bra, så länge!

Några små antydningar i all hast om vad som hände en trevlig afton (idag) på Söder. Tårtanfika med efterspel...

Fotofika.

Fotografering

Fotosnack?

Efteråt.

Eftersnack

.

Gott dricka.

.

Dialog.

Tur att Bengan bokat bord. Tack för det!

Och tak för en trevlig eftermiddag och afton.

Undrar hur min lilla Industar klarar konkurrensen?

Den där sommaren för ett par, tre år sedan, när jag upptäckte världen av gamla objektiv som kunde sättas med en adapter på m4/3-kameror, snubblade jag också på en snorbillig Industar, så den blev min. Idag dök den upp i mitt sinne igen, så jag satte på den på min OM-D och travade ut i det vackra (hrrmm!) vädret.

Det var grått, disigt  mulet och tråkigt. Kontrastlöst.

Jag gav objektivet chansen att visa vad det gick för, redan utanför dörren. Det blir ett lätt teleperspektiv, eftersom bränvidden är 50 mm. Och storleken diminutiv.

Kontrastlöst som sagt. Jag fick dra en hel del i spakarna i LR för att få så här pass mycket lyster. Betydligt mer än vanligt.

Och samma här. Det gick åt en del svärta till trädet.

Här gav diset lite extra perspektiv, när husen tonar bort i fjärran, fast de inte direkt  låg i fjärran.

Avståndsinställningen? Ögonmått.

Här kommer något som kan kallas testbild.

Ovan, Jupiter, 50 mm/3.5, bländare 5. Manuell fokusering.

Nedan Zuiko 45 mm/1.8 bländare 5. (En stund senare.) Autofokus.

Och här har Industaren varit i farten i gångtunneln

Tre träd, två gånger med varsitt objektiv

.

Blev jag nu något lyckligare av det här? Ja, jag fick ju en promenad.

Godafton!