Absolut färg

Jag gick en svartvit runda i förra blogginlägget. H är kommer fler bilder från samma tur, bilder som absolut ska vara i färg. Det känns lite skönt att inte allt måste skildras i svart och vitt, utan kan få behålla sina kulörer. Med bilderna i förra inlägget var det tvärtom, de skulle vara i svartvitt för att inte tappa sin uttryck.

.

Här undrade jag nästan om jag hade hamnat i dödsskuggans dal...

... eller var det bara hopplöshetens plats, ett bortglömt hörn?

Hur stor  behöver en  solglimt vara, för att ge ett hopp om ljus?

Här är det färgerna som bygger formerna. I alla fall var det nog så jag uppfattade det.

Ljuger aldrig kameran?

Här har kameran fångat en värld som inte finns, men så var det i verkligheten också. Som en dubbelexponering fanns speglingarna i det genomsiktliga broskyddet.

Efter att ha varit hemma och kraxat två dagar var jag tvungen att komma ut och knäppa

Två dagars fotoabstinens, det är illa det.  Nej så illa är det inte, däremot kände jag ett trängande behov av att få röra på mig och komma ut i den  friska asfalts- och avgasluften. Så jag gick ut.

En naken syren. Där bakom anas ett ånglok med skorsten till vänster och hytt till höger.

Syrenen såg jag när jag tog bilden, loket dök upp nu när jag bloggar, hur nu det gick till?

Promenaden, som jag tog för att jag inte stod ut utan promenad längre, visade sig skulle gå i ljusets tecken. Bitvis blev jag upplyst, bitvis lyste delar av omgivningen upp, på ett sätt jag gillade.

En sådan där liten kort lättparkerad bil, som är bra att ha när det är tätt mellan bilarna.

Parkerat var det fler som gjort, eller hade de just rest sig upp från bänken.

Att det sedan är ett ofog med alla vilsegångna vagnar är en annan sak.

Från  soffan var vyn ungefär denna. Jag satte mig inte ner, men jag tog en bild.

Ljuset förstås, var det jag ville  åt.

Ljus och böljande former.

Grovkornigt?

Ja, betongen är grovkornig, trädet bara en skugga av sig själv.

Ibland ser jag obetydliga saker som jag vill fånga i bilden.

Gatlyktan.

.

Ja, ljuset igen, förstås!

Ständigt detta ljus. Det förföljer mig.

Blev det inga färgbilder? Jo, men de platsar inte här.

Krax, krax på er!

Efterdyningar, efteråt, eftertanke och kanske lite krank blekhet

Jag känner mig ju inte riktigt som Jämtgubben men pigg är jag ju inte heller, så jag håller mig inne i ensamhetens lugn, kraxar och huttrar, och försöker hitta några lämpliga ord och placera dem i lämplig ordning, för att få ihop ett blogginlägg.

Kan man kanske säga att mörkret sänker sig, men att det fortfarande finns ljuspunkter.

Vitbalans i all ära, men det beror ju på vilken vit yta man sätter balansen i.

Ovanstående bild är tagen på fri hand och exponeringstiden var 1 sekund.  Så stadig är jag  inte på  handen numera, så visst är kamerans antiskakfunktion en bra hjälp. Känsligheten var satt till 800 ASA och bilden är tagen i Vallentuna häromdagen, innan jag var på Fotomässan.

Här balanserade jag efter en annan "vit" yta. Ja jag gjorde det inte på plats, utan efteråt, hemma i ljusrummet.

Ett mässbesök kan ju sätta fart både på köpsuget och prylångesten (även om jag inte är någon pryldåre och därför inte smittas så mycket), men den här gången kom jag hem helt utan sådana tankar. Det kändes ganska skönt. Det är inte sådana som jag som göder kameraindustrin.

Man kan säga att jag fick svart på vitt att den kamera jag har passar mig bra.

Det fanns ju likartade och nästan lika och ungefär likadana, men inget som motiverade någon nyinvestering. Kort sagt, jag saknar nog inget på den kamera jag har, så varför slänga ut pengar på något som inte skulle påverka mitt fotograferande.

Det innebär ju inte att det inte fanns likvärdiga alternativ till det jag har. Det fanns ett antal sådana. Skulle jag starta om från scratch kanske jag skulle välja ett annat alternativ, eller annat system, och vägen dit där jag är nu har ju innehållit några sidospår, som jag stått ut med, men sedan har backat ut ifrån.

Men det är ju bra att det finns lite olika alternativ.

.

Men jag kanske  ska skingra mörket lite.

Jag har en m4/3-kamera. Eller snarare, jag har tre och de två  första var bara steg på vägen, båda med tillkortakommanden. I somras köpte jag en begagnad Olympus EM5, och sedan dess är jag nöjd Jag kollade på "efterträdaren" på mässan, och det tog inte många sekunder  att avfärda den, när jag hade den i handen. Jag tittade också på Panasonics GK7 och hade jag inte redan haft ett bra hus, hade den varit en stark konkurrent. Den tilltalade mig. Liksom Sonys nya, men det hade inneburit systembyte.

Nu ska jag gå och göra mig  lite te med honung.

.

Svartvit mässa

Gårdagens strövtåg med kameran bedrevs inomhus, bland bilder och begivenheter, i vimmel med vänner och ibland ganska grötigt, men trots allt framkomligt. så jag är glad att jag valde fredagen. Fotomässan, för det var där jag var, är ju bitvis ganska rörig och med färger, skyltar och tingel-tangel och i förra inlägget satsade jag på färgen.

Nu försöker jag med lite svartvita intryck.

Nic och Ewa ser upp till något.

Pedagogiskt fotobås

Titta på bilder.

Ljust.

Bilder, men är det någon som tittar?

Nä, de bara pratar...

Peter, Nic och Ewa

Fast Nic kan väl också få bli skarp?

Okända bildtittare

Men människoapan bland människorna kan få stå för dagens färgintryck.

En glad Västeråsare som har lyckats lägga händerna på en sprillans ny kamera.

Sören Svedin med Sonys spegellösa fullformatare.

Svårt att hålla huvudet still?

Seglare, dykare, skridskoåkare...

Ja, de kan förstås annat också.

Färggrannt på fotomässan

Det fanns en rad färggranna fotobås på Fotomässan, och båsen bemannades av fotoklubbsmedlemmar. I båsen  kunde besökarna få pröva på hur olika inställningar på kameran kunde ge olika effekter. Båsen var så färggranna att de kunde själva bli fotomotiv.

Hur påverkas bilden om man fotograferar någon som hoppar på studsmattan, om man använder olika exponeringstid.

Och här handlade det om skärpedjup.

Här handlade det nog om belysning i någon form, men jag var ljusskygg och kollade inte närmare.

Däremot kollade jag närmare på studsmattan, den verkade kul.

Kurre förklarar hur det fungerar.

Jag gjorde visst fel, jag hoppade på studsmattan och tog en bild

Det var visst såhär det skulle se ut.

Kurre hoppar och vi plåtar.

Så gäller det att förstå vad som hänt...

Kurre förklarar.

.

Full fart?

Och så var det ett  mörkt rum, där man kunde se effekten av lång exponeringstid och rörlig ljuskälla.

Jag gjorde förstås på mitt eget sätt här med...

.

.

Dessutom fastnade ett antal bekanta och obekanta ansikten i min kamera, så jag tror nog att jag knör ihop ett inlägg till, men säger redan nu ett stort tack till alla trevliga ansikten jag pratade med.

.