Senhöst. Mustigt kraftfull eller mörk? Färska dagsnoteringar.

Hösten,
ja  kraftfull i sin framtoning, och lite underexponerad med musten framlockad ur det mörka.

.

En fotograf prövar lyckan.

När mörkret sänker sig tändas flitens ljus.

I afton blått?

Försiktiga speglingar.

Återblick.

Kyrktornet.

Ljuset är spännande...

.

Det var så roligt att gå ut i mörkret så jag gick ut en gång till när jag sett bilderna

Det var så det var, att det var så roligt att se bilderna jag tog när mörkret fallit i går eftermiddag, att jag inte kunde avhålla mig för att gå ut en gång till med kameran, och då inte bara vid huslängan där jag bor. För mörker är det ju inte brist på så här års, och inte ljus heller, det artificiella om man bor i  tätbebodda trakter. Så det kan ju vara både ljust och mörkt, en liten utmaning för både kamera och fotograf, men eftersom det  verkade vara en ganska lindrig utmaning just då, gick jag ut.

Den första lilla promenaden ( se föregående inlägg) körde jag med 800 ASA, men nu bestämde jag mig för 200 ASA Det krävde ju lite bättre stöd, eftersom tiderna blir längre, men jag tog inte med min tungviktare, för jag gillar ju avslappnad lättviktsfotografering numera.

.

Perspektivet blir lite lågt med ett kort stativ på asfalten.

Men det var inte stativen eller motiven det handlade om utan kamerans uppförande i mörkret. Det var ju därför jag gick ut en gång till. Blandljus och mörker, hur skulle jag och kameran klara det? Färg eller svartvitt? Jag behövde ju inte välja vid fotoögonblicket, eftersom jag kör med RAW i kameran. Väljer gör jag när jag kommer hem, men det utesluter ju inte att jag har tankar redan när jag plåtar.

.

Blandljus. Men inte värsta sorten. Kameran stod på trekvart i trappen.

.

Här fick jag nog till lite av den höststämning jag var ute efter när jag gick ut. Hade jag behållit färgen hade ni sett bilens ilsket röda bromsljus därborta, men det var inte den stämningen jag ville ha, visade det sig när jag kom hem.

Även om jag var ute och testade kamerans mörkerbeteende, kan jag inte helt avhålla mig från att tänka på motiven, är jag går där, för då blir det ju ett rent kliniskt test som inte säger mig så mycket.

Det är inte första gången jag plåtar det här möblemanget, men nog aldrig ur den här vinkeln. Exponeringen är med flit i underkant, dels för att se hur kameran hanterar det, dels för stämning och uttryck i bilden.

Egentligen vet jag inte så mycket om kameror och kamerateknik, jag intresserar mig mest för hur det fungerar när jag står där med kameran i handen. Jag väljer att förstå så mycket jag behöver, sedan tappar jag intresset.

Mörker eller ljus. Här finns båda. Klarar kameran av det? Och fotografen? Och så var det perspektivet: 14 mm på m4/3-kamera (som en gammaldags 28:a).

Ljuset och mörkret.

Det här var definitivt inte ett  "prov utan värde", nu vet jag bättre hur kameran uppför sig i mörkret, och jag med den --inte det minst viktiga.

.

Jag satt inne och såg att det var mörkt ute, så då gick jag ut

Ja, det var så det var, jag såg några mörka nattbilder när jag tittade runt på Fotosidan, så jag tänkte att jag måste också försöka, eller så var det abstinens för att jag inte fotograferat på några dagar. Men det var också nyfikenheten på hur det skulle vara att utsätta min nya (eller är det rimligare att säga nyaste) kamera för mörker. Det har jag inte gjort på allvar förut, möjligen lite skumrask, så jag gick ut med ett enbensststiv och kameran inställd på 800 ASA. Det fick räcka.

.

Första försöket, är man lite klantig och puffar på stativet, blir det som det blir.

Jag skulle förstås kunnat säga att det var en avsiktlig rörelse för att skapa en effekt i bilden, men så var det inte och jag skärpte mig lite till nästa bild. Jag gjorde ingen längre tur för att hitta motiv, jag gick bara ner till parkeringen vid ändan av huset för mina enkla försök.

Svartvitt är ett bra sätt att bli av med det hemska blandljuset från olika ljuskällor.

Tittade jag åt andra hållet, var ljuskällorna mer homogena, så jag vågade behålla färgen i bilden.

.

Det kom in en skuggfigur i bilden.

Blöt asfalt gör sitt till för bilden.

När jag kom in och såg bilderna fick jag blodad tand och tog en sväng till, med erfarenheterna från dessa bilder i ryggen.

.

Skånsk höst

Vissa bilder ska man nog inte förstöra med en massa ord, så det får bli så här.

.

.

.

.

.

.

Väntan

Det blev det, lite väntan...

Modern väntan...

... med en liten apparat i handen

...en en del satt faktiskt med prasslande papper i händerna och läste.

En del tröttnade.

När jag väntat ett tag kom ett tåg och jag hamnade i Skåne där en vattenkanna väntade på våren.