Höstskymning över Riddarholmen.

Jag var på väg till Gärdet, men för att slippa tjurrusningen  vid Centralen och de packade perrongerna på T-Centralen tog jag en omväg till fots, eftersom jag hade tid på mig. Givetvis hade jag en baktanke med omvägen, en baktanke med förhoppningar, att jag skulle kunna hitta några motiv längs vägen.

Vatten, broar, gångväg parallellt med järnvägen, grå himmel, kyrktorn, skulle  det vara ingredienser nog   för att räcka till en bild?

Norstedts.

Det anrika gamla förlaget och de moderna blå bokstäverna räckte till för att skapa ett motiv och en bild. Kyrktorn och annat var inte tillräcklig krydda i grådasket, och ljuset (snarare dess frånvaro) var i sig inget motiv, och mörkret hade ännu inte blivit så mörkt, så det dög inte heller som motiv.

Två ljusfläckar i vattnet kan dock räcka för att väcka fotografens bildsinne. I alla fall den här fotografens.

De två turisterna till höger i bilden hann tyvärr ta ner  sina kameror från ögonen, men det hade väl ändå inget sett om de haft. Och till höger en glimt av Söder.

När jag vände mig om och tittade på Mälardrottningen visade hon skuggsidan mot mig, så jag satsade på en silhuett (om det nu överhuvudtaget behövs en bild till av detta, ett av Stockholms mest fotograferade motiv).  Men jag fotar ju för mitt eget höga nöjes skull, och för att mata den hungriga bloggen med bilder, så att jag har något att skriva om, och ddå fyllde ju bilden en funktion.

Norstedts II.

Sådana här speglingar har jag fotograferat mycket, men då har jag oftast gått närmare eller beskurit motivet på annat sätt, men här lät jag skiten runt om vara kvar, och då får ju bilden en helt annan karaktär. Knappast förskönande sådan.

Sökte mig vidare och fann vägar att följa. Tänk om man skulle gå upp här...

Ett drama mötte mig, sedan snurrade jag på kameran och mämtade en plastpåse i min experimentlusta

När jag klev ut genom bakdörren i morse möttes jag av ett av naturens egna små draman, så jag gick in efter kameran.

När jag nu ändå var ute med kameran kunde jag ju fortsätta att fotografera.

Och när jag ändå fotograferade kund jag ju snurra på kameran

Och när jag ändå rörde på kameran kunde jag ju dubbelexponera.

.

Plötsligt kom jag ihåg plastpåsarna

Jag höll en framför objektivet

Och så stoppade jag in kameran i påsen och snurrade

Och så snurrade jag åt två håll-

Lite leklust bara.

En eld i skogen

Elden dansade någon sorts slöjdans där borta i skogen.

Men den var inte ensam, där fanns en kavaljer.

Ibland vilade sig elden och pustade ut

.

Men så tog den sig igen

.

När elden är lugn kan man smyga sig närmare.

.

.

Sedan försökte jag fånga flera ljuskällor i samma bild, nerifrån räknat: glöden, lågorna, grannens brasa, gatlyktan och månen. varför bilden är svartvit förstår ni om ni tittar på nästa bild.

Samma bild, men med färgen kvar. Hur ska man få alla dessa färgtemperaturer att samsas?

Var var människorna?

Jasså, där.

Svartvita glimtar av oktobersol

Den blir snålare och snålare nu, solen, men jag lyckades fånga några små glimtar av den, direkt eller indirekt.

Diskret och försiktigt gömmer den sig.

Ibland lyckas den sända några små strålar ner i dunklet.

Den gamla höga eken sträcker sig upp mot den sol som finns.

Därunder var stämningen skön.

Länge sedan någon klättrade här.

De som klättrade har redan fått egna barn och flytt nejden.

Sällan öppnas dörren och solen når knappast fram.

En glimt av sol...

En dag i oktober.

Vid vattnet, ett anspåkslöst inlägg

Jag tog en liten sväng ner till vattnet och hade givetvis kameran med mig.

Det kan ju hända att det finns något att fotografera.

Sådant som bara finns där...

Något som lyser höst

Vatten

Kontraster

Färger

Morgonens dagg...