Cement och betong och sol och skugga och kanske broar, kontrastrikt från Uppsala.

Cement och sten och sol och skugga och smalare än normalt. Kanske vi är något på spåren, (eller heter det "På Spåret?).

Här kanske vi också är något eller någon på spåret, beroende på  vilka detaljer betraktaren fastnar för, och vad som inte trådlöst går förbi. Dessutom är nog den här platsen inte skuggan av sitt forna jag, trots all skugga. Men det ordlekandet hade jag ju inte i huvudet när jag gick där. Då såg jag former, ljus och linjer, och försökte hålla mig i skuggan där det inte var lika varmt.

En Uppsalabo ondgjorde sig för ett tag sedan, över att det var svårt att vara brofotograf i Uppsala för att det bara fanns de små broarna över ån. Men man behöver ju inte gå över vatten för för att hitta en bro, man kan ju till exempel gå under järnvägen för att hitta en bro, även om man då tagit sig den över huvudet.

Här finns ju alla ingredienser som behövs, betong, solljus, skuggor, vinklar  och vrår och ytor.

Väntar man lite går det till och med att krydda  anrättningen med lite människor.

Det finns ju till och med  möjligheten att sätta färg på härligheten.

Betrakta detta blogginlägg som spin-off från ett fotofika. Jag har fortfarande inte tagit mig fram till bilen.

.

En liten bit Upsala, men hur?

När gårdagens fotofika upplöstes skingrades folket, utan minsta efterfest, så jag travade  iväg åt mitt håll, som egentligen kunde vara vilket håll som helst, eftersom jag inte hade något mål, annat än att så småningom ta mig hemåt, så jag började lunka mot bilen, som var parkerad på säkert avstånd från alla parkeringsautomater.

Då hamnade jag förstås här. Förstås? Ja kanske inte, men det har blivit så de senaste gångerna. Men nu  hängdejag  härbara  en kort stund innan jag fortsatte.

Jag har ännu inte kommit på på hur jag ska fotografera platsen, eller så får jag överlåta det till Uppsala-borna som borde ha bättre tillfälle till det.

En fråga  är hur man ska integrera den här stora klumpen i bilden? Som en stor klump, eller som ett litet objekt.

Eller helt utan klump

Och får man göra det ljusa i bilden så här ljust? Det är tur att det fortfarande finns så många frågor kvar att besvara, så att det fortfarande är roligt att fotografera.

Men ganska fort lämnade jag den här grytan.

Och hur ska man hitta rätt här?

Man får nästan byta ut tvålen mot cykeln i den kända visan, "Var är cykeln?"

Själv fortsatte jag mot bilen.

Varannan svartvit från ett soligt fika med Dagny och polarna.

Vem som var Dagny* vet jag inte, men det har jag heller aldrig förstått, damerna heter alltid något annat. Det blev väl heller inte varannan damernas på bilderna, men det beror nog på att jag inte lät det styra. Däremot kom jag på när jag satt här hemma med bilderna att det skulle bli varannan svartvit från ett soligt fika.

Konversation i kaffekön.

Jag gick inte denna gång in för att få med alla på bilderna, jag ägnade mig i stället åt att ta bilder jag tyckte var roliga att ta. Det kommer säkert en utförlig redovisning i något annans inlägg.

Jag lekte bland annat med skärpedjupet.

Här blev alla nästan lite anonyma.

Fika i bild?

.

Fotograferade de som fotograferade han som hade fotograferat.

.

Diskussion?

En man  från Åmål och Vällingby hade hittat hit.

.

Solsken var det och varmt och skönt att sitta ute.

Men hallå!

Hur gick det här till. Någon "snodde" fotografens kamera.

Roligt och soligt med många kameror.

.

* Jo, det vet jag, men hon har aldrig dykt upp på fikat någon gång när jag varit där....

När dimman lättar (Nyss). Tre snabba.

Jag gick ut för att hämta morgontidningen.

Sedan gick jag in efter kameran.

Åt andra hållet var inte världen stor...

.

En förvarning om den tid som kommer

Fortsatt flanerande. Fåordigt.

Förstora förstås.

Vildapeln släpper sin frukt.

.

Aspen är tydlig med att signalera höst.

Spåren syns redan på marken