Kamerafunderingar? Eller: Kommer hjälpen från oväntat håll? Eller: Nu har det gått fyra år!

Nu har det gått fyra år.

Hur länge ska jag kunna hålla mig? Hur snabb behöver föryngringstakten  vara i mitt kamerabestånd? Saknar jag egentligen något? I så fall vad? Och varför?

Det finns många frågor att ställa, för att betvinga köpdjävulen inom sig (även om  min har fått en sträng uppfostran och inte vågar visa sig så ofta, eller så har han fått stryk av snåljåpen för många gånger).

Men jag funderar. Det har jag gjort förut också, så det är ingen nyhet. Kanske funderar jag så mycket att det blir tjatigt. Ältar?

Min gamla PEN.

Gammal och gammal, den är bara fyra år. Kameror blir gamla så fort idag. I ett skåp har jag pappas gamla kamera. Den har fyllt 60. Det kanske är gammalt. Men PEN:ens fyra år handlar egentligen inte om åldern, att den är fullt fungerande, det har jag visat denna sommar. Jag har försökt provocera mig själv genom att (nästan) bara använda den, och enbart med den vidvinkel som följde med vid köpet. Det är så den fungerar bäst, för då kan jag använda den optiska sökaren och då visar den inte sina tillkortakommanden.

Dessutom lurade den mig ner i m4/3-träsket, och det ska den ha tack för. Jag trivs där och min Canon står mest i ett skåp och möglar och känner sig obsolet.

En kompromiss

Den dåliga displayen hos Ep-1:an, och oförmågan att använda elektronisk sökare ledde till  att jag köpte en billig Panasonic, en G2,  hos en fotokedja på dekis som långsamt tömde sina förråd. Den fungerar och jag har tagit många bilder med den, och bra bilder därtill men jag har bara ibland trivts med den, ett habilt verktyg med ibland alltför lynnigt humör då den sätter sig på tvären eller då man går vilse i de labyrintiska menyerna som man till synes inte kan ta sig ur.

En klar hatkärlek alltså, som jag lärt mig hantera genom att undvika fallgroparna.

Uppenbarligen fungerar det ju, så varför gnäller jag? Det handlar nog delvis om känslan, den bristande tillfredställelsen  med verktygen man använder, att jag inte nöjer mig med bara  ett "det fungerar ju". Dessutom vore det trevligt om allt fanns i samma kamerahus, så visst sneglar jag hela tiden på nyheterna när de kommer., t.ex. på Olympus´ OM-D när den kom, men då var det så mycket annat på gång så jag reflekterade inte så mycket över den. Men eftersom jag inte är pojken med guldbyxorn är jag en försiktig man och vill vara säker på att jag inte förhastar mig.

Nu har det alltså gått fyra år, och det har hänt saker som satt fart på reflektionerna kring kamerainnehavet. Dels har det hänt saker utanför m4/3-världen, som t.ex Fujis X-E1. En kamera som har en manuell ratt för att välja slutartid kan ju inte annat än inge förtroende, och den har inbyggd elektronisk sökare, och den är lagom stor. Men då är det, det här med systembyte. Nya objektiv och där klirrar guldpengarna snabbt iväg. Objektiven representerar ju ofta en större investering än kamerahuset,men förstås, om man nu inte är enobjektivsmänniska. Men då kan man ju lika gärna nöja sig med en kompetent kompakt med fast brännvidd (och det är ju så jag valt att använda min PEN den senaste tiden). Kanske skulle jag nöja mig med det och fortsätta så?

Nej, tror inte det, i längden vill jag nog ha flexibiliteten

Nå, men till saken då!

Först kom då för ett tag sedan Olympus nya PEN Ep-5, ännu knappt ute i butikerna. Jo jag har hållit i en men men utan laddat batteri. Och igår också Panasonics GX7. Den har jag förstås bara sett på bild.

Ep-5:an är klart intressant.  Dessutom elegant, om man får lägga sådana synpunkter på en kamera. Nackdelarna är två: Priset och den separata elektroniska sökaren, som är bra men lite stor. En direkt jämförelse med Olympus OM-D, som nu  gått ger i pris visar på en prisskillnad på ca 4000 kronor, och så mycket är det inte värt att den är vackrare. Utan sökare är skillnaden förstås betydligt mindre, men då missar jag nog en facilitet jag vill ha. Det är alltid svårt att välja!

Hjälp från oväntat håll...

Ja, det är frågan om inte Panasonicen GX7:an, kan vara det.   m4/3.  Synbarligen den ergonomi jag vill ha. Inbyggd elektronisk sökare. Dessutom vinklingsbar. Det hade redan min första digitala kamera, en Minolta  Dimage 7 Hi, och sedan dess har jag undrat varför inte fler kameror har haft den finessen.

Bara att sukta ett tag till? Helt klart är i all fall att jag inte ska fatta något beslut innan jag har granskat en GX7

Promenad med Klara.

Ibland regnade det, ibland öste det ner och ett tag försvann strömmen. I ett uppehåll vågade vi oss ut.

Jag släntrade efter med min gamla Olympus som följt mig  hela sommaren.

Klara gick från vattenpöl till vattenpöl.

.

Ibland tyckte jag svartvitt var  bättre, när  färgerna blev för dominanta eller kontrasten hög.

Framme!

Titta ut...

En bar Klara, en höll paraplyet och jag bar Sushin.

Men det regnade inte så mycket så länge...

Strax var vi framme och kunde äta...

.

Sista bilden i juli och första i augusti. Regnblöta och natthimmel.

Stillasittande mest, i läsfåtöljen,  som jag varit den sista tiden, både för att läsa, undvika solen  och pusta ut i värmen, har det inte blivit några längre fotoeskapader. Hemma-foto bara.

När regnet återvände igår tog jag månadens sista bild.

När jag  hörde tidningsbudet i morse gick jag och hämtade blaskan och tog ännu en bild
på samma plats.  Månadens första bild. Sedan somnade jag om.