En enda bild, fast fler ( fristående fortsättning till förra inlägget)

När jag tittade igenom  mitt förra inlägg, efter att jag publicerat det, såg jag saker som jag reflekterade över, så jag vred tillbaka klockan och gjorde om och gjorde lite annorlunda och lite mer.

1. Från början

Den här bilden, , var den första i  inlägget, i lätt redigerat skick, men den började ungefär så här när den kom ut ur råkonverteraren.

En bild tagen  med vidvinkel i ett gatuhörn vid Odenplan i Stockholm. Jag var inte helt nöjd med intrycket, det vita övergångsstället tog för mycket av uppmärksamheten från det jag sett.

2. Svartvit

Jag prövade att göra bilden svartvit, men såg att det inte var vägen att gå.

Mycket av det jag velat fånga fanns i färgerna. Det blev ju en bild det här också, men inte den jag ville ha, så jag återgick till färgen.

Jag satsade på beskärning i stället.

3. Beskuren som den blev

Ja så här blev bilden jag publicerade.

En del av förgrunden är bortskuren.

När jag sedan bläddrade  igenom blogginlägget störde jag mig ändå på den asfalt och den trottoarkant som fanns kvar i bilden. Jag hade en idé när jag gjorde bilden att det röda skräpet till höger skulle vara med, men det fick jag offra om jag skulle ha bort asfalten.

4. Ännu mer beskuren

Hur mycket skulle jag då beskära? Ja damen till vänster måste ha tillräckligt med luft för att stå stadigt och luckan behövde en liten marginal.

I sidled då?

Nej där ändrade jag inget. Cyklarna till vänster och foten i fönstret till höger ska vara med! Det var det jag siktade in mig på när jag tog bilden.

Sedan var det naturligt att fundera på överkanten också.

5. Upptill också.

Behöver den polkagrisfärgade markisen vara med? Och elinstallationerna på hörnet? Det Åhlenska Å-et ville jag ha med, oskatt. Blods-brödernas gyllene knopp och gatlyktan kunde jag tänka mig att offra.

Då blev det så här.

Nu blev det väldigt lågt i tak och en väldigt avlång bild! Men om man skulle behöva  en , så...

Tänk vad en trottoarkant kan ställa till med!

Kanske är ändå den först publicerade bilden den "bästa", även om vägen till insikt kan vara lång och krokig ibland.

Kommer orden först eller kommer bilderna först och finns det egentligen något innehåll i min blogg.

Att blogga handlar för min del  mycket om inspiration, det är inte frukten av djupt tänkande, upprördhet, frustration eller idoghet. Det handlar också till en del om glädjen att skriva, och därför är jag glad att jag har bilderna, för de ger mig orden ibland och ibland associationerna som leder fram till orden. Bloggandet handlar  sällan om att jag har något budskap och råkar det finnas ett sådant har det oftast vuxit fram medan jag skriver, för det är ju då jag upptäcker vad orden ska handla om.

Men ibland roar jag mig med att vara korthuggen.

Ett  vidvinkligt gathörn vid  Odenplan.

Ibland föds inspirationen av andra blogginlägg eller av annat jag läst, utan att jag för den delen refererar eller anknyter till det, det handlar sällan om en replik eller ett svar, bara att ett dröjande vid orden väcker nya ord inom mig. Och måste det finnas ett innehåll i orden?  Kan inte innehållet få finnas i mellanrummen mellan orden?

Om jag vill kan jag skriva mycket exakt och tydligt.  När jag bloggar undviker jag ofta  det, för att det är annat i skrivandet som roar och lockar mig, och jag tar risken att bli missförstådd.  Men då handlar det inte om sådant som måste vara exakt. Associationer ger också sådana risker, vem vet om läsarens associationer går samma väg som jag.  Om man helt vill undvika missförstånd, kan man ju låta bli att skriva.

Samma gatuhörn som ovan, men ett annat perspektiv, i svartvitt och ett annat ögonblick. Samma hörn, men en annan berättelse.

Spelbomskans torg ligger bredvid, eller ska man säga ovanför Stockholms sradsbibliotek, i backen upp mot Odenplan. Eller med tanke på ordningen på bilderna: I backen ner från Odenplan.

Har länge undrat vem Spelbomskan var. Nu tog jag reda på det. Det var inte vem, det var: vad?

Spelbomskans torg, uppkallat efter en gammal väderkvarn.

Samma torg, samma tillfälle, men en annan berättelse...

Små figurer

Små figurer som skymtar till  någonstans i bilden är ett bildmässigt element som jag gärna använder när det passar. Varför? Vet inte, jag tror det handlar om känsla.

En slutbild

På något sätt måste ju inlägget sluta också!

Idag blir det som det var igår.

Det är ingen profetia jag formulerat i rubriken, utan bara ett sakligt konstaterande: Här i bloggen blir det som i i går för jag kommer att visa bilder som visar hur det var i går, åtminstone vid  några distinkta tidpunkter, på de platser jag råkade vara just då.

.

Jag konstaterade flera gånger på promenaden att jag hade "fel" objektiv på kameran Jag hade ett vidvinkelobjektiv  och då och då saknade jag en längre brännvidd, med tanke på de motiv jag såg. Det blev av den anledningen ett antal otagna bilder. Man kan ju se det som missade bilder, men jag föredrar att se det som att det utmanade  mig själv, att hitta andra motiv eller att fånga motiven på ett annat sätt.

Den här bilden uppstod för att det började regna.

Jag ställde mig under ett träd för att få lite skydd medan jag tog på mig regnjackan och då såg jag bilden. Utan regnet hade den inte blivit till.

Och när jag vände på mig för att fortsätta, väntade den här bilden på att bli tagen.

Det regnade faktist så mycket att folk skyndade sig ut ur bilden för att inte bli blöta.

Själv stod  jag under tak.

Ett försök att fånga den lilla människan.

Aningen var jag eller kameran för långsam, ett eller två steg tidigare hade varit bättre.

Här är en plats där man absolut inte ska vara långsam. 60 m? 80 m? 100 m?

Det får bli dagens dos!

Det var lugnare inne på Kulturhuset än utanför, så jag gick in med nya kameran

Det har redan hunnit bli i förrgår som jag passerade Kulturhuset, men jag hoppas att bilderna inte hunnit bli gammaldags trots det.

Högt uppe under taket hängde Hillersbergs bilder i lugn och ro, medan kulturen var högljudd utanför. Kulturfestival.

Här kunde man stillsamt betrakta.

.

Utsikt med gardinfilter. Äkta gardiner alltså, inte något kamerafilter.

Plankkultur med kulturplankor?

.

Sedan åkte jag hem.

Jag hamnade visst i Kungsan efter den underjordiska färden i förra inägget

Och där var det fullt med folk, mest yngre, det var något ungdomsjippo.

Jag plöjde mig genom vimlet med kameran framför mig och tryckte då och då på avtryckaren.

Jag kryssade inte runt och tittade mig omkring utan gick bara kortaste vägen genom parken.

Testade bara kameran och tog då och då en bild.

Jag lyfte inte kameran till ögat eller sköt från höften, det var snarare magbilder. Plötsligt förstod jag hur genomtänkt vinklingen av den vinklingsbara displayen var.

Eftersom jag gick raskt  rakt på var jag strax ute på Hamngatan

Jag gick mot ljuset vid Sergels torg.

Där var det trångt så den lilla statyn hade fått sällskap.

Men jag flydde in på Kulturhuset och där var det gott om plats.

Det kommer garanterat en fortsättning.

Olympus OM-D + 14 mm/2.5