Någon klagade på bristen på gångtunnlar i Gamla Stan, så därför letade jag upp den, när jag var ute och irrade igår.

Det går  att fotografera den i färg...

... men jag föredrar nog svartvitt.

Fast egentligen är det kanske  löjligt att säga "jag fotade i färg" eller "jag  fotade med svartvitt" när kameran är digital och raw-formatet ger mig full frihet att välja efteråt. Möjligen kan jag tänka i färg eller svartvitt när jag tar bilderna. Hur jag gjorde här kommer jag inte ihåg, jag skulle bara ta mig från Mälaren till Gamla Stan, och eftersom det är både järnväg och tunnelbana och en massa spår i vägen är det praktiskt med en gångtunnel

Ner i underjorden, eller är det till och med undervattnet?

Påpassligt nog ligger det en tunnelbanestation där.

Dags att spela en stund.

Mot Gamla stan...

Tänk vad mycket man kan uppleva bara genom att gå i en gångtunnel!

...men jag irrade vidare in i den sköna gamla staden.

Människor på sta'n kanske det är

Jag såg några människor och några av dem fastnade  i min kamera och några av dem får till och med vara med i bloggen, fast ganska små och anonyma, som många plägar vara i den stora staden.

Indirekt kan de ju också skildra staden eftersom det är den de befolkar med sina aktiviteter.

Här har jag klippt bort staden för att ge människorna ett eget harmoniskt rum.

...och här blir rumskänslan tydligare.

Här blev det vare sig rum eller harmoni utan mer action

Vad de höll på med hann jag nog inte riktigt uppfatta.

Även om detta mest är en bild av hus, kan vi inte komma ifrån att utan den mänskliga närvaron skulle bilden vara mycket tråkigare och kanske till och med död.

Den som har god lokalkännedom kan nog lista ut vilken väg jag har gått, men det är inte det som är syftet den här gången. Kanske saknas syfte helt. Kanske är det bara en serie slumpmässiga ögonblick som råkat hamna i samma blogginlägg, ett inlägg där det lika gärna kunnat hamna en annan serie bilder, och då hade det blivit en annan berättelse.

Tänk vad spännande att tänka sig alla de andra berättelserna som det inte blev. Och, om jag inte gått här så hade inte ens den här berättelsen funnits. Eller hade berättelsen ändå funnits, men ingen människa hade vetat om den, för den blev synlig först när jag passerade där? En av oändligt många möjliga berättelser.

.

Idag tog jag några bilder på förra sommaren

.

Den låg där, förra sommaren, de sista resterna.

Under plommonträdet

.

Det blev  några bilder till, när jag ändå var i farten.

Gammalt och nytt.

Årets växt- och djurliv.

Egentligen är det Dannes förtjänst. Han frågade efter färska blombilder i går och tå letade jag rätt på stora kameran, där den låg undanstuvad i ett skåp, så därför fanns den ju framme och redo när jag såg dessa motiv. Hade den inte varit framme och lättillgänglig hade nog inte impulsen kommit när jag såg fjolåret ligga där.

Canon, 100 mm macroobjektiv

Till slut hamnade vi visst i Norge och den första vandringen var slut

Vi hade tagit oss över gränsen, men nu gällde det bara att ta sig dit ner.

Ner från berget.

Vi kom ner.

.

.

Nu skulle vi bara ta oss härifrån. Det var ju väglöst land (frånsett vägstumpen i byn).

Köpa biljett.

Gå ombord.

.

...och någonstans här tar berättelsen slut.

jag fick en beställning på blommor i nutid...

... så jag gick ut så här på kvällskvisten för att se vad jag kunde  hitta utanför min bakdörr i det begynnande skumrasket.

Några små fynd gjorde jag.

Men det var lite svårt med snål-ljuset och fri hand.

.

.

En liten svartvit skakis blev det också.

Och en lite stadigare.

God natt i all hast!