Hornsgatan och Rosenlundsgatan

Som det var då.

Där skomakaren stal stadskassan

Rådhuset där stölden skedde

Man kan väl testa scannern i Östberlin lika väl som någon annanstans. Bildlikt talat alltså.

Jag håller fortfarande på att lära mig att scanna med min nyanskaffade hjälpreda för återvinnande av gamla bilder från tider som varit, och den här gången snubblade jag på några bilder från ett uppehåll i Östberlin, mellan två tåg. Ett hyffsat uppehåll får jag väl säga, vi kom dit på morgonen, med nattåget från Sverige, och fortsatte om aftonen med ett annat tåg söderut.

Rikigt allt som hände den dagen kommer jag inte ihåg, i själva verket ganska lite, det är ju egentligen bara en liten  parentes i livet, för ganska länge sedan. Kanske kan bilderna skaka lite liv i minnescellerna, som Prousts spaning efter den tid som varit, även om jag inte tänker skriva 3000 sidor om det.

Uppenbarligen vandrade vi under lindarna, men det hade jag nog kommit ihåg även utan bilden. Vart vi gick kommer jag däremot  inte ihåg.

Möjligen var det hit vi gick. Eller också  var vi här först. Vi började ju vandringen vid Ostbanhof.

Här var jag generös vid scanningen, verkar det som, jag scannade in delar av diaramen också (eller var det så att jag glömde att beskära den inscannade bilden?).

Lite spännande är det att utforska scannern samtidigt som jag ägnar mig åt dialådsarkeologi. De första inscanningarn gjorde jag med det program som tillhörde scannern, men sedan installerade jag även SilverFast som följde med, och det förenklade arbetet  en del, framförallt efter själva scanningen.  Det blev då möjligt att spara de scannade bilderna som TIFF-filer och då kunde jag göra resten av jobbet i Lightroom. Med scannerns eget program blev det jpg:er och då fick jag uppleva hur träligt det var att gå tillbaks till Photoshop, när man vant sig vid LR.

En förebild för svensk 70-talsförortsarkitektur?

En bild till får det bli i detta inlägg.

Roffe och Bibbi, ser det ut att vara. Men var låg den här kyrkan?

Utforskningen lär fortsätta, både av scannertekniken och den här dialådan. Jag tror att båda har mer att bjuda på.

Det byggdes då där det byggs idag

Från Hornsgatan mot Riddarfjärden.  Tidigt 50-tal.

I en liten gul plastlåda låg några udda diabilder.

Alla bilder är inte exemplariskt ordnade, och det gäller en del av de bilder jag producerade under min tid som fotograf med sådana där kameror som man satte film i. Mycket är sorterat och ordnat, medan annat ligger där det hamnat , utan att jag vet varför. Två flyttar har hjälpt till att bringa oreda i vad som förut var ordnat, och någon pedant eller ordningsman har jag aldrig varit. Dessutom hjälper  ålderns tilltagande glömska till när det gäller att skapa lite oreda.

Jag är  medveten om detta, men jag blev ändå förvånad över den udda kombination  jag hittade i en sådan där gul plastask som man fick framkallade Kodachrome-dia i.

Fyra bilder var det och semesterbilder är det, men spridningen i tid och motiv är stor. Inte hör de ihop på något sätt. Varför har de då hamnat ihop? Brådstörtat nedpackande?  Eller har jag någon gång behövt just fyra bilder med tema "Semester" eller tema "resor" eller "främmande land".

Långsamt färdmedel

Frågorna hopar sig. Varför har just dessa bilder blivit urplockade ur sitt sammanhang och lagda tillsammans. Den frågan lär nog aldrig få något  svar, och det behövs inte nog inte heller.  Vi kan möjligen istället reflektera eller njuta av den kanske något udda blandning som uppstått.

Enkel servering

En del bilder verkar ha levt ett hårt liv, när man ser hur tilltufsade de blivit, kanske ett underexponerat dia som bara blivit utsorterat , men inte blivit  slängt på riktigt, och så har det bara legat och blivit gammalt, urblekt och  smutsigt.

Kallbad, minusgrader i vattnet och jag kan inte ha tagit bilden, för det är jag som badar.

Här är det visst bilen som badar, doppar huvudet i alla fall.

Hoppsan!  Vägen rasade.

När en sådan här kvartett dyker upp är det förstås en massa gamla minnen som dyker upp,  men ändå känns allt ganska fjärran med alla nyare minnen som har lagrats ovanpå dessa minnen. Tiden är ett märkligt ting, och om man tänker efter, minnet också.

Kanske borde man inte heller lägga fyra så olika bilder ihop, eftersom var och en av bilderna bär på sin historia, sitt sammanhang och sina berättelser, men min förhoppning kanske är att deras kompisar skall dyka upp, och fylla ut historien, när jag verkligen börjar rota i arkivet (dvs. kartongerna på vinden). Dit har jag inte vågat mig än.

 Bilderna: Blandad kompott 1965-1981

.