Ljus i mörkret, var det vad jag hittade i morse?

Jag hade ju inte trott att det skulle bli några bilder idag, mörkt och mulet i morse, och inget hopp om att det skulle vara ljust på eftermiddagen heller, när jag skulle hem. Jag räddades av ljuset i mörkret som plötsligt uppenbarades framför mig när vägen svängde. Det var bara att tacka och ta emot och testa med det jag råkade ha i väskan.

Vidvinkel, fri hand, ISO 800, kanske kan det bli något. Jag testar.

Ljusfläcken i asfalten kan kanske hjälpa till med lite komposition och utfyllnad.

.

Jag tar en i färg också, så kanske det blir "varannan färg".

Höjdformat (men beskuret) behövs när man kommer närmare.

Så kom bussen till Täby och skapade lite gatuliv.

Men vad är det för skumma ögon i  gångbanans asfalt som stirrar på mig? Extra bonus, eller...

Och så måste det bli en sista bild också, annars skulle ju aldrig inlägget  sluta någon gång.

Kanske skulle jag ta och pröva det här på allvar någon gång, med stativ och längre tider och så. Vem vet om jag får lust någon gång? Inte jag i alla fall.  Det är ju inget som man gör spontant när man ändå är ute och rör på sig, ett stabilt stativ är ju inget man bara råkar ha i fickan...

Go kväll på er!

.

När man har närmat sig, är det då de riktiga bilderna kommer?
(del 2)

Fristående fortsättning på föregående fotografiska närmande till motivet.

Markims kyrka 24 november  2012.

Jag tycker det här är en underbar plats, inte bara kyrkan och kyrkogården, utan även nejden omkring. Jag återvänder gärna hit, inte bara för att fotografera, utan även för att bara njuta av det uråldriga landskapet, det riktigt doftar vikingatid och medeltid, även om här inte finns några stora märkligheter.

Kyrkan ligger på en liten kulle, runtomkring är  idag platt åkermark.

Längst till vänster kan man ana den gamla kvarnen...

.

Kullen gör att det är svårt att hitta bra vinklar för att avbilda kyrkan utan perspektivförändringar. Ett tilt/shift-objektiv skulle passa bra här, men jag nöjer mig med vanlig vidvinkel. Däremot hade stativ inte varit helt fel för att rikta kameran noggrannare och slippa lite avklippta tak och andra fulheter. Eller ett annat par byxor som jag hade velat smutsa ner knäna på och en jacka som fick bli blöt om armbågarna. Nu satt jag ibland lite vingligt på huk  och siktade inte så bra.

Här hade jag nog helst legat raklång på gräset och stött mig på armbågarna, en väl beprövad ställning

På ett sätt är det bra att det inte blev perfekt den här gången heller.
Det innebär ju att jag har anledning att återvända och få njuta ännu en gång till av denna plats.

Dessutom  finns det ju fortfarande outnyttjade bildvinklar...

Jag kanske skulle passa på en gång till medan det fortfarande finns lite höstfärger.

Och om det här var de "riktiga bilderna" tänker jag inte uttala mig om. Jag tänker inte heller åka till mässan idag, vare sig i Älvsjö eller kyrkan.

.

Att återvända
Men man kan närma sig motivet på olika sätt...

Jag stannade till vid ett favoritmotiv (det finns många sådana!) idag och funderade på hur jag skulle närma mig motivet den här gången, så att jag inte bara tar de vanliga bilderna. Visserligen har jag nog inte varit här förut den här tiden på året, och kanske inte heller i det här ljuset, men jag ville ha  mer variation än så.

Jag bestämde mig för att försöka med att lägga skärpan på "fel ställe", dvs. att huvudmotivet inte är skarpt, utan att det är något annat som blir huvudmotiv och resten bara en antydan om vad det handlar om.

Här har jag till och med vänt ryggen åt huvudmotivet och antyder bara att det finns en väg hit.

Vänder jag mig om blir antydan något tydligare.

Här blir nog antydan om vad det handlar om ännu tydligare.

Jag hade två objektiv med mig. De tre ovanstående bilderna är tagna med ett manuellt Takumar 1.8/55 mm, som satt på min Lumix G2. Tyvärr upptäckte jag inte på en gång att kameran fortfarande stod på ISO800 efter fotande i mörkare miljö, vilket gav onödigt mycket brus i delar av bilden. 200 dög bra för det fortsatta fotograferandet.

Jag övergick sedan till att antyda genom att bara ta med delar av motivet, och nu kan man nog kalla det för betydligt mer än bara en liten diskret antydan. Men det är fortfarande en bit kvar till att "panga rakt på".

Jag bytte objektiv, eller rättare sagt kamera, för det andra objektivet satt på en annan kamera. En kamera i höger jackficka och den andra i rem runt halsen och innanför jackan. Det regnade lite. Eftersom objektiv nummer 2 var en vidvinkel var det svårt att vara lika diskret antydande, som med ett kort tele. Nöjde mig med att fotografera från baksidan, diskretare blev det inte.

Ett annat sätt att närma sig är förstås att börja på långt håll!

Trehundra meter bort, är det tillräckligt diskret?

Det blir nog ett inlägg med de "riktiga" bilderna också.

God kväll!

Svartvitt också,
...en fristående fortsättning

Vägen till jobbet är rolig om man har en kamera, noterade jag i förra inlägget. Inte minst gäller det när ljuset visar sig vara på gott humör, och kameran också. Då är det bara att plocka de fotografiska frukterna längs vägen och hoppas att de håller sig fräscha tills jag kommer hem och inte vissnar eller skrumpnar innan dess.

Det är klart att det är samma rå-bild man kommer hem med, som den man registrerat i kameran i fotoögonblicket, men upplevelsen när man hemma tittar på den lilla rutan kan ju bli en helt annan än den man hade i fotoögonblicket, och det är nu  det avgörs, finns det något i den lilla bilden som återspeglar det man såg, eller är det bara att kasta skiten?

Den här gången höll det. Jag tycker ovanstående bild duger. Men så blir det inte alltid, jag har givetvis många kastade skitar bakom mig.

Jag vill ju helst göra bilden så klar som möjligt i fotoögonblicket, jag ser inte bilderna jag tar som bara ett utgångsmateriel, något som skall knådas och bearbetas i datorn efteråt, utan idealet för mig är ett utgångsmaterial som bara kräver lättare justeringar i Lightroom (tänk vad mycket ljuvligare livet blev när jag skaffade det) för att bli publicerbart. Det primära målet för mina bilder är min blogg, hade jag inte den skulle nog motivationen sjunka rejält.

Bussen kom, och jag chansade och tog en bild. Den dög tyckte jag, så den får vara med.

Morgonljus är motljus (om man inte vänder på sig) och motljuset denna morgon (i går morse) var det enda som var något att ta fasta på, fotografiskt alltså,  tyckte jag.

Det gamla och det nya, det byggs nytt, men ännu finns rester av det gamla kvar kring Kista gård.

Jag kör som vanligt inte med någon överdriven utrustning, det är bra om den ryms i jackfickan. En Olympus ep-1, med 14 mm/2.5 hade jag med mig. En trivsam kombination och för de här bilderna klarar jag mig gott utan sökare. Jag vet att det finns nyare och bättre efterföljare, men väntar jag ett tag till kommer det ännu nyare efterföljare och då blir de något mindre nya efterföljarna ofta billigare...

Men varför köpa nytt, när det gamla fungerar? Jag fotograferar ju inte för att kunna ha kameror, men för att fotografera behöver jag ha en kamera, en tillräckligt bra, inte nödvändigtvis den bästa.

Mitt i alltihop står ett gammalt timrat magasin och vänder gaveln mot oss, (byggnadsminnesmärke eller liknande, tror jag). 

Kanske inte längre den bästa soffan,  kanske inte ens en soffa längre, men den har klarat några års uteliv i skuggan av det gamla magasinet. Det mesta runt om har fräschats upp, ny gräsmatta, nyasfalterad gång- och cykelbana, osv.  Men tydligen har man missat att ha en underentreprenör för bortstädande av soffor. Slarvig upphandling...? Eller ingår soffan i byggnadsminnesmärket?

.

Blandad kompott i morgonsolen
eller när det är roligt att gå till jobbet

Eller kanske var det redan tidig förmiddag när jag travade mot arbetsplats. I viket fall var det den låga morgonsolen som stod för ljussättningen, som varierade snabbt när man gick från ljus till skugga eller vände blicken åt ett annat håll.

Jag försökte hänga med så gott det gick, och jag försökte tänka långsiktigt och avlångt, för det intressanta fanns vare sig uppåt eller neråt, utan snarare däremellan, och bilderna blev så långa de blev. Jag kanske har drabbats av, inte avundsjuka, utan avlångsjukan.

Men det blev också mer normala utsnitt ur verkligheten...

Ljuset fick styra.

Rondell i avlångt format? Måste ju testa!

Väntan på bussen.

Kanske lite fixeringsbild?

SL:s dubbla motljusfilter.

Det var en fin morgon.

Och det är kul att gå till jobbet, när man har en kamera.

Olympus ep-1 med Lumix 14 mm