Jag gick ju hem också

Då såg jag en bil.

Och gick genom den mörka skogen.

Jag såg vackert aftonljus under bron.

Det hade regnat under dagen.

Bilder från i går.

.

en dag i dag med...

En morgon som mornar är mest, lite tidiga och nu allt mer mörka...

... men går man en bit möts man av höstens gryende färgspel...

...och dess överflöd i skilda former.

Så här hade det inte fått se ut när jag växte upp, det som inte traktens ynglingar hade pallat, hade raskt hamnat i köken för att bli till mos eller annat gott för matkällaren.

Färgerna var mjuka och fina i gångtunneln, så jag tog en bild när jag passerade...

... men först när jag kom hem förstod jag att det var en svartvit bild.

Av bara farten fick tallbarren också bli svartvita.

Men eftersom de var så fina får det bli i färg också.

Innan jag kom fram till jobbet hann jag passera några onödigt röda hus också.

Bilder tagna på väg till jobbet med en kamera som ryms i fickan, ja även i en byxficka, även om det blir lite trångt: Olympus pen med Lumix 14mm.

.

Blöt morgon?

I morse, alltså, var det lite fuktigt.

Inte meddetsamma på morgonen, men lite senare.

Det var grått i Kista.

Minst lika tråkigt som på bilden.

Lite trevligare blev det när jag tog vägen genom nya parken.

Men från lekparken såg det tråkigare ut...

... om man inte kör med färggrannare förgrund.

Ett färgfattigt motiv som passade till vädret.

Blöt morgon?

Anspråkslös fotografering skulle jag vilja kalla detta.

.

Det tusende blogginlägget -kan man fira det med gårdagens bilder av ett torn?

... om det nu är något att fira att man kladdat ner cyberrymden med en massa trivialiteter.

Men om det är så att våra liv till stora delar består av trivialiteter med i sammanhanget enstaka höjdpunkter insprängda, kanske det inte är fel att fånga upp trivialiteterna, som annars riskerar bli bortglömda.

Går man den här vägen ofta kan till och med Victoria Tower bli till en trivialitet, även om det är en höjdpunkt i industrilandskapet.

Ljuset var lite mer än vanligt i går eftermiddag, så tornet kanske var lite mer icke-trivialt än vanligt. I alla fall lyckades det locka mig till att hiva upp kameran.

Men det mesta man ser när man tittar på tornet är ju inte verkligheten utan bara spegelbilder. Lika overkligt som ett fotografi alltså. En overklig avbildning av något overkligt. Kanske gäller det även dörrarna?

.

Här är det dock mest verklighet som är avbildad.

Här är nästan inget verklighet utan bara återspeglingar, och det lilla som verkligen är verklighet borde jag kanske ha skurit bort.

Gårdagens i-all-hast-bilder av trivialiteter fångade med en kamera, så liten och lätt att man gärna har den med.

m4/3 förstås!

.

Bär å sån't man äter, en moped, en väg att vandra m.m. En salig blandning bagateller med objektivet som är varken eller.

Vad vore livet utan bagateller?

"En bagatels Krämare finner likså snart Köpare, som den der handlar med det mäst nödvändiga"

Citatet är från 1700-talet så bagateller är inget nytt, även om de kanske var något annnat idag än då. Inom musiken är de inte ovanliga, de kan också tolkas som ett obetydligt tidsfördriv, något jag hoppas det finns utrymme för även idag, i vår ofta inrutade och stressade nutid. Då är det skönt att i sakta mak ställa sig vid sidan av det inrutade och kunna släntra till och från arbetet och ägna sig åt bagateller längs vägen, små njutningar för stunden, upplevelser,  kanske utan bestående värde.

Är prydnadsbären på busken vid trappan kanske en bagatell. För många som går här är det nog så, de bara går och ser inte och ser de bryr de sig inte. Bären är så bagatellartade att de inte finns...

...ändå är de så lysande röda för att synas. En bildbagatell kan de nog bli. För mig som fotograf handlade det även om skärpedjup, litet sådant som uttrycksmedel.

Nästa bagatell är väl egentligen tredelad.

På terraserna framför hyreshusen odlar en del. När man passerar på gångvägen har man staketen i ögonhöjd och jag kan ju inte undgå att se vad som växer mellan staketspjälorna. En ringblomma i knopp såg jg i går morse, när jag gick hem var den utslagen.

Några meter bort satsade man mer på det ätliga.

"Stekta gröna tomater" i sikte? Minns ni filmen med samma namn? Kanske bara en bagatell idag.

Här satsar man visst på nässelsoppa...

... men ska inte den göras på späda nässlor om våren?  Kanske en bagatell i det stora hela om man bara ser det som en bild.

Men det här då?

Duger det som en bagatell? Ett svartvitt motiv i färg.

En bagatellartad blomma i häcken.

Det var vattendropparna jag var ute efter. Lite svårkomponerat var det med sökarlös kamera. Jag fick gissa lite och lita på autofokusen. Jag slösade inte på skärpedjupet, men det var inte meningen heller, dels ville jag ha det så och dels var jag fortfarande lite nyfiken hur objektivet tecknar oskärpan.

Lite senare passerade en moped.

Passerad moped med lämplig krydda i förgrunden?

Upplyst?

Ibland bara händer det, några snabba sekunder och det är solklart och upplyst. Då gäller det att hänga med innan allt sänks i mörker igen. Så var det här, jag hade tur och passerade lövet i ett upplyst ögonblick. Tack för det!

Senare på dagen såg jag för minst hundrade gången stigen som viker av åt sidan.

Är det den smala vägen som man ska följa?  Det var i alla fall lockande ljust därborta. Men jag vet ju att den går åt fel håll, så jag avstod.

Men här hade någon prövat att söka sig nya vägar.

Hoppas det gick bra.

"Ärr och blånor,
skårsor djupa, Bagatell i fält!"
skaldade Bellman, så även han var en bagatellernas man.
Det är betydligt lindrigare att fotografera bagateller.

Objektivet som är "varken eller"

Objektivet som satt på kameran var ett Sigma 30 mm avsett för m4/3-formatet och det satt också på en sådan kamera. Det är en brännvidd som kan anses ligga emellan normal och kort tele, dvs. det är "varken eller", men jag gillar det ändå. Jag trivs med utsnittet.

Citaten är från SAOB.