Plommon var svårt så jag vände mig om.

Det lyste vitt utanför fönstret i morse, så jag var tvungen att prova.

Plommonblom med lillkameran och kit-zoom.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig, så jag bytte till plommonbloms-objektiv, trodde jag.

Det var svårt att pricka rätt. Litet skärpedjup och blomman i huvudhöjd.

Och kameran var tung och objektivet tungt och inget armstöd fanns det.

OK, då. Ett hyfsat försök i alla fall. Dessutom första gången jag fotade plommonblom, så jag hade ingen rutin.

Jag var inte nöjd, så jag vände mig till motljuset och bad om hjälp.

Men då blev det ett annat motiv också.

Då hade jag i alla fall fått ihop det, så att jag med förnöjsamhet kunde promenera till jobbet.

Så här har ni kanske inte sett den förut
och en del hatar den

Det tycker jag är synd, den är ju vacker, inte bara i mångfald.

.

.

.

.

Kyrkan från fel håll och vitsippor utan att jag hade vitsippeobjektiv. Man kan ju inte lyckas varje dag ;)

Ser man på, det jobbas.

Tänker de förstöra utsikten?

Vi försöker väl med svartvitt, då!

Det borde jag väl förstå att det inte skulle bli bra

Så kom det ett tåg också.

Rörigt är väl rätta ordet.

Då får jag väl vända mig om och plåta vitsippor...

Fast utan vitsippsobjektiv kom jag inte så nära.

Då får jag väl göra så här då...

Vitsippeskog med ryggen åt kyrka och järnvägsbygge.

Dagsfärska bilder, ja inte mer än en dryg timme gamla. Är det då de smakar bäst? Eller har jag blandat ihop något?

Gult är fult, grönt är skönt, rött är sött
eller är det finare än så?
En hyllning till den försummade skönheten

Det handlar om våren,
det handlar om naturens skönhet,
det handlar om tycke och smak

Det handlar om det man ser direkt
om det man bara anar
om det som finns
och det som bara kanske finns

Det handlar om att söka skönheten

Fyra bilder av dagens skönhet.

.

Där jag hamnade efteråt:
Vaksala torg och huset intill

Fika först och sedan en utflykt till Vaksala torg...

Vid fotofikat kom jag och Ewa på att vi hade något gemensamt: Vi hade inte sett Uppsala Konsert- och Kongress-palats inifrån, och ivrigt påhejade av de andra vid bordet kände vi oss manade att utforska det. Men först gick vi ett varv på torget och ratade alla halvgamla kameror i halvgammalt skick som fans till salu.

Jag körde med vidvinkel för att fånga torgets former, ytor  och inramning.

Det blåste snålkallt på torget men färgerna var varma...

...men de kallnade åt detta håll.

Jag har ju varit inne i huset en gång, men bara för att fika i gatuplanet, men den här gången vågade jag mig högre upp.

Visst är utsikten fin, men ljuset var lite hårt och svårt, även i svartvitt.

Glasytorna kan vara besvärliga att hantera...

...eller så inkluderar man dem i bilderna.

Färg är inte heller fel som kompositionselement

Eller så renodlar man och tar bort den störande färgen.

Jag tyckte nog att jag behövde människorna för att få lite fason på bilderna

Eller något annat bildelement

Ett glas vatten till exempel. Synd att vattnet saknades.

Det går nog att fota här fler gånger. Lite nyfiken hur det kan bli i regnväder. Eller när mörkret sänker sig. Eller...

Och tack för sällskapet Ewa. Utan dig hade jag inte kommit dit.

.