Längs kanalen - blandade intryck
och kanske blandade uttryck?
Vackert kanske, eller fult?

Jag ger mig ut på jakt en stund  med min lilla G2:a medan dottern sitter och sorterar sådant jag inte kan hjälpa till med inför flytten. Jag drar mig reflexmässigt mot kanalen, där jag fångat  motiv under mina tidigare besök i Sandviken. Det är dessutom ganska nära från där hon bor (några dagar till...)

Fruset, nysnö och öppet vatten blandas längs kanalen.

På kameran sitter ett Hexanon 28 mm/3.5,  en manuell gamling, kanske från 70-talet som får göra tjänst på nytt .  Med den äran tycker jag. Misslyckas det, beror det på fotografen. 800 ASA ger mig utrymme att både blända ner och hålla kameran tillräckligt still.

Isen är porös så här års och ytan i upplösning.

Med två gångvägar, en på vardera sidan, hamnar mycket på isen, eller på sommaren, mycket i vattnet.

Är det blått, så är det, och jag tycker det ska synas. Det röda med. Oväsentligheterna på andra sida klippte jag av, fantasin hos betraktaren får fylla på uppåt, eller inte bry sig. Stolpar och träd har jag på andra bilder, här var det isen som gällde.

.

.

Det var blått. Skymningsdags. Vare sig kamera eller fotograf ville förtiga det.

Damen i rött.

Fortsätter man norrut hamnar man i skogen.

Det var dagen efter, när solen värmde och allt var vår, och vi promenerade båda två. Då tog jag inte så många bilder, för vi gick och vi pratade och allt var skönt.

Vi hamnade vid en sjö.

.

Sista bilderna från Sandviken?

Har varit några dagar i Sandviken.

Påsklov? Nej, jag har hjälpt dottern att packa(och så har vi umgåtts en massa). Hon ska flytta efter sju månader i stålstaden.

Uppsagd.

Effektivisering kallas det visst, sådant som sker när VD inte längre är är en stålman med järnet i blodet, en sådan som anser att "en VD ska inte bo längre bort än att han kan se fabriksskorstenarna", ty då förlorar han kontakten med verkligheten. Nu råder nya tider, närheten till Börsen, Stureplan, Arlanda och Världen är viktigare, och då skapar man kaos med omorganiseringar, och prioriterar administrativa rutiner framför kunnande.

Där uppe, på andra våningen, i ett Ralph Erskine-ritat område har hon bott sedan i september.

Jag hade förstås kameran med mig och vi tog givetvis promenader, tillsammans och jag ensam (med kameran).

Först var det kallt och mulet och bedrägligt halt där det nyfallna blöta frusit.

En grå dag, lika grå som verkligheten.

.

Men allt var inte grått och svart, det fanns färg i tillvaron också...

Konsum, gina tricot och Stena satte färg på den grå vardagen.

Röd bil och Erskine-arkitektur.

På väg in.

Jag gick också in, till värmen och till dottern.

Sista bilderna från Sandviken?

Jag lär ju inte återvända dit i första taget bara för att fotografera och något mer besök i staden för att träffa dottern lär det heller inte bli, för snart går flyttlasset söderut. Men det finns fler bilder från det här besöket, så lite fler bilder blir det snart i ett kommande blogginlägg, och kanske lite varmare bilder än dessa frusna och gråkalla.  Solen sken alltså också,  och värmde, vårvärme, men inte just den här dagen.

Hoppas solen skiner på er idag!

.