För första gången på länge...

Det var länge sedan jag gick den "vanliga" vägen till jobbet nu, någon gång i höstas, men i morse kändes det plösligt så bra  så jag vek inte av mot bussarna utan i en annan riktning, den uttjatade traditionella. Jag har haft ont både i fötter och knän, så jag har ransonerat mitt promenerande, och har det inte varit benen så har det varit hosta och liknande. Men i morse, när det var 15 grader kallt kändes det plötsligt rätt att gå. Så jag gick. Märkligt.

Kameran var ju förstås med, det ska den ju vara, så jag fångade åter några gamla välkända motiv.

Jag tror något hänt på den här väggsnutten, minns inte att det såg ut så här.

Min mest fotograferade gångtunnel måste ju få vara med.

Det är sällan, eller aldrig, som jag fångat den så här, med inte bara båda tunnlarna utan också båda broarna synliga i bild. Lite rörigt med alla linjer blir det.

Andra tunneln i klassisk vy.

Sofforna i lekparken blir snyggt frilagda när mycket av det gröna är borta. Inga lekande barn heller, vars föräldrar undrar vad det är för skäggig typ som smyger omkring i buskarna med kamera.

Sådan hund, sådan husse.

Längs en byväg om våren, sjöng man väl om en gång i tiden. Duger det lika bra med en gånväg om vintern?

Så småningom dök ett välkänt hotell upp över hustaken och då visste jag att jag närmade mig målet.

Jag lovar att inte gå här varje dag, till och med jag börjar tröttna på motivfattigdomen. Det är ju heller inte något gatufoto-stråk, det är inte många man möter. Samtidigt kan det vara en spännande utmaning att hitta bilder varje gång.

För den tekniskt intresserade: Lumix G2+Hexanon 28mm/3,5 hade jag idag. Faktiskt en riktigt behaglig kombination.

Människor på väg - en septett blandade fynd

.

Jag satt och tittade på gårdagens bildskörd, dvs de bilder som jag inte använde i gårdagens text, och då upptäckte jag bland annat den här, som var den första jag tog när jag klivit av bussen. Morgonljus och strukturer fångade min blick och jag halade upp kameran ur jackfickan. Det är det som är bra med en liten kamera, den kan ligga där och vara tillgänglig, även när man inte vill ha den dinglande runt halsen eller ha den i handen för att händerna är upptagna med annat.

.

Morgonljuset skapade ljusa geometrier på de hårda ytorna, och det var bara att vänta på någon som var på väg, så att jag kunde ta bilden.

När jag hittat de här två bilderna slog det mig att de har något gemensamt: människor som är på väg någonstans. Även att sitta kan ju innebära att man är på väg, man väntar bara på att bussen ska komma så att färden kan fortsätta.

Det födde nya tankar, har inte jag fler bilder på människor som är på väg? Det måste jag ha, och dessutom bilder som jag inte har använt i något annat inlägg. Alltså satte jag mig och bläddrade (eller vad man gör på datorn) igenom den senaste tidens alster, närmare bestämt januaris bilder. Och visst hittade jag ett antal, och några få valde jag ut.

De bästa? Vet inte, slutade bläddra när jag hittat några jag ville visa. Dessutom har jag svårt för att avgöra vad som är bäst, och jag tycker inte det är intressant- Jag vill njuta eller uppleva bilderna som de är, inte rannsaka eller bedöma dem.

.

En del är på väg genom skogen.

Andra är på väg till eller ifrån någonting.

På väg utomlands eller bara på väg hem med hunden?

På väg norrut.

På väg ut i stora världen?

Kanske kan man använda även halvt misslyckade bilder som inte klarar sig som solister, om man petar in dem i ett sammanhang, som här.