Sist kvar på scenen när mörkret faller

Igår, i Kista, i mörkret.

Alla går hem.

Sista ljuset

Ensam kvar...

.

Lumix G2, Rokkor 45 mm, 1/30 s, bl2.8, fri hand, ISO 1600

Svartvit minimalism (?) i Kista, eller vad man ska kalla det.

Det fanns ju inget att fotografera i morse när jag klev av bussen, eller så hade jag redan fotograferat det kändes det som, så plötsligt fick jag idén att fotografera det som nästan inte fanns. Ingenting alltså.

Men lite blev det ju.

.

Fast lite mer kan man ju tänka sig.

.

Snett eller rakt, det var frågan...

.

En höjdare. Plötsligt blev det ganska mycket i bilden. Hade visst glömt det där med minimal.

.

Var så god och sitt!

Några minuter en morgon mellan busshållplatsen och jobbet. När jag gick hem hade det blivit mörkt, men det är nog en annan historia.

.

Sagan om de två tornen
eller konsten att väcka ett insomnat inlägg

Igår bloggade jag om ett torn och om gamle Herr Hokusai. Då påminde jag mig ett påbörjat inlägg som aldrig blev klart, och nu har jag totalt glömt berättelsen, så det får bli "no Words", bilder och textmarkörer, men ingen text. Och det gamla formatet på bloggbilder.

mm

nn

mm

nn

mm

mm

mm

mm

Ett torn och en japan
men ingen Bellman.

Idag blev det inga bilder, det var mörkt ute och rörigt inombords,  så jag fick leta rätt på gamla bilder från i förrgår när det var ljust både ute och inne.

På slutet av min förrgårspromenad hade jag ju fått syn på en  gammal bekanting som jag sedan slösade ågra rutor på. Om man nu kan slösa på rutor med en digitalkamera, filmen verkar vara så lång i den, att den aldrig tar slut.

Den gamla bekantingen gömmer sig bakom en björk: Kista ScienceTower. Men kan man vara säker på att tornet inte bara är en ursäkt för att få fotografera en sandlåda?

Här tittar tornet fram lite mer, men grund-idén är densamma, det är annat som dominerar i bilden och kanske det är det andra jag vill fånga och visa upp.

Här måste jag erkänna att jag har en inspirationskälla. Jag stötte på honom i en tysk bokhandel för ett kvartssekel sedan, ja inte personligen då, utan i form av en bok, skriven av en tysk fotograf. Denne fotograf skrev hur han hade blivit inspirerad av en japansk konstnär som levde för 200 år sedan: Hokusai. Jag hade aldrig hör talas om honom då, men speciellt fascinerades jag av idén och genomförandet i hans "36 vyer av berget Fuji", där berget finns med i varje bild, även om knappt någon av bilderna egentligen är en bild av berget.

Sedan dess har jag förföljts av idén att göra något liknande. Kanske med Science Tower som statist för Fuji. Delvis är det sådana tankar som får mig att ta sådana här bilder. Jag gör  det inte bara för att ta en serie bilder utan även i enstaka bilder där jag låter annat dominera bilden det det jag egentligen vill visa eller skildra. Kanske för att världen är så stor och det jag fotograferar är  jämförelsevis så litet. Eller kanske för att jag har en lätt ironisk syn på världen och livet.

Tornet igen.

Ett annat torn, men samma tillfälle.  Och i färg. Jag ville ha med det röda, så jag talade om för kameran att "nu kör vi färg".

Victoria Tower, höghushotellet i Kista. Lite fixeringsbild är det.

Då ska väl även Science Tower få lite färg.

Innan jag var framme vid mitt mål visade tornet upp sig så här.

Sedan var det ingen idé att ta någon mer bild.

Efteråt med ISO 3200 i mörkret