Dags för hjältar?

Jag upptäckte i morse att det tydligen är tid för hjältar. Äntligen har man upptäckt att vi behöver nya moderna hjältar i vårt samhälle. Undrar vad det blir för hjältar, en ny modern Robin Hood, som tar från de rika och ger till de fattiga, eller kanske nya Florence Nightingale och Albert Schweitzer som kan sättas in i fattigvården?

Råd att annonsera har de i alla fall.

.

Eller är dagens hjältar av en annan typ?

Det kanske är den som vinner miljoner som är dagens hjälte. Undrar vart pengarna går. Till behövande...?

Eller är det kanske så att man behöver vara stark i dagens samhälle.

Stark och villig att jaga som en jägare.

Kanske är det en skraphjälte som behövs...

...som kan skrapa ihop till livets nödtorft.

Eller kommer hjältarna fallande från skyn som manna från himmelen?

Lite ironi hjälper inte långt, men jag kunde inte låta bli att associera där jag gick mellan de skrikande reklambudskapen som manar till passivt soffsittande, i trygg avskildhet från omvärlden, så länge pengarna räcker.

På hemvägen hittade jag en svartvit hjälte också. De finns visst överallt.

Det känns ju tryggt att de vakar över oss.

Egentligen var det morgonljuset jag var ute efter, det här var bara bifynd, men hjältarna var snabbare att göra i ordning så de fick komma först.

.

Årets andra dag
På spaning efter det ljus som flytt

Knappt blir det ljust innan det blir mörkt, i alla fall känns det så när det dessutom är lite gråmulet. Som tur var tog mitt kaffe slut så jag fick göra en akututryckning till affären, så jag åtminstone fick en liten del av av det snåla ljuset. Tog förstås en kamera med mig, har ju stora jackfickor.

Ljusare än så här var det aldrig. Det kanske inte ens var så här ljust, det går ju att göra bilderna ljusare än verkligheten. Kameran är mycket duktigare på att ljuga idag än den var på den tiden när "kameran inte ljög". Men jag har inte ljugit med något mer än kontrasten i bilden, men annars hade himlen blivit urbota tråkig. Modernt rosenlunderi? Det behövs i alla fall inga molnnegativ att kopiera in, bara lite drag i spakarna.

Tack vare den lokala pizzerian kan man ana varmt ljus i den här bilden.

Min spaning är alltså inte förgäves.  

Här är ljuset svårare att finna, en övergiven rakethylsa, en blänkande tunna och en vit fastighetsskötarbil verkar vara de enda ljuspunkterna.

Efter att ha handlat (det blev inte bara kaffe!) tog jag en annan väg hem.

Där tycks det finnas mer ljus, både i polishuset och på tingsrätten synes några flitens lampor lysa...

... och i gångtunneln under järnvägen förstås.

På väg till pendeltåget?

.

Väl ute på andra sidan anade jag att mörkret var nära.

Det var gott med kaffe!

Fynd i mörkret,
årets första gryning
och fragment av nattens händelser

Nyårsnatten är över och ett nytt år är här och jag börjar bloggåret med en betraktelse över nattens och morgonens händelser. När mörkret fallit roade jag mig med att utforska det mörka utanför  fönstren och ett fynd gjorde jag, eller snarare var det kameran som gjorde det. Den hade fångat strukturer i mörkret som jag inte såg, men som jag kunde gräva fram när jag fick in bilden i datorn.

Fynd i mörkret en nyårsaftonskväll.

Sedan bröt helvetet ut, i alla fall lät det så. Det skjuts friskt i trakterna där jag bor, smällare och raketer och andra oväsen. Det verkar som att nutidens nyårsfyrverkerier är mer inriktade på att låta än att vara vacker fröjd för ögat. Jag tycker i alla fall inte det är någon njutning.

Det enda som var fint var en rad vackert röda föremål som kom svävande norrut strax efter midnatt, små röda punkter i skyn som färdades på rad, tjugo, kanske trettio, kanske fler. Jag räknade inte.

Vacker var däremot gryningen. Naturens skönhet slår den konstgjorda. Dessutom var den tyst.

I morse.  Alla sova i (enslig?) gård, endast fotografen är vaken. I alla fall verkade det så.

Fragment av nattens händelser.

En del lämnar inte bara fragment efter sig. Det är visst jobbigare att bära hem resterna än att kånka dit pjäserna. Och här är det inte många meter till soprummet. (Så ja, nu har jag varit gnällig gubbe.)

Man kan parkera det urskjutna batteriet också.

Stjärnorna lyser varmt i fönstren, ute var det fortfarande morgonfrost.

Ljuset ändras snabbt och solens morgonfyrverkerier bleknar till vanligt gryningsljus.

Den vita brevlådan är min.

Den vita kartongen har inte blåst vidare (den har redan varit med i bloggen, som inblåst julfynd), så den kan få en egen morgonbild. Ett mänskligt avtryck?

Stilla morgon. De flesta sov nog och missade det vackra morgonljuset (men nu har de kanske vaknat).

God fortsättning på det nya året!

.