En svartvit kavalkad
En station med pendeln, så hittade jag vintern

Det är märkvärdigt hur det kan vara, hemma hos mig var det bara frost på marken i morse och inget spår av att det skulle ha snöat.

Snöfritt.

Likaså här.

Tre minuters färd med pendeltåget och jag hamnade i ett vinterlandskap.

.

Vinter, eller hur?

Väntar på bussen.

Ute med hunden.

Dags att ta sig till grannkommunen. Den finns på andra sidan tunneln.

.

På begäran: Fler 9 mm-bilder från Arlanda.

Jag fick ett önskemål om att visa fler bilder från Arlanda, tagna med 9 mm brännvidd på m4/3-kamera (motsvarande 18 mm på fullformat/småbild). Jag är ju inte den som är den, så det ska väl gå att fixa.

Utsikten uppifrån tornet, för att visa hur mycket man får med. Det bruna i nederkanten är förstås en del av tornet. Jag har nog lutat kameran lite nedåt, för att inte få med för mycket  (tråkig) himmel. Allt blir ju förstås väldigt smått.

Här är det en bild ut genom fönstret i kontrollrummet, mot det nya hotellbygget. I högerkant av bilden det lilla stora Thai-planet som andra besökare har fångat så att det ser stort ut.

Nere på marken igen. En bild tagen åt andra hållet, med ryggen mot hotellbygget. Drygt 90 meter torn får plats i bilden, men lite sned är allt toppen.

Ljuset var inte nådigt, så de mörka kläderna har jag räddat från lågdagrarnas mörka värld. Inte en bild jag hade tänkt offentliggöra, det var mest ett prestandatest, men när nu frågan kom upp...

Ett motiv jag redan visat, men även andra fångat så att det går att jämföra, t.ex. Rauni.

Tornet sett inifrån kontoret.

Det här motivet har Rauni också fångat, men hon har bara fått med en bit av parkeringshuset och en del av tornet. Vidvinkeln är mycket mer frikostig, kanske för frikostig ibland. Och visst lutar tornet.

Men lutningen går ju att fixa om man drar lite i bilden.

Vips! Lite rakare torn. Lutande tornet på Arlanda är borta.

Jag slutar med en bild av väktaren som vaktar ingången till terminalen.

Olympus PEN ep-1, 9-18 mm .

Snö?
Idag?
Ja, tar man fram makrot syns den
Så blev det dagsfärska bilder i dag också

Folk visar bilder där det finns något vitt på marken. Det har vi inte begåvats med där jag bor, inte i någon större utsträckning, men när jag tittade ut genom fönstret anade jag att det fanns något vitt nere bland grässtråna. Sagt och gjort, jag grävde fram stora kameran ur glömskan och satte på makroobjektivet och så var det bara att lägga sig raklång på gräset och se vad det gick att hitta.

Lite kallt om magen var det, men jag gjorde i alla fall några fynd innan jag gav upp. Några spår av snö fanns det allt.

Handhållet och inte särskilt nerbländat, men någon liten skärpa finns det nog någonstans. I alla fall ett bevis. Det finns snö!

Ett bevis till!

Gräset är i alla fall grönt.

En liten översiktsbild och då är det ingen tvekan: Det finns snö. Vilket skulle bevisas!

.

Mera fikafolk, men bara vidvinkel, på gott och ont.

 Jag skaffade mig ett  nytt objektiv till lille PEN strax före jul, ett nytt men begagnat, knappt använt 9-18 mm zoom.  Jag testade att fotografera människor med det igår när det var fotofikaträff på Arlanda.  Det var ju inte för att fotografrea människor  jag skaffade det, men jag måste ju pröva.

Rauni och Roger, men vad är det dom tittar på?

Man ska inte fotografera folkt underifrån, ljuset kommer från fel håll.

Martin och Bert-Ola

Vadå, vem, jag?

Lena tittar upp.

Roger, Alf och Anna.

Torbjörn då? Han är inte skarp, så han är bara förgrund till skarpingarna. Och vem är det som gömmer sig bakom Torbjörn och vem är det som sticker in till höger. Dagens gåta?

Full fart...

N.N och Rauni på språng. Det gäller att hänga med.

Med 9 mm rymms det många i bilden., men de som satt vid bordet bakom ryggen på mig fick jag inte med.

Jätten Per till höger i bild, se vilket stort huvud han har.

Här är han mer normal.

Per och Martin i en pose som tänkare. Är det en armbåge till höger, den tillhör nog Anna?

Stora och små?

Tittar fram bakom jättarna.

Men det kanske är så här man skall använda objektivet, en person i förgrunden  och mycket miljö i bakgrunden. Det är något jag ofta använt i öppna landskap, men det kan fugera även här, tycker jag.

Alf, en ny bekanstskap i verkligheten, men känd från fototsidan.

.

På hög höjd, hos Otten på jobbet.

Det här blev nog dagens favoritmotiv, jag tror alla fotograferade det, men högt däruppe jobbar Otten. En udda plats att fika på, men också en plats som bjöd på udda motiv, i alla fall inte så vardagliga.

Vi klev ut en stund, utsikten var fin men luften kylig.

Rauni fångar vyerna på skuggsidan.

På solsidan var det så här. Ute och inne och reflexer och fotografer.

Och så ringer telefonen. Bra mottagning?

Sisten ner?

Otten jobbar.

Stor beundrarskara av fikafotografer.

Han har arbetskamrater också.

Tjejen till vänster började prata kameror.

Dags att gå ner.

Och att åka hem.

Ett trevligt besök som gav fler bilder än dessa, så jag skriver nog mer...

Tack Per, för att du "smugglade" in oss på jobbet.

.