Tidens tecken?
Vart är vi på väg?
Fann fem tydliga tecken idag

Noterade idag att något är i görningen

Det börjar bli rött lite här och där...

.

Det är väl bara att låta sig sugas med.

Ålderdomsfläckarna breder ut sig

Och en del har helt gett upp.

Fem färska eftermiddagsnotiser, från en paus vid vägkanten.

m4/3 med gammal manuell optik

.

Putsar dom alltid fönstren?
Höjdarbilder men inga höjdarbilder.

Det kanske beror på att huset fortfarande är sprillans nytt och inte till hundra procent helt färdigt, men nu har jag sett dem hänga länge där på fasaden.  Är de på rätt sida syns de på långt håll, även om de bara är en liten fläck.

I förrgår, på hemväg vid 19-tiden, i aftonsolen.

I går morse när barnen strömmade till skola och dagis.

.

Som flugor kryper de omkring på väggen

E4:an i förgrunden

Men de går inte på väggen som flugor, de hänger i snören som julgransprydnader.

När det blåser hamnar de ibland en bit ut från väggen.

Luftig arbetsplats!

Undrar om det är ett sådant där hus där man alltid putsar fönster. När man är färdig är det dags att börja om från början.

.

Några fler korniga (de jag gillade bäst) i väntan på att jag tuggat i mig dagens skörd.

Jag la ju upp några artistiska (enligt kameran) bilder igår, men jag gillade bäst de jag inte la upp, de jag tog på hemvägen. Nu har de också blogg-format så jag kan visa dem.

De är mörkare och det tycker jag passar bättre för det här maneret. När urfrätt blir för urfrätt ser det så utfrätt ut. Då är svart snyggare, om nu snygg är rätt adjektiv.

Men kanske är det så här man måste göra för att ge det här motivet rättvisa.

Tillräckligt tråkigt, alltså.

Men den här gillar jag faktiskt riktigt bra.

Stämningen på något sätt...

Bara en bild.

.

.

Men sedan krävde slutbilden färg, det bara var så, så jag kopplade bort alla effekter och det blev en vanlig bild.

Tillbaks till verkligheten.

Den låg kvar i morse, men hade bytt plats.

.

Kornigt eller Corny?
Kameran bestämde, jag bara tryckte på knappen.

"Direkt ur kameran", som det brukar heta. Jag har bara förminskat till bloggstorlek.

Men egentligen är det väl inte kameran som bestämt, utan några japaner som programmerat en grovkornig funktion.

n

Det är ett s.k. Art-filter.

Art? Konst eller bara konstigt?

Den upprivna parkeringen ser ännu mer kvaddad ut på det här viset.

Jag tog några på hemvägen också. De blev bättre. Det blev nog bättre motivval då.

Nu har jag i alla fall prövat. Det är två år sedan sist, när kameran var ny.

.

Vägen över berget kan man också pröva
En vardagsvariation om morgonen
när höstfärgerna tågar in

Det är bra med en kamera, då kan man ta bilder. Det är bra att ha kameran med sig, då ökar chansen att man faktiskt kan ta dessa bilder. Det är också bra att gå en ny väg, för då kanske man hittar de nya otagna motiven som passar för bilderna.

Det gjorde jag idag. Tog en ny väg.

Här började det

Färdigt våren 2009 står det fortfarande på informationstavlorna, men ännu har man inte släppt på trafiken i den nya tunneln. Den bara finns där och ser ny ut.

Själv lämnade jag gångvägen och siktade högre, upp på berget.

Under mig hörde jag fortfarande motorvägens mogrontrafikbrus, men här uppe kunde jag inbilla mig att jag var ensam. Det var jag.

Inte bara över sten gick färden, även vegitabiliska hinder fanns det.

Under, över eller runt om?

Jag kom upp på toppen och belönades med utsikt.

Höstfärgerna är i antågande.

Vackrare än att gå gång- och cykelvägen.

Längre tid tar det också, och om det är en för- eller nackdel kan säkert diskuteras.

I vilket fall som helst kom jag ner på andra sidan.

Här syns det att tunneln faktiskt har en ände till.

Och så här ser det nyupptäckta landskapet på andra sidan ut.

Upptäcktsfärder är skojiga. Låt oss upptäcka världen med våra kameror.

.