Lakoniskt inlägg från Pershyttan

Det blev lite fler bilder från Pershyttan, än de som kom med i förra inlägget.  Några av dem kommer här som de är, utan så mycket tilltugg i form av ord.

Reservdel?

Smygarebäcken.

Hur har de använts?

De gick nog hit.

Lite lek.

Fotografen också.

Hyttan.

På väg.

Vi gick också vidare...

...mot nya upplevelser.

PEN

IGEN

17 mm

Rörelse i konsten i vita huset
det var riktigt roligt att se

Föga anade vi, när vi gick där,  hur intressant det vita huset skulle visa sig vara. Att platsen var intressant förstod vi redan, det var ju ett restaurerat hyttområde, med guidade turer, servering och P-plats, men vi hoppade över all service utom P-platsen och strövade på egen hand, för att upptäcka själva. Mer spännande så, än att bli matad med sked av en guide, speciellt om man redan vet mycket och irriteras av guidens okunnighet.

När jag kommer fram till det vita huset, tittar jag in genom den öppna dörren.

Konst!

Den rör sig!

Långsamt...

... men med en viss långsam, kraftfull elegans.

High tech på 1700-talet?

Konst?

Ja det här är konst, närmare bestämt en konst. Det var ju så man benämnde det på den tiden, en konst var  en mekanisk anordning, och vid gruvorna benämde man anordningar för uppfordring av vatten som just konst, som sköttes av en konstmästare. Anordningar för att hämta upp malm kallades för spel (även om det också var en konst i vidare mening).

Och här var det en konst som var igång!

Vattenhjulets roterande rörelse har överförts till en fram- och återgående rörelse.

Stånggången rör sig fram-och-tillbaka, fram-och-tillbaka...

Rörelsen är långsam, men bestämd och kraftfull, nästan helt tyst, det är nästan som att stå inne bland träden och lyssna till skogens ljud, väldigt rogivande.

Energikällan, det rinnande vattnet, till höger och stånggången till vänster. Huset till höger skulle man väl kunna kalla för hjulhus, för det är där vattenhjulet finns, och alltihop är en vattenkonst.

Stånggångar och vattenhjul finns det på andra ställen i Bergslagen, men jag har aldrig sett någon i drift förut. Det var faktiskt en upplevelse.

Stånggången fortsätter uppför backen och slutar i ett vändkors, där man kunde distribuera kraften i olika riktningar.

Den här stånggången användes faktiskt ända fram till 30-talet, men fick sedan förfalla. Nu har den restaurerats, till största delen med bevarade  delar.

Tack för det!

Var? Berättigad fråga. Pershyttan, utanför Nora. Och där finns mer att se!

Lille PEN + 17 mm pannkaka står för bilderna

.

Ingen marknad och inga små gummor, men trevligt ändå, och vi har ett gott samvete

Odyssén fortsätter, vi drar oss västerut på vår upptäcktsfärd.

Kartläsning och annan läsning.

Snövitt?

Behöver jag något?

Skönt i solen.

.

Varp eller slagg?

Slagg var det nog!

Noterade trivialiteter

I Nora och dess omgivningar

.

Några snabba intryck -- direkt ur kameran

Ja, så var det, vi stannade till en stund i en avkrok och gick en sväng.

Jag hade kameran i handen och fångade några intryck.

Egentligen är det ett ganska skönt sätt att fotografera.

Gillar det mer och mer.

Har bara förminskat bilderna, annars direkt ur kameran.

I den ordning de kom till.

Om nu ordningen har betydelse.

Det är ju ändå lite slumpmässigt hur vi gick.

Och några bilder hoppade jag över.

Jag tycker ju inte att det ska vara för många bilder i ett blogginlägg.

Någonstans mellan Sandviken och Sala

En sommarkväll i augusti

Med Olympus PEN + 17 mm.

,

Vad händer i underjorden?

Skepnaderna samlas...

De börjar röra sig...

snabbare och snabbare...

hemliga tecken syns i luften...

stämningen tätnar...

varelser svävar...

spelmännen driver på...

nya varelser dyker upp...

och plötsligt är allt slut...

En kväll nere i gruvan.