Det var ju taket som var vackert...
...så då kunde jag ju fortsätta
...när jag ändå höll på

Egentligen är det omöjligt, kontrasten är för stor, det är för ljust därute, men ändå försöker jag, och misslyckas. Men i går morse struntade jag i därutanför och det blev det en bild i alla fall.

En fullkomligt onödig bild av ett betongtak i en tråkig gångtunnel.  Det måste upplevas i verkligheten, de där fåtaliga gångerna när ljuset faller skönt och man inte bländas av ljuset längst bort i tunneln..

När jag nu ändå hade fiskat upp kameran ur ryggsäcken kunde jag ju fortsätta och smög mig in i lekparken och fångade den framåtskridande våren. Den utvidgar sina barmarksdomäner.

Får passa på att smyga fram här innan utesäsongen börjat och lekfröknarna med sina barnaskaror  huserar här. Då blir man en misstänkt figur om man smyger runt bland träden med kamera.

Här tyckte jag kontrasten mellan barmark blev extra tydlig - eller var det extra kompositionsmässigt jag tyckte det var. Eller var det ögats formkänsla som styrde. Eller det mjuka ljuset Jag tänker ju inte så mycket när jag fotograferar, jag upplever. Och ser. Eventuellt tänkande gäller mer kameran, inställningar och exponering å sånt. Inte bilden. Den bara finns.

Det pågående hotellbygget börjar bli en högrest profil som sticker upp huvudet lite överallt. Gråmulenheten höll nere kontrasterna, så det fick bli en bild igen.

Ja, och så tyckte jag att färgerna stämde

Här försöker höghuset gömma sig bakom de kala träden. Det kanske går bättre när grönskan och löven kommer.

Det gäller att gå rätt, så man inte blir blöt om fötterna.

Långan väg att vandra...

...eller är det bara vidvinkeln som luras?

Olympus PEN + 17 mm.

Trädet igen:
panoramaträd och närgångetträd
(i brist på spännande ljus)

Jag skulle ju titta på "mitt träd" utanför jobbet en dag till och spana efter vackert ljus, men tji fick jag, det var ganska platt ljus, så jag fick ta till andra knep i stället:

Ställa mig längre ifrån. Svårt, för det kommer in så mycket "skräp" i bilden, men här tycker jag det blev hyfsat, med lite beskärning i höjdled.

Panorama är ju att ta i, men något ska det ju stå i rubriken...

Jag gick också nära och tog ett porträtt. Det dög ljuset till.

Nu var det slut på bloggbildsförrådet...

...vad månde bliva...

PEN, 17 mm

i all blygsamhet...

Två dagar utan kamera, och då fanns det inga motiv. Tur att det finns rester...

Två dagar har jag nu varit avhållsam, inte haft någon kamera i fickan eller ens i ryggsäcken, när jag gått till och från jobbet. Och tänk, då fanns det inga motiv heller, hjärnan sysslade med annat än att upptäcka. Frågan är vad som var hönan och vad som var ägget, eller var det helt enkelt frågan om en kort temporär bildtrötthet?  Överbelastad bildhjärna?

Men det blev några bilder över...

Jag såg flaggorna sticka upp och klättrade upp på jord- och snövallen för att se bättre. Från vänster till höger: E4:an, den nyligen flyttade kraftledningsstolpen, en massa bilar, och byggjobbarnas baracker. Till höger, utanför bild: husbygget. Riktning: söderut, in mot sta'n. (Stockholm, alltså, även om detta också är innanför stadsgränsen.)

Ernst Göran undrade om det skulle bli någon park här, när bygget är klart. Det här är nog den park det blir, en bilpark, och den smala skärm av skog som fanns här ut mot motorvägen är nersågad.

När jag ändå stod i denna upphöjda position riktade jag kameran åt andra hållet, och där nere, där jag brukar gå, gick dom, pendlarna på väg till jobb eller skola.

Riktar man blicken uppåt kan man riktigt se hur bygget strävar uppåt, mot himlen och molnen.

Och på hörnet mitt emot har en cykelhandlare flyttat in.

Det var de gula(?) prislapparna som gjorde att jag tog bilden...

När motiven tagit slut får man ägna sig åt gatukonst - så jag gick på vernissage i morse

Jag var helt övertygad om det i morse, att nu måste motiven vara slut, så då övergick jag till gatukonst - eller kanske gångvägskonst - om nu sådan finns.

Sammanpressade av snö så länge dyker de  nu fram och visar upp sig...

...gatans egna hoptryckta konstverk på morgonvernissage längs min gångväg...

... bara att rikta kameran neråt och låta den fånga in kompositionerna...

... och låta fantasin tolka och sinnena uppleva...

...vad som skildras i gatans egna bildkonst...

... kanske frusen, krossad, skön...

... infrusen, splittrad...

... eller bara naturens egna former...

...precis som dom är.

På vernissage: lille PEN med 17 mm-ögon

3 x trädet + en extra;
Studie i ljus?

Ja det är ett och samma träd, vid tre tillfällen, samma dag (i går) med olika solfläckar. Ljuset är alltså inte direkt utan solkatter från fönstren i omgivande byggnader.

Trädet 1

Trädet 2 (fast kanske mest de mjuka skuggorna)

Trädet 3 (fast kanske mest väggens struktur)

Jag har ju passerat trädet förut och fångats av ljuset:

Trädet 4 (Bonusträd, sommartid)

Undrar hur det ser ut idag? Jag kommer att passera där flera gånger, ska kanske ha kameran i fickan? Vi får se...

Man ska ju unte slita ut motiven.

PEN, 17 mm