6/6 eller 6x 6 dagen till ära,
en liten fototur med kvadratur,
fångade arkitektur med medeltida stenmur

Fångade upp signaler här i bloggarna om att det idag skulle bli en dag i kvadratens tecken, alltså dags att ladda 6x6 i mellanformatarna och ge sig ut.

Men jag hade inte detta val
har ju blivit digital...

...men jag kan ju ställa in 6x6 som ett format i min PEN (fast i själva verket blir det väl 24m x 24 mm), så det gjorde jag. Vad ska nu det vara bra för. Inspirerande för inspirationen, kan man ju formulera det som, att plötsligt tänka kvadratiskt. Funderade ju faktiskt för tjugo år sedan, på att skaffa mig mellanformatare, just på grund av kvadraten. Men idag fick det bli en mindre kvadrat och dessutom digtal.

Igår hamnade jag i 1600-talet, men idag blev det medeltiden.  Jag åkte från Sollen- till Vallentuna och såg inte en enda blågul flagga trots datumet. Kanske för att det var vindstilla och fanorna bara slakade rakt ner runt stången.

Nere från nya kyrkogården i Vallentuna, kunde jag ana kyrkan uppe på kullen. Kyrktuppen och den moderna lyktstolpen strävar tillsammans åt samma håll.

Jag går närmare kyrkan och försöker hitta kvadratiska kompositioner, men inte med någon överdriven noggrannhet, snarast i all hast, jag var ju egentligen på väg att äta lunch med min mor, och lunchtiden var nära. Men jag tyckte kyrkan kunde vara ett lämpligt testobjekt.

Vallentuna sägs ju vara Sveriges runstensrikaste kommun, och det märks även på kyrkogården

I den här bilden valde jag att ta bort färgen, annars hade det blivit alldeles för mycket av kolorerat vykort och det skulle inte göra kyrkan rättvisa.

Kyrkan stod öppen för alla åldrar, och med det avslutar jag denna lilla odyssé i det kvadratiska formatet.

Lite knepigt med den optiska sökaren som har en ram för 2 x 3 ;)

Olympus PEN + 17 mm

Där det finns broar
måste det också finnas vägar,
kanske gamla som gatan

Eller var det kanske "På spaning efter broar",
och jag hamnade "i den tid som flytt"

Var en stund på jobbet idag (vilket är ovanligt på lördagar) och gick inte utan tog bilen, för det är både enkelt att parkera och gratis, men egentligen hade jag väl i bakhuvudet att jag kunde använda den efteråt.

Sagt och gjort, efteråt rullade jag iväg, inte helt på måfå, men jag visste inte riktigt var jag skulle hamna. Inte för att jag var vilse, men målet var okänt även om jag satt och funderade på broar. Jag kom till Kungsängen och sökte efter angreppspunkt för att fånga en bro, men slumpen ville annat.

Jag hamnade i Dalkarlsbacken, här i version nummer 2 från 1800-talet, som användes ända till 30-talet när det kom en efterföljare. Nu är det en vacker och historisk promenadväg. Den går ganska parallellt med sina nyare efterföljare, men rakare än förgångaren, som rundade backen, i stället för att spränga sig igenom.

Efterföljarna, båda två, syns på nästa bild.

Närmast ligger 30-talsvägen som byggdes som nödarbeten under krisåren, men fortfarande en rejäl backe. Ovanför ligger motorvägen från 1971.

Motorvägen gillar inte backar utan ståtar med kraftiga stödben för att hålla sig på sin nivå, däruppe.

Alldeles där till vänster, vid pelaren, smög sig pendeltågen förbi, tills nya järnvägsbron kom.

Det är fler som smugit kring pelaren.

När jag tittade uppåt fick jag lite tempelkänsla.

Men jag återvände till Dalkarlsbacken och gick 1600-talsvarianten uppför.

Den gjorde en stor sväng genom skogen. Namnet på backen kommer av att det var 200 soldater från Dalregementet som år 1665 byggde bl.a. den 200 meter långa stödmuren och en bank över det sanka näset så att backen blev mindre brant.

Nu har jag kommit upp för backen och följer vägbanken från 1600-talet. Undrar om det är skuggorna från två århundraders resenärer som syns på vägen.

Tänk vad man kan lära sig av en helt oplanerad promenad.

Men jag tror det var någon som skuggade mig...

Och förstås, det kan löna sig att klicka på bilderna.

Olympus PEN + 17 mm

En tunnel, är det som en bro, fast tvärtom?
I alla fall börjar den ena där den andra slutar

Den ena går ovan marken och den andra under, men båda är nya och ligger där jag passerar och har former man kan fånga.

Ingången till underjorden? Nej det är snarare genomberget. Man ser ju rakt igenom.

Det är bäst att ta bilderna innan dom har släppt på trafiken. Sedan ska man nog inte stå här.

Går man in en bit blir intrycket lite annorlunda.

Det är bra att dom byggt en ny bro. Då har jag fått ett nytt motiv på promenaden till och från jobbet.

Jag börjar förstå brofotografers fascination. Det finns mycket former att hitta här.

Mest form...

Grovkornig 70-tals pressad Tri-X-bro?

Nej det var jag som hemföll jag åt att testa kamerans grovkorniga art-läge.

Bro, form och skuggor.

Jag och PEN och 17/2.8 på väg hem från jobbet,

en fredag i juni 2010 (i går alltså)

Det snöade igår...
och andra små observationer

Jag fotograferade inte bara broar igår, jag gjorde också vanliga dagliga observationer, sådana jag alltid gör, men som bara ibland hamnar på bild (om man nu inte räknar mina inre bilder, men de kan ju ingen annan se).

Och igår hade det alltså snöat vita flingor på asfalten.

De vita kronbladen har dalat och lagt sig till vila.

Det är ju också skönt att se att gamla bekanta finns kvar när man går förbi.

Ett strävsamt gammalt par, trädet och tunnan, som oftast ser ut att ha det skönt ute på gräset (men ibland ligger tunnan där, misshandlad, och det är inte så roligt).

Inte så långt därifrån stå ett av mina favoritträd.

Lutande lönnen.

Ibland gäller det att se upp, för det är där motiven finns

Inte ett askmoln i sikte och flyget flyger.

Just nu är ljust fortfarande hårt. Få se om det finns några bilder att se därute, även idag.

Godmorgon! Ha en bra dag! Jobbet nästa!

Brobygge ger ny bro,
som ger nya brobilder
som ger fotografen brovana

Jag gick genom skogen idag, när jag gick, den lilla skog som är kvar och då kom jag ut ovanför nya bron, svartvit och fin för en svartvit bild.

Ljuset var det där skuggrikt, hårda, soliga, svåra, så bilderna fick bli därefter, med svartvita kontraster och nyanser.

Det finns så många vinklar här, och flera broar som snirklar. En nyttig övning att hitta de rätta. Om det nu finns några "rätta".

Den här öppningen mot himmelen tyckte jag skulle vara i färg, för att det jag såg, när jag såg det, ska bli som jag såg det. Någotsånär.  Om ni förstår...

Bromöte.

På väg hem från jobbet

med PEN och 17 mm.