Natten frös till is
men dagen kom med sol och ljus

Efter den mulna blöta gårdagen med sina smältande pölar, kom natten med kyla som mötte morgonens sol i gryningen. Förändrad var världen, de skarpa skuggorna kastade sig över den soldränkta marken och det blöta var torrt och hårt.

Gårdagens skymningsmörka dunkelhet hade dragit bort från dungen och marken glänste nybonad och förrädiskt hal.

Man kan ju inte bara gå förbi när ytorna är så här inbjudande, inte när kameran är med. Tur att jag inte hade stora kameran med. Då hade jag nog dröjt mig kvar för länge.

Om man sänker blicken öppnar sig en annan värld av skönhet som många missar med sina förbiilande steg.

Med en sista blick ut över den nybonade, gräsmönstrade parketten drar jag mig vidare mot arbetet. En ljus och bra start på dagen.

När jag skulle gå hem var det fortfarande ljust och soligt och det firade jag med att gå en annan längre väg hem. Passerade reklamens värld när jag påbörjade vandringen ut i verkligheten.

Passerade en slänt som kan påminna oss om att all snö inte är vit.

En vinterfrusen fotbollsplan blev nästa offer för min kamera, eller ska vi överlåta motivtolkningen till vår underbara fantasi.

Passerade sedan ett brobygge, medan himlen sakta tonar över i kvällsblått.

 Och den sista bilden kom till när jag och en röd bil passerade under E4:an.

Undrar vad som händer i morgon? Ibland undrar jag när motiven tar slut...

Från ljus till mörker...

Från ljus till mörker blev det när jag gick hem fråm jobbet i går. Solen lyste in genom taket och ljuset föll så snyggt så jag kunde inte låta bli att ta en bild.

Ja det blev en bild till.

När jag kom till cykelställen vid skolan hade ljuset ändrat sig sedan morgonen

men cykelställen var fortfarande tomma.

Ljuset hade börjat falla när jag kom till min mest fotograferade vattenpöl.

I bakgrunden till vänster, bortom gräsmattan, kan vi ana en dunge i mörkret.

Vi går närmare...

Och väl inne i dungen riktar vi kameran neråt...

...och tittar ner i mörkret. Vad kan dölja sig närnere...

Och där slutade gårdagen.

Men jag återvände till dungen i morse.

När snön blev till vatten...

Det går fort när värmen kommer, snön blir till vatten och blir till nya motiv, flyktiga sådana.

Och någonstans ska vattnet ta vägen

(Plåta avloppsbrunnar, har han inget vettigare för sig...)

I parken skapas bilder för stunden.

Tar jag ett steg åt sidan blir det en ny bild. Men den här gången blev det just den här.

Här är ett bra pölställe. Här finns en av de två standardpölarna längs min normalväg till jobbet.

Jodå, det blir en tunnelbild i dag också.

Både hund, buss och husse fastnade på bilden.

Tittar man för djupt i pölarna kan man se både det ena...

... och det andra.

Vis skolan var det ingen som nyttjade cykelställen.

Det var alldeles för blött

Bara fotografen vågade sig dit.

Men sen kom han till jobbet och fotandet var slut. Men det var så ljust att han fotade även på hemvägen. Han är inte riktigt klok, den där fotografen. Fast han har så liten kamera.

Dagens (morgon)bilder med Canon S70.

Det som göms i snö...

Det kom ett sjok snö, sen kom det tö, så i morse var det mest det framsmälta jag fångade.

Snön ligger mest där människorna lagt den.

Men, ska inte snö va' vit?

Och när snön smälter avtäcks dolda hemligheter. Vad kan detta papper bära på för historia?

Eller den här?

Vattenpölarna växer och bär på sina egna hemligheter

Och på andra håll behövs bara en gammal pappersnäsduk för att fullbborda motivet

Var det fest i helgen?

Det är måndag morgon...

Den här har övervintrat under snön, så platt som den är...

Det finns ett alkoholfritt alternativ också

För alla gångtunnelbildfreak avslutar jag med ett par tunnelbilder.

God natt!

På väg...

På väg är många på morgonen, när jag är på väg, även om den väg jag väljer inte är en väg för många.

Så här kan man också färdas om morgonen.

Parkerad utanför dagis.

Jag passerar ju normalt fyra tunnlar på vägen till jobbet. Här delar sig färdvägarna mellan två av tunnlarna.

Damen till vänster viker av åt vänster, mannen till höger fortsätter samma väg som jag, genom nästa tunnel.

Här kan vi se honom försvinna i fjärran. Man går fortare om man inte stannar och fotograferar (även om mina fotostopp inte är långa).

Jag har pratat med honom en gång (eller om det var han som pratade med mig). Vi kom att gå bredvid varandra  en gång och då började samtalet. Efter inte särskilt många meter kommer han med frågan " Kan du något om Fourier-transformer?" Det visade sig att han satt och jobbade med bilder från elektronmikroskop och att de var bildbehandlade med Fourier-transform och han förstod inte vad det var.

Det kanske är ett nytt sätt att inleda en konversation: " Kan du något om Fourier-transformer?"

Man kan göra andra observationer än att observera människor också, om man vänder blicken neråt.

Frusen is (om det nu finns någon annan is?)

 Annan form på det frusna.

Eller så tittar man åt sidan

Strax innan jag var framme glesnade molnen lite och jag fick en vision av att vårljuset kanske var på väg.

Må så gott allihop!