Comeback, repris, Da Capo eller bara The Return of the...

Ja, i morse var den tillbaks igen och mötte mig utanför dörren. Vit. Som den ska vara.

Snön alltså.

Längs vägen fanns dessa. Det har de gjort i några veckor nu. På samma plats. Med och utan snö.

En fin liten vitt hätta hade den här fått på sig. För hur länge då?

Äntligen hade denna trappa blivit fotograferbar, med ett lagom litet lager av snö pudrat på sig.

Dagens tunnlare får bli den här: Uppgången ur underjorden...

Och här har jag ju gått så många gånger, men aldig (tror jag) fångat denna skiljeväg, men just idag syntes den så tydligt.

På hemvägen fångade ja min pöl på detta sätt. Det bara blev så.

God natt och sov gott!

På hal is

Det blev bilder över från gårdagens promenad när jag gjorde gårdagenns blogginlägg. Eller, blev och blev, jag sparade några till idag.

 Jag gick ju ut på isen. 

Vit sandstrand och medelhavsblått vatten? Nej allt är is. Plus himmelsblå speglingar förstås.

Infrusen, fastfrusen, insjunken i sitt lilla badkar låg den.

Den här var mer rejält fast. Inkapslad vass.

Uppfrusen låg den här cirkeln och lyste vitt.

Ett varmt par i det kalla.

Och här var det mest tilltrasslat.

Inte på skrivhumör. Låter bilderna tala

Vardagskameran gick att använda på en lördag också!

Lördag och solsken och läge för en promenad. Stoppade lilla vardagskameran i fickan, som vore jag på väg till jobbet, men jag gick åt andra hållet, mot bron över järnvägen och upp på den (bron alltså).

Det kom inget tåg just då.

Sneddade förbi byggjobb, gick i provisoriska trappor och kryssade mellan avspärrningar, men lyckades ta mig runt dit jag skulle. Och just när jag tog mig runt fastnade detta på näthinnan och överfördes till kamerans minneskort. Hur det gick till? Fråga inte mig.

Män som hatar...

Byggjobbsavspärrningens blå staket satte lite färg på dubbeltunnelbilden.

Jag gick bort dit, till den värmande solens sken innan jag gav mig i kast med nästa bild.

Ha solen i ryggen när du fotograferar. OK.

Se till att din skugga inte syns i bilden. Varför då? Klart den ska va med. Annars syns ju inte jag.

Ytterligare ett skuggregelsbrott. 

Om det inte finns någon lämplig skugga där man ska fotografera, så är det bra om man har med sin egen. Den är inte så tung att bära.

 En tråkig bild, men folk brukar gilla vårtecken, så nu har jag visat att de finns.

Nere på grässlätten vid sjön, stod ett par, tätt,tätt, bredvid varandra, vända mot solen och njöt. Länge.

Själv gick jag till sjöss...

 ...dvs ut på isen.

...och gjorde mina fynd

...när jag blickade neråt.

Det fick bli en vykortsbild också.

Lite rinnande vatten fanns det i bäcken

Ja, det var ett urval av lördagens små fynd.

BILD: Canon S70

TEXT: J-O M49

Geometriska former

Ibland förundras jag över mig själv. jag gick hemifrån i morse och stoppade pliktskyldigast kameran i fickan, med tanken och känslan att nu måste motiven vara slut, det kan inte ha hänt något sedan igår, och dessutom är ljuset tråkigt och...

Men jag kom inte många meter, för redan i den första lilla tråkiga gångtunneln, nära där jag bor, lyste ljuset mot mig, så jag tog pliktskyldigast en bild för att åtminstone ha en dagenstunnelbild att lägga upp.

För ovanlighetens skull en lätt manipulerad bild. För att få den rätta ljuskänslan.

Så nu var det gjort. Dagens tunnel. Nu kan det ju inte finnas något mer. Sneddade genom lekparken eftar att först ha sneddat förbi några hyreshus och förbi några förlupna kundvagnar. Och plötsligt när jag går där, huvudet lätt böjt, blicken lite trött på marken och jag i andra tankar så reagerar ögat, fotoögat alltså, på de geometriska formerna.

Jag blir lika förundrad som många gånger förut. Så fanns det motiv i dag också!!  Och som så många gånger förut hade jag plötsligt hittat ett tema, bara sådär, och ögat var inställt på geometriska former.

Här blev det ju inte bara form utan även material; sten, jord, träd och asfalt.

En annan variant på samma former.

Och här blev det formen hörn, hörnini.

Form, struktur, yta eller form? Platt som en pannkaka är det i alla fall, om än vertikalt. Och snudd på tunnel, den är inte långt bort.

Plast, is och månne en superellips?

Jaja, nu ska jag sluta.

Jag SKA

Trevlgi fredagskväll på er!

När Fourier-mannen dök upp igen och vad som hände se'n.

Ja, idag dök han upp igen, Fourier-mannen som kom in i mitt liv för några veckor sedan, och på samma ställe. Idag fångade jag honom på bild också, innan jag gick ifatt och fortsatte samtalet. Och därför blev det inga fler morgonbilder.

Favorit-pölen med Fourier-mannen. Frusen. Pölen alltså, om han var frusen vet jag inte.

Resten av dagens fotande fick därför bli i skymningstimmen, på hemväg.

Silhuetter mot himlen. Ett sedan länge uttjatat motiv men ändå en skön syn, som jag inte kan unvika att tjusas av, med eller utan kamera.

En annan silhuett. Här var han tjurig med skärpan, min lilla kompakt, men den här lyckades.

Dungen nästa!

En liten avstickare in i dungen i dag också.

...och sen in bland husen.

Kvällsstämning i förorten.

En till. Bild alltså. Samma förort. Några minuter senare.

Så dagens tunnel.

Upp för trappen därborta så är jag hemma.

Fåordig idag. Ibland är fantasin trött.