Bild och blogg
Nu kom jag på vad det var..

Två gånger har jag bloggat om "Bild och blogg" och ur det har kommit en del reflektioner som jag inte hade någon aning om när jag började skriva. Men nu, plötsligt, kom jag på vad min ursprungstanke var (korttidsminnet ÄR kort ibland, och med åldern allt oftare). Jo, konflikten är att sedan jag börjat blogga räcker inte energin till för att också hänga i bildpooler och kommentera. Det är för tillfället mer utvecklande och intressant att reflektera och blogga än att skriva bildkommentater. Alltså är det roligare att blogga. Alltså bloggar jag. Inspirationen räcker inte till båda.

Det var det jag skulle skriva. Nu blev det skrivet. Tredje gången gillt.

Ett ganska tunnt och meningslöst och intetsägande inlägg, men nu har jag fått det ur mig.

När jag nu ändå lurat er att läsa, ska ni väl få en bild som plåster på såren. En bild som visar hur mörkt och tilltrasslat det kan bli, men att ändå ljuset skymtar därborta.

Bilden inte tagen idag

Canon S70

Den bästa kameran.

Det är uppenbarligen en intressant fråga att få svar på, vilken den bästa kameran är, att döma av alla frågor och diskussioner på olika internetfora. Men är inte frågan fel ställd? Hur möjligt är det att besvara en så allmänt hållen fråga. Den kan ju möjligen besvaras om man inför tillräckligt många och stränga bivillkor så att urvalet begränsas. Vilken är den bästa kameran för att fotografera människoätande drakar i en mörk djungel när det är 50 grader kallt?

En rimligare fråga att ställa kan ju vara: Vilken kamera tycker du är bäst? Då blir det frågan om personligt tyckande och vi kan fylla cyberrymden med meningslösa vs-diskussioner.

Eller kanske ännu hellre: Vilken kamera är bäst för mig/dig för det jag/du vill fotografera. Och då börjar det bli en rimlig nivå att svara på och kanske även möjlig att besvara. Men då måste man ju först ha svaret på en annan fråga: vad vill jag fotografera. Och kanske är den frågan bättre att försöka besvara än den om kameran. I alla fall tror jag att den pekar mer i en riktning som kan göra oss till bättre fotografer.

Eller varför inte ta ännu ett steg; vilka bilder vill jag skapa?  Bild-diskussioner istället för kameradiskussioner.

Vilken är då den bästa kameran? Den man har med sig när man ser motivet som ger möjlighet till Bilden. Den man har i handen, redo att fånga en bild, när bilden dyker upp. Och inte bäst, men tillräckligt bra att ge den bildkvalitet jag vill ha. Och tillräckligt lättanvänd och välkänd för fotografen så att tekniken inte ligger vägen.

Jag har två kameror, en liten pocket-kamera och en systemkamera. Vilken är bäst? Pocket-kameran är bäst för att den kan jag ha med mig, i fickan eller  i handen, när jag går på mina dagliga arbetspromenader. Den finns till hands. Den ger tillräckligt bra bilder. För det mesta. Och jag kan hantera den. Den är inte svår att hantera, men det dagliga användandet ger mig en helt annan förtrogenhet med kameran och därmed en annan säkerhet i bildfångandet. Jag kör mestadels  á la Dogma, med en och samma brännvidd. Jag har slutat använda sökaren. Jag har blivit mer förtrogen med att titta på skärmen, och kanske bara snegla för att fånga bilden. Det sista kräver dock mer träning.

Därför är den bäst.

System-kameran är bäst, för att...

Ja nu skulle jag kunna räkna upp helt andra argument för att den är bäst, men då gäller det andra motiv, andra bilder, andra situationer. Den skulle aldrig ge mig de dagliga bilderna på samma sätt. Vi har inte det förhållandet tillsammans som jag och lillkameran har. Båda behövs, precis som snickaren behöver både såg och hammare. Och behöver behärska båda. Om man inte väljer att bli just sågare.

Och det är ju val det handlar om. Vi väljer själva. Förhoppningsvis. Men det kan ta tid att lära känna sig själv så att man vet.

Den här bilden kunde jag ha tagit med vilken som helst av kamerorna, om jag sett motivet.

Den är tagen med lillkameran

Den här hade jag aldrig kunnat ta med lillkameran, det hade inte varit tekniskt möjligt.

Den här hade varit möjlig att ta med stora kameran, men det hade jag inte gjort, för jag hade inte haft den med mig.

Det finns så många bäst, det gäller att hitta vårt eget.

Bild och blogg igen
Konflikt eller komplement

Reflekterade över det häromdagen, men jag fick inte sagt det jag tänkte, eller funderade på, när jag började skriva. Associationer och tankar och ord drev iväg texten åt ett annat håll medan jag skrev och det märkte jag, men lät det så förbli, eftersom det tydligen fanns andra ord och tankar som behövde bli sagda och uttalade. Eller så blev det bara trams, bloggtramserier.

Bilden. Det var därför jag blev medlem på Fotosidan. Usch vad tiden går, redan fem år sedan. Då hade jag stagnerat i mitt fotande och mitt medlemsskap här innebar en nytändning. Då handlade det ju mycket om att ta en bra och vacker bild och inhösta en massa kommentarer och fylla egot med självtillfredställelse. Med tiden blev bilddiskussionerna under bilderna mer viktiga. Men hela tiden handlade det om bilden, bilden som solist, bilden som en solitär som man visar upp. Och visst, bilden är fortfarande viktig.

Fotosidan gjorde ju också att jag fick upp ögonen för andra maner, andra bildtyper, andra sätt att fotografera. Jag började ta suddiga bilder, rörde på kameran, sökte nya motiv, etc. Utvecklades helt enkelt. Men fortfarande handlade det om bilden. Att ta en bild.

Under dessa fem dryga år jag varit medlem har jag i flera perioder varit frånvarande här, lågaktiv, passiv, icke-fotograferande, och sen har jag kommit tillbaka. Och varje gång har Fotosidan ändrat sig. Vuxit förstås, men framförallt har kulturen ändrats. Och varje gång med resultatet att jag har agerat på ett nytt sätt. Det gamla har inte fungerat. De gamla relationerna är borta (med några undantag) eller har ändrats och med det aktiviteterna.

Vad har hänt med mig då. Jo, det jag upplever nu är att jag är mer undersökande i mitt fotande och många gånger mindre fokuserad på Bilden (den med stort B) och mer tittar på bilderna (som ett sammanhang?). Och vad har Fotosidan med det att göra? Ja, dels är det här jag har min bas, eller vad jag skall kalla det, och dels har bloggen och mitt bloggande bidragit. Jag upptäckte berättandet i somras. Och plötsligt fotograferar jag annorlunda. Och jag gör det så gott som dagligen. Och det är här som detta med bild och blogg kommer in. De hänger ihop i mitt berättande, och även om det ibland blir nästan inga ord och ibland nästan bara ord, så finns där ett samspel. Ibland ger storyn bilden, ibland föder bilden berättelsen.

Men så var det det här med konflikten som dök upp. Finns det i detta en konflikt mellan att ta den bra Bilden (med stort B) och att berätta (blogga). Och det var det som var grundidén bakom förra blogginlägget. Om jag kommit närmare pudelns kärna denna gång vet jag inte, men jag har i alla fall formulerat frågan. Men jag upplever ingen konflikt själv.

Förra helgen tog jag en rad bilder som fokuseade enbart på bild och inte på berättelse, och de har inte hamnat här i bloggen. De flesta ligger bara i min dator, men några har hamnat i bildpooler på fotosidan.

Den här t.ex. (som inte skall ses så här liten). Klicka gärna på bilden!

 Eller den här

Jag upplever inte någon konflikt mellan dessa två sätt att fota. Snarast kompletterar de varandra. Pressen att ta bilder minskar när jag har vardagsfotograferandet, och besviklesen när de bra bilderna inte blir bra uteblir nästan, eftersom jag ju har mitt vardagsfotograferande. De är ett komplement till varandra. Men ändå finns tanken där. Tänk om det är en konflikt...

Men det är klart, tänk om alla vardagbilder också blir bra bilder. Men den ambitionen har jag inte. Det skulle bara vara knäckande. Dubbel press. Vardag  OCH  bra.

Morgonbilder och en om aftonen

Idag har jag inte tänkt så mycket. Eller rättare sagt, tvärtom, jag har tänkt mycket, men inte på foto. Jobbtänk däremot. Tankar och tänkerier.

Men om morgonen när vi gick till jobbet kunde inte lillkameran hålla fingrarna i styr utan tog några bilder, morgonbilder i morgon ljuset.

 Först en morgontunnel. Målning pågår i nästa tunnel och där stod de med sina penslar, och här står fordonen

Och alldeles efter målartunneln fastnade lite morgonljus på kamerans näthinna. 

Morgontur(er) handlar det väl om här.

Färgmatchad dekor? Höst-taggar och höst-tag?

Och sista morgonbilden är tagen om aftonen, när jag skulle gå hem och mörkret sänkt sig utanför fönstren.

 Med ett helt tank(e)löst  inlägg önskar S70 trevlig fredagkväll.

Och jag hälsar också.

Konflikten mellan bild och blogg

Dags för en reflektion igen, det har mest varit upplevelser på sistone. Det slog mig plötsligt  i morse, på väg till jobbet, tanken att det finns en konflikt mellan bild och blogg, eller också dök orden bara upp som en bra titel på ett blogginlägg, men bakom ett sådant infall finns också ofta oformulerade tankar, har jag lärt mig av erfarenhet, så nu sitter jag här vid bloggbordet, nej tangentbordet menar jag.

Sen kom jag på att samspel nog är ett bättre ord, det behöver inte vara en motsats, en konflikt. Och då funderade på vad jag menade med bild i sammanhanget, och förstod då att jag menade Bilden med stort B, bilden som solist, som är ett fristående objekt. Och detta i motsats till bilden i bloggen, som är en del av berättelsen, eftersom det blivit mycket berättande för mig. Hur påverkar det mig som fotograf? Hämmar det mig i min roll som fotograf, eller utvecklar det mig? Är jag seriös om jag går och tar en massa bilder varje dag, till och från jobbet, och inte fokuserar på att fånga den där solitären.

Egentligen är jag förvånad över att jag fortfarande kan finna motiv, och nya motiv, längs dessa futtiga kilometrar, och ganska tråkiga kilometrar. Men jag tror det fått mig att observera de små vardagliga momenten, upplevelserna och synerna, på ett annat sätt. Kanske skärper det blicken. Det har definitivt vidgat motivvärlden, jag riktar kameran mot sådant jag inte skulle ha brytt mig om förut, men nu är de en del i den vardagliga berättelsen.

Eller är det så att jag är en fotograferande reporter, med rapporter från den vardagliga vägen, en dokumenterande flanör.

En reflekterande bild - eller en reflekterande bil?  Lite koka-soppa-på-en-spik får det bli ibland om det ska bli varjedagsbilder.

Och eftersom jag börjat koka soppa på en spik visar jag också mästerverket "sista maskrosen".

Höstfärgerna har visst spritt sig till bilen.

Och under gatlyktan blir färgerna märkliga.

Som genom ett trollslag kunde jag med några få bilder förvandla ett seriöst inlägg till rent nonsens. Eller så illustrerar de det jag grubblar på; förlåt reflekterar över. Kanske skulle jag kalla bloggen"Nonsens och grubblerier" i stället för "Reflektioner och upplevelser"

Bilderna från idag. Förstås.

S70. Förstås.