Om man riktar blicken neråt
så syns tecknen på att något är på väg
kanske lite asfaltspoesi

Det hade regnat i morse och ljuset var blött, men på marken, på asfalten, hittade jag tecken på att något är på väg att hända. Små spår av höst gör sig gällande. Inte stora, inte skrikande synliga, men man upptäcker dem om man riktar blicken neråt.

Som här tex. Rött på svart. Härlig kontrast. Tackar. Bara att ta emot och rikta även kameran neråt. Klick. Det blev en bild.

Vandrar vidare till blötare och våtare underlag. Överallt ligger små kompostioner och väntar på att bli upptäckta av oss neråttittare.

Varför inte ta ett självporträtt också. En fotograf i det blöta.

Och ibland bjuder asfalten själv på motivet, med hjälp av ett litet löv. Men det måste vara blött, annars syns inte det vackra, ja det finns inte.

Tjoget fullt av Dagens bildfynd. Fortfarande med Canon S70. Och utan att använda sökaren. Det går ju riktigt bra, kanske är mina farhågor om de försvunna sökarna inte så allvarliga...

Fortsätter att testa.

Det röda börjar tränga in i bilderna...

Jag jobbade alldeles för länge idag, men en liten bildfångst hann jag ändå med, även om jag kände mig avtrubbad på hemvägen och inte såg några motiv. Bara de gamla vanliga. Men så, nästan hemma, fångade ögonvrån något som inte funnits där förut. Något rött. Den nittonde dagen räddad.

Och strax därborta var några som drabbats av vårkänslor, årstiden till trots.

Även vuxna kan leka. Trevligt.