Idag hamnade jag i skogen...
...bland mina vänner träden

Ja, idag kastade jag mig upp på min ädla springare (cykeln alltså) och beredvilligt förde den mig bort från hemmet, ut på upptäcktsfärd. Efter en stund vek färden in på en väg (hm.. stig..) där jag aldrig färdats förut, och säkert inte cykeln heller. Ganska raskt var vi så inne bland träden, och stämningen förändrades, så där som det gör när man kommer in i skogen. Här var jag bland mina vänner träden, en skön känsla. Tänk att jag glömt och försummat dem så länge.

En tall som mår gott i den sköna vårsolen.

Vårsolen sken och värmde, fåglarna höll konsert för mig och en och annan förlupen motionär stånkade koncentrerat förbi, omedveten om trädens själ och skönhet. Det var en njutning att bara stå  där och hälsa på träden och hovsamt fråga om jag fick fånga deras skönhet med min kamera.

En vördnadsbjudande gamling som hälsade mig välkommen, rak i ryggen och med ålderns pondus.

Sol och skog kan vara en svår kombination. Kontrasten mellan de solbelysta fläckarna och skogens mörka blir lätt för stor, så att skogen kan bli svårfotograferad, om man vill fånga naynserna. Och det vill jag ju försöka med, fånga en del av alla de sköna nyanserna som finns i skogen. Oftast brukar jag misslyckas, men skam den som ger sig. Jag koncenterade mig därför på trädporträtt.

En vänlig gran.

En del av träden blev varma på magen av vårsolen och mådde gott, skuggorna skapade fina mönster på deras varelser och allt var underbart. Jag kände mig verkligen hemma.

Den vänliga granen sträckte sina välkomnade händer mot mig, för att hälsa.

En del av träden är gamla och välväxta, andra är mindre och taniga, för att de är unga eller för att de står sämre till. Alla får inte samma goda start i livet, sumpigt om fötterna eller jättar i närheten som roffar åt sig all näring.

 Några annorektiska ynglingar solade sig på andra sidan stigen.

Jag fortsatte färden, på nya okända stigar, som jag inte hade någon aning om vart de ledde. Skön känsla att lugnt färdas genom skogen, njutande och fri, utan att tänka på trivialiteter som var man var. Vilse? Nej, jag var ju hemma i skogen. (Och jag har aldrig gått vilse i någon skog; gå fel kan jag göra, men aldrig vilse. Möjligen då i en djungel.)

Farbror tall stod där så rak och reslig.

Går där och njuter...

Rullar vidare...

Lövträden låter sina blad forma vackra motiv på stenen

Färden fortsatte, men det får bli ett annat inägg, för nu tog orden slut...

God natt!

Järvafältet 24 maj 2009

Canon 40D +70-200 mm

2009-05-24 23:30   Lysa

Du har lyckats visa trädens själ - mycket vackert att se och känna.


Järvafältet var "min" skog i barn- och ungdom - skogen jag alltid gick till. Vackert där.

Önskar dig en fin vecka!

Besvara

Svar från janolof 2009-05-26 21:07

Tack!

Jo, här var jag riktig nöjd själv med resultatet. Det måste bli mer skog.

Svara

2009-05-25 10:10   Tomasz

Sköna bilder, de räddar mig här där jag sitter i en betongbunker och tittar ut i solskenet -på andra betongbunkrar.

Dina vänner träden, man tror nästan att det är Lavskägge som bloggar :-)

Ha det gott! /T

Besvara

Svar från janolof 2009-05-26 21:09

Lavskägge, tack för det. Men lite snabbare i repliken är jag väl ;)
Hoppas det är snygga bunkrar du ser...

Svara

2009-05-25 15:07   FredrikBoo

Hej.

Härliga bilder med fint ljus.

Mvh.
Fredrik.

Besvara

Svar från janolof 2009-05-26 21:10

Tack!
Roligt att du gillade..

Svara

2009-05-25 19:49   begust

I morgon blir det skogspromenad
Inspirerande bild och text
/Bengt

Besvara

Svar från janolof 2009-05-26 21:11

Hoppas du fick det skönt i skogen!

Svara