I morse regnade det
och då kom det blöta ljuset

Det regnade i natt men var uppehåll när jag gick hemifrån - men pyttsan, hur länge då? Efter några minuter var det dags för regnjackan och den blanka asfalten blänkte ännu mer av blött ljus.

Det ser ganska lantligt ut med den gröna inramningen, men skenet bedrar. Det är gamla vägen till Tureberg, idag är det i stället fyra filer som är gömda bakom buskarna. Motorvägens sex filer mot Arlanda och Uppsala är också nära. Men här är det tomt.

Jag valde den här vägen idag för att jag såg igår, när jag passerade med bilen, att bron som skulle återge mig en av vägarna till jobbet nu var i bruk. Måste undersökas!

Jag passerade ju här häromdagen när asfalten var alldeles nylagd och färskdoftande i solvärmen, nästan så att den svettades. Idag verkade den nyduschad i det blöta ljuset. Mellan jordvalarna svänger den upp mot nya gång/cykelbron som tar bort omvägen runt värmeverket.

Uppe på bron rann det blöta vattnet på den nyasfalterade bron. En dopcermoni, eller bara himmelsk tvätt? Bilden blev svartvit för att slippa de blå skyltarna i bakgrunden, och lite annan onödig färg.

Men här ville jag ha kvar de bruna nyanserna. Varför då? Jag gillade dem.

Och väl över bron kände jag igen mig.

Här har jag gått och cyklat många gånger, men brorivning och byggjobb har  hindrat mig i två år. Vägvalen är två här: rakt fram eller vänster upp i skogen. Efter som jag ändå började bli lite blöt valde jag vänster, gen- och senvägen genom skogen.

Men det blir för långt och blött i det här inlägget, så vi stannar här. (Dessutom tröt orden nu, och utan ord, ingen berättelse.)