I går var det söndag och solen sken
men idag är det mulet
och då kan man titta på onödiga bilder
För att bevara solen från gårdagen ii mitt sinne så tittar jag på alla onödiga bilder jag tog. Vad ska jag med dem till? Ja, bilderna är ju inte onödiga om syftet, nyttan med dem, är att ta bilderna och inte att använda dem efeteråt. En digitalkamerans lyx. Men kanske också dess fara, man lär sig inte begränsningens konst. Å andra sidan har jag ju i alla år levt under dia-filmens kostnads-ok, så jag njuter av friheten. Sen får man ta nackdelen av att datorn fylls av skräp, man vet ju inte vilka bilder man senare vill göra något av.
Men här kommer några av mina onödiga från igår.
Det var många ute och gick, men det var inte det jag villa fånga här, människorna är bara staffage. Det jag var intresserad av var linjespelet, staketet och skuggorna, men det blev inte vad jag såg.
Här försökte jag fånga den gula höstfärgerna med oskarpa gula höstlöv i förgrunden som filter. Jag skulle ha hittat lönnar istället så hade färgerna bilvit andra.
Och den här då, vad var det för mening att ta den då, sådana här bilder har jag ju redan tagit för många av genom åren, och inte blir de roligare av att bli fler. Men det var skönt och sitta där på ängen i solen och titta på den nyponplockande damen i vitt, och andra som passerade.
Ett totalt misslyckande? Kameran var manuellt inställd för att ta bilder ner mot den mörkare marken, och sen brände jag av denna. (Det var blå himmel!)
Misslyckad? Nej något sådant hade jag tänkt mig. Originell? Inte särskilt. Tråkig? Lite. Men jag la inte ner min själ i just den bilden.
Varför jag valde just dessa bilder? Mest för att de passade in i min reflektion om onödiga bilder. Jag visste nog redan när jag tog dem att de var onödiga. Men bland de onödiga kan det plötsligt dyka upp ett pangskott, och vet man det i förväg? Då fordras det större självkritik i fotoögonblicket än vad jag har, eller kanske snarare vilja till självkritik. Jag spar den till senare, när jag sitter vid datorn. Digitaltekniken ger mig den frihten och det uppskattar jag, det passar mig.