Hur ser man att ljuset är svartvitt?

Jag fick den frågan i  går, "Hur ser man att ljuset är svartvitt?". Jag får väl skylla mig själv som kläckte ur mig en formulering som "... när jag plötsligt insåg att det här var ju svartvitt-ljus ...", och ta skeden i vacker hand och försöka förklara.

Varför skrev jag som jag gjorde? Det var nog mest att beskriva en känsla som plötsligt dök upp, och det var så jag upplevde det när jag stod där, en insikt som kom från jag-vet-inte-var. Tänker jag efter kan jag nog formulera insikten som:

"Vad håller du på med grabben! Du använder ju inte färgen för att komponera bilderna, du försöker ju bara fånga linjer och former. Se efter, behöver du färgen"

Någonting sådant var det. Men så enkelt kanske det inte är, det måste ju ligga något bakom.  Kanske många års fotograferande har satt sina spår, att man lärt sig se och uppfatta,  utan att riktigt vara medveten om det. Jag kan ju försöka vända på det, det var inget i motiven som krävde färg, så varför då ha färgbilder. Nä, det fungerar inte heller, inte till fullo i alla fall, för ibland använder jag färg för att visa hur färglöst det är.

Så det var nog ljuset i alla fall. Gråmulet, gråtråkiga moln, inget ljus som gav lyster åt några färger, inga kontraster att tala om. Alltså lika bra att sortera bort färgen eftersom den bara stör. Eller sortera bort färgen för de grådassigt glåmiga färgbilderna gör ingen människa glad. Allra minst fotografen som efteråt inte begriper varför bilderna blev tagna.

Gråmulet, gråtråkigt, kontrastlöst. Kanske var det så jag menade.

Ett annat svartvitt-ljus mötte mig i morse.

Svart och vitt och stora kontraster. Färg är överflödigt, skulle troligen ta bort en del av stämningen. Tur att jag hade min konstgjorda tri-x kvar i kameran.

Lite senare passerade jag här. Form och gråt, vitt, svart. De färger som fanns här skulle också ha stört. Om det var SV-ljus. Tror det, gråtråkigt var det.

Här var det inte mycket mer i motivet än svart och nyanser  av grått.  Det gröna var knappast grönt i det grå morgonljuset.

När jag gick hem var det definitivt svartvit-ljus.

Fri hand med stöd av grindstolpe. Med stativ kunde  det nog blivit snyggt i färg också, men inte som snapshot.

Inte för jag vet om jag har svarat på frågan, men det var ett trevande försök. Andra kan säkert formulera det bättre. Jag hävdar fortfarande att det var en känsla.

Bilderna är förstås specialtagna för inlägget.

.

2011-10-05 20:30   ztenlund

Jag är helt med på vad du menar. Det händer då och då att jag konstaterar just att det är taskigt ljus för att fotografera i färg. Bilderna blir helt enkelt otroligt tråkiga i färg under vissa ljusförhållanden. Dock kör jag råformat så det blir till att konvertera i efterhand...

Besvara

2011-10-05 22:10   Ingela Ring

Visst vet man när ljuset är svartvitt. Kollegan brukar titta in till mig ibland med orden: idag är det fina gråtoner vi borde inte vara här utan ute och fota...varje gång förstår jag exakt vad han menar. Så visst ser man när det är svartvitt... Men varken han eller jag har lyckats formulera det bättre en så....

Besvara

2011-10-06 01:12   EGW

Fast även när det är grått kan man ta bilder med en vacker, mild färgskala. Så det där beror nog mest på hur man känner sig, så att säga.

Besvara