Hur ligger dom... jag kan ana när det var ... och vad som hände sen ... den stora hämnden eller bara sammanhållning
Ja det här var väl ganska normalt
Det kunde ha hänt vilken dag som helst.
Men det här ser inte normalt ut.
Ganska ansträngt verkar det vara.
Vem håller ut längst?
Huvudet på en stol... och fötterna på en annan.
Klädseln ger en antydan om hur varmt det var. Aktiviteten ger en antydan om att vi hade gott om tid att slå ihjäl, men inte kunde göra det någon annanstans.
NÄR? och VARFÖR?
Setting the scene
När kan detta ha hänt? Det är inte lång tid att välja på, eftersom vi inte var här så länge. En vanlig kväll kan det inte ha varit, då hade folk dragit iväg på annat och inte setat och häckat på kasern om vädret var så varmt. Hade det varit helg hade folk inte varit där, för nu hade de flesta nära hem.
Alltså återstår den där helgen när vi gick beredskap. kläderna låg nära till hands, snabba att ta på, stridsselarna var packade och lika nära till hands och vi var taggade. Vi var nämligen sura på dagofficeren och han på oss. Han skulle inte få sätta sig på oss! Trodde han vi var dumma?
Vadan nu detta?
Dagofficeren var en överfurir och vi var en pluton med befälselever som svetsats ihop under två månader på Laxön. Vi var vana vid en rak kommunikation mellan oss och befälen och vi gjorde vad vi skulle. Så kom här en dum liten överfurir (vi var förstås fortfarande vanliga meniga) och skulle var stöddig och kolla rättning och räta led och petitesser som vore det excercis, när vi mest skulle räknas in för helgens beredskap. Det slutade med att vi stod uppställda på planen framför matsalen, åskådarna samlades och skrattade åt honom när han gjorde sig löjlig. Men det har jag förstås inte på bild.
Läget.
Eftersom vi gick beredskap var det några av oss som var uttagna att vakta vid portarna till regementet. Det fanns två infarter eftersom E4:n gick rakt igenom Ing 1:s område. Våra kompisar i vakten fick höra av den ordinarie vaktpersonalen att den här överfuriren brukade envisas med att köra övningslarm när han var dagofficer, bara för skojs kull. Den risken hade ju ökat nu när han var sur på oss.
Planeringen
När larmet gick skulle vi bege oss till samlingsplatsen på västra sidan, ganska nära vår förläggning. Där skulle vi ställa upp med full stridspackning.
Det skulle klaras på 15 minuter. Då skulle överfuriren komma med nyckeln till garaget, vilken han hämtat i vakten, så att vår lastbilsförare skulle kunna bege sig till garaget och hämta lastbilen. När bilen kom skulle vi sitta upp och åka till ett förråd på östra sidan och lasta på materiel.
Hur det blev.
Vi kraschade planeringen totalt när larmet gick vid 3-tiden på natten. När de första 15 minuterna gått och överfuriren kom lodande lite försenad för att hämta garagenyckeln i östra vakten, stod vi redan där med en lastad lastbil! Vaktpersonalen hade svårt att hålla sig för skratt och njöt uppenbarligen av situationen. Vi var förstås nöjda.
Hur klarade vi det.
Det var ju ett ganska intelligent gäng han hade utmanat, och med en hel del tävlingsmänniskor också. Vi såg genast att det tidskritiska var garagenyckeln och lastbilen. Alltså sov föraren med kängorna på, och när larmet gick kastade han sig iväg direkt i riktning mot nyckeln, som han mötte halvvägs eftersom en av våra kompisar i vakten kom med den. Hans packning tog vi andra.
När sju minuter gått stod vi där, vi och lastbilen och väntade på överfuriren, tills någon kom på den goda idén: vi åker och lastar. Så det gjorde vi.
Sens moral?
Reta aldrig grabbarna i första pluton.
Reservation för exaktheten i sifferuppgifterna och detaljerna. Det är ju ändå över fyrtio år sedan.