Häggvilk, eller jag har gått för länge, så orden inte räcker till. Men ljuset var fint Och mörkret med.

Kanske är det  hembygdsfotografen  som slagit till igen, eller ordvrängaren som måste ut och och fotografera för  att ha  något att skriva  om. Men egentligen inte. Jag  har ju varit ute  och rört på mig  en del i huvudstaden, de senaste dagarna, så bilder  finns det finns det för tillfället i överflöd. kanske handlar det  om inspiration, jag vet  inte vilka ord jag använda skall. Nej det är  nog inte orden som fattas, de är  mina ständiga följeslagare. Det är vad som fattas. Inte sådana man slår, eller sådana  som hjälper  en  över vattendrag. Innehållet, substansen (den eventuella) är jag ute efter.

Men igår på hemväg efter en trevlig stund (och god buffé) på det lokala haket möttes jag av  ljuset och  gick in efter en kamera, och satte  på det lilla  korta telet. Det kändes  rätt efter alla  vida  bilder och normalbilder .

Eftermiddagssol.

Jag upptäckte  att den  lokala pizzerian har  en ny skylt som  syns bättre och längre.

Och när jag sett det  gav  jag  mig ut på jakt.

Solnedgångsfoto, med rondell och bygge.

Jag  gick  mot  ljuset.

Bagarbyvägen.

Jag  hamnade  vid Häggvik

Molnen formerade sig inför afton-Skiftet.

jag gick där det det gick (och gicks).

.

På himlen tilltog dramatiken.

.

Dags att gå hem