Gult i nutid som motvikt till svartvit dåtid. Kanske inte sidbyte, men tidbyte?
Jag har för tillfället lagt bokmärke i mitt inscannande av gamla lumparbilder och återkommer när jag blivit mer i fas med tiden och återvänder, om inte till nutiden, åtminstone till nytagna bilder, närmare bestämt till i går när jag var ute och luftade min lekamen i omgivningarna.
Plötsligt såg jag allt i gult och bestämde mig snabbt för att försöka göra något av det. Det gäller att passa på när naturens ymnighetshorn har öppnat sig, det kanske inte varar så länge. Maskrosorna var redan överblommade och avblåsta, medan andra gula skönheter tagit över.
Trots skönheternas skönhet är det inte en plats där man slår sig ner och njuter av skönheten, en brusande, bullrande ögla som det är, omgiven av betong för bussar, bilar och buskörning, men spar man bilden man ser och tar bort bruset, blir kanske upplevelsen en annan. Grått och gult kan göra sig bra ihop.
För säkerhets skull hade jag stoppat på mig en liten kamera, jag var ju egentligen inte ute efter att fotografera, bara på att röra mig, så det var bara att plocka fram den, när den oväntade fotolusten föll på mig.
Först blev det några bilder av det gula vackra, med verklighetens småttiga detaljer lätt diffust i bakgrunden, trafikljus, bilar och annat som bara kan anas. Utan dem och betongen är bilden inte komplett.
Sedan gick jag mer i clinch med själva växten och då kanske det blev mer av skapande än bara skildrande, och ett skapande och skildrande som sker i fotoögonblicket, med minimal bearbetning efteråt ( inte för att "det ska vara så", utan för att jag gillar det bäst så). Det roliga med nutidsbilderna är när man är ute och fotograferar, efterarbetet är ett nödvändigt ont.
Med mina gamla "historiska" bilder är det tvärtom, då är efterarbetet det roliga, att se vad man kan återskapa och skapa ur resterna i bilden och minnets labyrinter
En nytagen bild av en växt.
En annan nytagen bild av samma växt, men med en kreativ rörelse tillagd i fotoögonblicket. I övrigt minimalt bearbetad efteråt. För att jag gillar det bäst så, som jag just skrev.
När jag ändå var inne på att inte hålla kameran stilla i fotoögonblicket återvände jag till ett gammalt favoritbeteende Ett billigt sätt att åka karusell, kanske?
Det kanske har varit nyttigt att ha rotat runt lite i dåtiden ett tag, kanske har det fått fotolusten att komma tillbaka. Eller så var det ett tillfälligt återfall. Nödvändigheten av att fotografera som en balans och motvikt till att arbeta finns ju inte nu längre, när jag inte arbetar.
Vi får se.
Om den gula färgen: I Danmark har vi ett fotbollslag, känd som "Gula faran" (som är de bara inte als) :-)
Fina bilder och det är också bra med ett litet experiment med kameran.
m.v.h. Erik / DK
De två sista är förstås en annan genre som definitivt handlar om tycke och smak
/J-O