Grand Finale,
slutet gott
eller bara svårigheten att avsluta en historia

Fortsättning. Här börjar historien

Årets upplaga av Gruvans dagar i Sala går mot sitt slut. De sista besökarna håller på att lämna området, månglarna har packat ihop och de trötta gruvguiderna samlas i receptionen. Det är två intensiva dagar för de som arbetar vid gruvan, men samtidigt en av årets höjdpunkter. Och jag är glad över att ha fått vara med om upplevelserna för andra året i rad.

Trött och smutsig, men glad. Ihävaren Olof Ortman, på väg att bli civil.

Hungriga kastar sig gruvdrängarna över de sista smörgåsarna.

Vadå? Vem? Jag? Jo, man kan bli förvirrad över att ha jobbat hela helgen. (Ja, någon text ska jag ju ha till bilden.)

Smörgåsarna kan kombineras med intressant samtal också.

Och där sitter han, "Geten", också med smörgås, men kanske inte med tidstrogna 1700-tals-glasögon. Även han kanske håller på att bli civil.

Men till slut har alla samlats, och den herrskapsklädde mannen  (Chefen alltså) kan tacka alla för helgens goda insatser.

Men vänta, det var något mer kvar. I första avsnittet satt två damer vid ett köksbord och kokade ihop något...

Här är en del av hopkoket. Två medarbetare ska sluta och återgå till studerandet, och här framför damerna (med bravur) personalens avskedstack till dem.

En avskedskram blev det också. Det kan väl vara en bra avslutning på följetongen. 

Gruvans dagar 2009 (Info)

Min blogg från förra året