Grå december
Det som inte var rött...
... glädjen över skärpedjupsskalan
... och andra kamerafunderingar

Det var ju inte allt som var rött igår när jag tog röda bilder, en del var ganska färglöst och annat innehöll obetydligt med rött men då ganska ointressant för bilden. Egentligen var jag inte ute efter vare sig rött eller andra bilder utan efter att förflytta mig, men kameran var med.

Många steg hade jag inte gått innan denna bild dök upp.

Den nyfallna snön var knappt vit i gråljuset, fotspåren i snön på asfalten höll på rinna bort men jag tyckte det var ett fint morgonstilleben.

Men jag tänkte mig inte för. Ibland märker jag att jag blivit för van vid att fota med min 17 mm pannkaka, där man sällan behöver fundera på skärpedjup. Nu hade jag 40 mm på kameran och manuell fokusering. Det manuella påverkar ju inte skärpedjupet, men 40 mm gör, det blir ju märkbart kortare än för 17 mm. Det är ju inte heller så att jag kan bedömma skärpedjupet särskilt väl i den elektroniska sökaren, i alla fall inte på det här motivet.

Nu har ju gamla manuella objektiv med fast brännvidd oftast en annan fördel som många moderna objektiv saknar, de har en skärpedjupsskala. Det var här jag inte tänkte mig för, jag titade inte på den utan trodde på var jag såg i sökaren. Eller så tänkte jag inte alls just då. Får väl skylla på att det var dagens första bild. Men bakgrunden kunde ha varit snyggare.

På den här bilden var inte skärpedjupet något problem. Inget av intresse var nära kameran och om husen längst bort inte är superskarpa gör inget, kanske till och med tvärtom.

Typisk tråkig decembermorgon? Den enda synliga mänskliga värmen är den konstlade som reklamen erbjuder, annars är all grått och kallt. Och inget rött som drar till sig uppmärksamheten. Bara grå förortsvardag.

Skärpedjupsskalan

När jag tar sådana här bilder uppskattar jag skärpedjupskalan, det är ett enkelt sätt att se vad som kommer att bli (tillräckligt) skarpt, jag vrider på avståndsringen tills när- och fjärrgräns verkar ha tillräckliga marginaler. Det kan också hjälpa mig att se om jag behöver blända ner för att förbättra situationen.

Det här är väl elementa för den som vuxit upp med äldre kameror utan autofokus och andra hjälpmedel, men på många moderna kameror och objektiv saknas möjligheterna. Det jag börjar upptäcka är glädjen över möjligheterna att placera sig sälv var som helst på skalan mellan helt manuellt och helt automatiskt, beroende på motiv och situation.

I en del situationer är det helt klart att jag inte kan konkurrera med kamerans automatik. I en del fall kan jag inte få de resultat jag vill ha, om jag inte kan lura kameran att göra som jag vill. Att överlista automatiken är inte alltid det lättaste. En bra kamera ska erbjuda de möjligheterna!

Gillar manuellt

De här bilderna är tagna med att manuellt objektiv på m4/3- kamera, ett sätt att fotografera som jag börjar gilla allt mer (märks det?). Jag jobbar också gärna manuellt. Bländaren ställs in på objektivet. Avståndet likaså, och båda är förinställda. Zoom behöver jag inte tänka på eftersom brännvidden är fast.

Bara att trycka på avtryckaren när det är dags. Kameran får välja exponering, men jag har förstås koll på den så att den inte gör något tok.  Är den på tokhumör går jag in och säger ifrån. Som i nedanstående bild, den ville kameran inte alls ha så här. Den ville att det murriga grå betonghuset skulle vara ljust och fint, men det är det ju inte. Japanska kameror är inte programerade för svensk december.

Finns det någon kamera med december-program?

Eller betongprogram? Kanske var miljonprogrammet ett betongprogram

Skarpa droppar

Här är skärpan inställd så att regndropparna på glaset syns tydligt. De berättar något om vädret. Det röda i bilden är  diskret och drar inte till sig uppmärksamheten

Stora staden i blåst och mörker

Senare på dagen hade jag ett ärende in till staden. Vädret var otrevligt, det blåste kallt och ibland till och med häftigt, och en del regn föll också. Det var alltså inget flanörsväder, utan min promenad inskränkte sig till det nödvändigaste, raka vägen fram-och-tillbaks till och från Centralen.

Stannade bara för några snabba fotostopp, det var ju första rundan med det nygamla objektivet. Här var det manuellt fokus med skärpedjupsskalan som gällde.

Mycket folk på plattan.

Jultälten på plattan

Jag, Panasonic G2 och Hexagon 40mm/1.8 på utflykt. ISO 400/800