Gick i halvskum skog, bländad när jag kom ut. På köpet en suddis och en sorts selfie (förutom några bider)
Det begynnande skymningsljuset gjorde vandringen njutbar där inne i skogen. Stigen slingrade sig mellan granarna. Och jag gick.
Det var en skön stämning. Och jag fortsatte att gå.
Så småningom kom jag ut ur mörkret och blev bländad av den nedåtgående solen.
.
Men det gick att ta normala bilder också.
Jag flaxade till med kameran också. Då och då får jag sådana återfall.
När jag såg den här stigen, kände jag igen mig.Det är alltid trevligt.
För att ni ska se att jag verkligen var där, tog jag en sorts selfie också.
Gäckande skuggan?
Sedan hände väl inte så mycket mer.
Jo Jag gick förbi äppelträdet, där jag stod och diskuterade äppelsorter. Det måste ha varit för ett år sedan. Nu var ingen där, så jag fick ingen pratstund. Fick nöja mig med en fin fallfrukt som matsäck. Gott.
Och så missade jag pendeltåget med tio sekunder. Så då hade jag tid för en skuggselfie till.
Och kom det inget mer tåg, lär jag sitta kvar där på soffan.
Ett stort tack också för din visade medkänsla med min sorg över Sally.
-affe
/J-O
/MA
Må så gott!