Gatufoto i all ära, men varför finns inte vägfoto och stigfoto (bilder från minst en promenad)
Som ofta leker jag med rubriken när jag bloggar, det är en stor del av nöjet, . Ibland enligt devisen "don´t be serious." Det kanske mer beskrivande långpromenadfoto är onekligen lite klumpigt.
Stigfoto, kan det kanske kallas.
Det var onekligen så här det började, folk gick och det blev stigar. Men före dem kanske djuren gick, men jag minns inte, det var så länge sedan
.
Och fler gick och det blev vägar.
Det blev vägar i backar
Det kom någon i backen och trampade med låg växel för att kunna skriva på mobilen med ena handen.
.
Men kan då det här vara ett vägfoto, när vägen bara anas i fjärran.
Och nog måste det väl vara vägfoto, även om vägen svävar i luften.
Men normalt är allt, för det satt en normal på kameran. Svenskt normalfoto?
.
En annan väg att vandra.
Jag är avundsjuk på människor som kan gå sådär obesvärat i en trappa, utan att hålla i sig, och samtidigt titta på något annat.. Det klarar jag sällan numera. Måste hålla i mig och titta på fötterna för att våga gå.
Jag gillar nog stigfoto, men har aldrig riktigt gått loss med det.
Stigfoto är enkelt, behövs bara en skog och en kamera, och man blir inte blöt om knäna, som med blomfoto.
Mv/G
/B
Eller så har jag bara missat ironin i din kommentar.