Fragment av promenader, ungefär som pytt-i-panna på rester alltså.
Jag har nog promenerat för mycket de senaste dagarna,så att bilder, upplevelser tankar, tid, formuleringar och kronologi blandas till en enda okokt gröt. Gubbfingrarna som trycker på fel tangenter på tangentbordet gör inte det hela enklare. För att inte tala om det där korttidsminnet som fungerar mest som en slasktratt, allt spolas bort på en gång. mitt i en mening kan jag gömma vad jag skulle skriva.
Då är det enklare med bilderna, de kommer ju kameran ihåg.
Och oftast kommer jag ihåg var bilderna är tagna. Hemmavid är den här tagen,jag vände mig om och fotograferade min boning.
Jag hittade också svartvita blommor.
Jag fick också en vidare utsikt än hemifrån mig.
Jag hamnade också i gränslandet
Under en annan promenad mötte jag ett par stirrande ögon
Vid ytterligare ett tillfälle hörde jag att tåget om och tryckte av, men trodde inte det skulle gå bra, men kameran var tillräckligt snabb.
Snapshots är ju annars inte min grej.
.
Det snackas ju en del på nyheterna om en snubbe i Vita huset.
Kan det vara det här huset?
Ytterligare en annan dag såg jag en trappa.
För det är ju så att utan kamera blir det ingen promenad (om jag inte har ett ärende) .