Fotografera lika med välbefinnande? Oidentifierade bilar, lilla spöket Laban ... och lite till

Ibland undrar jag varför det känns så nödvändigt att fotografera, trots att jag inte har något syfte med vare sig fotograferandet eller bilderna. Idag fick i alla fall kameran med mig ut på en promenad som kanske annars  troligen inte blivit av. Och på köpet fick jag lite välbefinnande.

På ett sätt förstår jag inte varför jag tar mina bilder, men samtidigt kan jag ju inte låta bli. Den här gatstumpen, med korsningen och kröken, hur många gånger har jag inte fotograferat den? Och så gjorde jag det idag igen. Kanske handlar det bara om att ge promenaden ett plusvärde?

Svartvitt fick det bli, eftersom de gula husen som tittade fram i grenverket förstörde stämningen

Nästa bild fick dock med nödvändighet  bli i färg trots sin färglöshet.

Det var ju de få färger som finns i bilden som gjorde att den blev till.

Sten, betong och en bil.

En liten komposition. Att fånga det ögat ser? För det är  så mycket jag ser  när jag går, men allt kan inte kameran fånga, bara en bråkdel därav. Är det då rätt bråkdelar som fastnar på bilderna?

Ibland tror jag att jag försöker se det vackra i det som är fult. Selektivt seende?

Februari. Vinterbild?

Jag såg den vita lastbilen komma på avfarten från motorvägen, till höger utanför bilden, innan den gömde sig bakom den gröna kullen, och till min förtjusning hann jag (och kameran hängde med) trycka på avtryckaren precis när det vit dök upp. Jag ville ha något just där för att få liv i bilden.

Det blev en bild till av kraftledningsstolparna, men färglös.

En bild för de där bilexperterna som kan artbestämma en bil utifrån små detaljer?

Gränsen mellan grönt och grått? En gång i tiden gick länsgränsen här, numera degraderad till kommungräns. Stockholm till höger, Sollentuna till vänster.

Brobilder är svårt att undvika här, det är de som dominerar landskapet här.

.

Lilla spöket Laban, som lagt sig att vila?

Här rullade en man in i bilden och förstörde de...

... men tur var väl det, för annars hade den blivit rätt tråkig.

.

Vad säger man om en sådan här bild? Jag tog den, finns det något mer att säga?

En pöl får bli dagens slutbild.

2014-02-10 22:18   niiiik

Trevliga vardagsbilder!
Nr 3 blir kvällens favorit.
/Niklas

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:01

Roligt att du gillar bilderna och inte minst att stenarna föll dig i smaken.

Svara

2014-02-10 22:28   Lena Eriksson

Ja inte går det att låta bli att försöka fotografera allt det vackra runt en....- inte för mig iaf!
Skönt att se att du är på benen igen!

Och dagens bilder? Riktig härlig vardagsdokumentation som du är så bra på! Och jag gillar också trean, med alla stenar. Blev lite skogskänsla bland betongen... :)

Må så gott!
/ Lena

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:02

Inte är det full fart än, jag tar det lugnt, men det rör ju i alla fall på sig.

Svara

2014-02-10 23:59   Annelie Worgard

Skönt att se dina promenadbilder igen!!!
Med sin text till.
Sjuan och sista bilden fastnar hos mig idag...tror det är de guula boxarna som fångar mitt öga...

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:04

Det är skönt att vara igång igen, en tag trodde jag att jag tappet intresset för att fota och blogga, och det kädes inte bra.

Svara

2014-02-11 10:33   DanneWest

Känner ju likadant med fotandet som du så det är lika bra vi fortsätter med det annars mår vi inte bra. Fin fotopromenad du fick!

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:04

Klart vi ska fortsätta!

Svara

2014-02-11 15:09   präntare

Vardagsbilder som tydligt beskriver förorts tristessen i en stad i Sverige...
Må gott
/Hans-Åke

Besvara

2014-02-11 15:27   Margareta Cortés

Vilket gulligt litet spöke du hittade.
Tack för att du låter oss vara med på ett hörn på dina promenader.

Besvara

Svar från janolof 2014-02-11 21:07

Ja, han bara låg där och väntade på mig...
Fotograferandet skulle nog kännas lite meningslöst om jag inte kunde dela med mig av vad jag ser...

Svara