Fotografen som klev av en buss
Fotografen hade klivit på en buss, som han hade tur att hitta när han kom ner dit där bussar pläga gå, och som strax skulle gå. Det var inte så många på bussen så det var tydligen ingen bussåkardag. Några klev av redan på första eller andra hållplatsen, på rent gångavstånd, tyckte fotografen som satt kvar på bussen. Ingen mer klev av, busen åkte i sina svängar genom landskapet och så småningom bestämde sig fotografen för att kliva av och tryckte på den röda knappen. Då upptäckte han att han var enda passageraren och nu stod han där vid vägkanten på en obestämd plats i det gröna. I fjärran såg han något vitt. Sådana hade han sett förut. Många. De var vanliga där han bodde en gång i tiden. Han minns en morgon när en sådan, förklädd till gräddtårta. med marschaller som tårtljus stod utanför grinden.
Nu undrade han om de kunde duga som fotomotiv. Eller så var han allmänt nyfiken, eller så var han sugen på en promenad. Han hade ju inte åkt till Säter, så något skoj skulle han väl ha.
Alltså gick han dit. Och tog en bild eller två.. .
Tolkade motivet så här...
... och så här.
Han tassade vidare, bitvis försiktigt, det hade ju regnat rejält och var blött och småsankt här och där, och han hade inte skott sig för sådana marker utan för mer urbana promenader, men här höll sig Urban borta.
Han hittade en gångväg som krökte sig runt en gammal stenmur och vilda argsinta buskage, sådana där med taggarna utåt. Så småningom skymtade han ett gammalt hus därinne.
Underexponerad och svartvit för att tämja det vilda solljuset.
Men den gamla uthusdörren var vackrare tyckte jag, (för det är förstås jag som gömt mig bakom "fotografen" och han".)
Så var det med det, och mer var det inte just nu.
men ändå inte...du gjorde rätt i detta för de flesta av våra bloggarvänner
var i Säter lite avis är jag
men vet det inte är lätt komma dig.
Är nu nöjd ändå för jag har fått se så många bilder därifrån
Sköt om dig väl må gott
Gun-Inger