fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Fortsatt strövande i gårdagens skog. I svartvit eller färg? Skarpt eller suddigt?

I förra blogginlägget skildes vi åt mitt inne i skogen, helt enkelt beroende på min käpphäst att ett blogginlägg inte ska bli för långt, och mest då för att det blir svåröverskådligt. Alltså fortsätter berättelsen mitt inne i ett buskage i skogen. Hur man nu kan skapa en berättelse av att stirra på ett torrt löv.

"Sagan om det skarpa lövet, mitt inne i den oskarpa skogen."

Nej tack, jag avstår nog. Låter bildens oskärpa tala till fantasin, låter blicken ana en stig som för mig vidare in i skogen.

Anar en spänd båge i skogen.

Söker linjer för kameran att fånga.

Det pågår en ständig diskussion på fotosidan om hur man ska skapa svartvita bilder i den digitala åldern. Jag gör på enklast möjliga sätt, jag tar bort färgen som en del av flödet i Lightroom, som ju bilderna ändå passerar. Det är ju också där jag gör det slutgiltiga valet: ska bilden vara i färg eller svartvitt.

Ibland har jag ju haft tankar om det ena eller andra, redan vid fotograferingen, och kanske anpassat komposition eller exponering, för att bilden ska bli en svartvit bild, men det är ju inte alltid jag kommer ihåg det när jag sitter vid datorn.

Men den här bilden, och bilden ovan, var nog sådana där svartvitt fanns med redan ute i skogen.

Form, men inte färg.

"Även mitt inne i den tätaste granskog har träden en skuggsida och en ljusare sida".

Fritt ur minnet efter Svante Lundgren. Det är nog snart 50 år sedan jag läste de orden och de tål att upprepas. Där ljuset är snålt gäller det att ta vara på det som finns, för att skapa ett uttryck i bilden. Nu var ju inte detta den tätaste granskog, men ändå gäller det att hålla koll på ljuset och inte bara koncentrera sig på motivet. Trots att det är så elementärt, är det lätt att glömma, när blicken fastnat i själva motivet.

Plötsligt ändrade skogen karaktär, stammarna stod där rakryggade, kanske som de unga män som här exercerade beväring en gång i tiden, och jag fick en idé...

Röra på kameran under exponeringen. Under mina första år på fotosidan var ju detta lite av en trend, och jag höll ett tag på en hel del med det, för att lära mig tekniken. "Det gäller att ha rätta knycken", precis som för farbror Melker.

Den här gången misslyckades jag totalt först och begrep ingenting. Så kom jag ihåg att kameran har antiskak, och den var effektiv. När jag väl kopplat ur den fick jag i alla fall ihop några alster.